I kväll har jag funderat vidare på det här med festivaler..

Den svenska sommaren är ingen riktig svensk sommar utan minst ett festival besök är det många som tycker.

..Så även jag....för si så där 15-20 år sedan!

Trots att festivalens storhetstid nåt sin kulmen, så är detta fortfarande ett måste för otroligt många svenskar.

Förutom alla våra musikfestivaler finns även filmfestivaler, medeltidsfestivaler, stå upp-festivaler, stadsfestivaler och inte minst pridefestivaler osv, osv, osv..

Men trots detta gigantiska festival utbud känner jag att det finns några festivaler jag fortfarande saknar.

Så här kommer MIN lista på: Festivaler jag gärna besöker 2012(om inte annat så i rent studie syfte)!

1. ADD-festivalen. - Festivalen för alla oss med diagnosen som inte många visste fanns. Vi kunde lyssna på musik där samtliga artister tillhör Club 27, dricka rödvin, prata om döden och vägen dit, vi kunde prata piller och jämnföra styrkor och effekter på dessa.

Dessutom borde de finnas ett rum där vi kunde sitta å strirra rakt ut i luften, i grupp eller enskilt.  

2. Blogg-festivalen så klart! Helt enkelt en festival för inbördes beundran med massvis med priser och utmärkelser och för underhållningen skulle naturligtvis allas vår "blondinbella" stå, är övertygad om att hon har ett å annat party-trick i bakfickan!

3. Swingers-festivalen, belägrad i Stockholms innerstad gärna med olika teman typ, nudist, blommor, flodhäst och valross! Tänk vilka fantastiska bildspel Aftonbladet skulle kunna stoltsera med! 

Jag har några till men med respekt för den enskilda människan väljer jag att behålla dessa för mej själv.... I alla fall tills vidare!

Med tanke på årets Pride-festival kan jag inte låta bli att ställa mej lite frågande till detta jippo.                                                          

Nej, nej, nej!! Jag är ingen homofob, jag har många homosexuella vänner och jag ger fullständigt sjutton i vem eller vad man lägger sin kärlek på.

Det viktiga för mej är ATT man älskar, inte HUR eller med VEM så länge samtliga inblandade respekterar varandra, är vuxna och är människor.

Alltså är jag inte särskilt dömande så vida man håller sej inom "mina ramar", vilka sträcker sej relativt långt.

Det jag ställer mej lite frågande till, och som jag fortfarande inte lyckats få svar på är: VARFÖR göra en sån jätte grej över sin sexuella läggning?? 

Så vitt jag vet känns ju kärleken densamma oavsett VEM eller vilket KÖN man lägger den på, så varför måste "man" som homosexuell "outa" sin sexualitet.

Den enda skillnaden är väl det praktiska, hur man helt enkelt går till väga när det drar ihop sej till vuxenmys?

Och om sanningen ska fram så tror jag inte ens att skillnaden är så stor ens där?! 

Så varför i herrans namn ska man ha en egen festival och hävda sina rättigheter och sin normalitet?

Vem är det "man" försöker övertyga? 

Tyvärr tror jag att det är dom homosexuella själva som i många fall skapar sin egen "utsatthet" genom att allt som oftast hävda den samma.

Tänk er detta senariet.

Jag kommer in på en fest där jag inte känner särskilt många och under kvällen går jag runt och minglar och presenterar mej själv som Vera "jag är fruktansvärt svag för latex och S/M, eller jag bara ÄLSKAR redan gifta män" Svensson.

Klart som tusan att ett antal av gästerna skulle dra öron åt sej och tycka att jag är en ganska framfusig människa som mer eller mindre påtvingar folk min läggning och till viss del tvingar fram en reaktion hos människor som antagligen helst ängnat kvällen åt helt andra samtalsämnen.. 

Klart man ska vara glad och stolt för den man är, men varför alltid göra en grej av vilket kön man helst ligger med om nu kärleken och känslorna är dom samma?? 

Ha en riktigt skön helg nu alla sexuella människor därute!:)