God morgon Onsdagsbloggen!

Idag tänker jag gnälla lite till så ni som inte orkar mer gnäll sluta läs här!!

Jag har haft ont i magen sedan i Lördags, först lite och sen mer och mer, sedan i Måndags har jag haft svårt att gå upprätt för att det gör så jäkla ont.

I Måndags eftermiddag lurade en väninna upp mej till sjukhuset..

Där klämde och kände dom och gjorde ultraljud.

Den hyperstressade läkaren konstaterade att knölarna i magen inte var farliga och borde inte göra så ont. Dessutom kom han fram till att jag antagligen har ägglossning trots att jag aldrig känt av det förr och att jag faktiskt inte ens har någon livmoder kvar..

Jag vet inte om jag är väldigt negativ här, men jag känner mej ganska skeptisk till detta utlåtande..

Jag tänker lite så här, om det är så att detta är helt normalt, borde jag inte känna till det då??

Jag borde väl hört någon nämna detta någongång under mina snart 40 år här?

Aja, alltid lär man sej något nytt och aldrig lär man bli helt fullärd..

Men det är väl just det som är så charmigt med livet antar jag!  

Lika bra att ta en Thåström till....Ibland är han så jäkla bra bara!  

God Tisdag kära vänner!

Som ni säkert förstått så har det inte vart så himla kul att vara jag dom sista dagarna..

Känner mej illa behandlad och som sagt det är antagligen den känslan jag har svårast att hantera.

Hur jag än försöker och vänder ut och in på mej själv så går det bara inte..

Jag är en skadeskjuten fågel som famlar efter någon slags balans under vingarna så jag i alla fall kan hålla mej över ytan och helst då oxå i luften..

Jag som alltid är så förbannat duktig på att se saker för vad dom är och i ganska stor utsträckning har jag även tränat upp förmågan att stänga av sånt som är för smärtsamt. Sedan när jag är redo plockar jag fram lite smärta i taget och betar av den väldigt tydligt och strukturerat tills inget finns kvar.

Men just nu kan jag inte, vilket i sej gör mej än mer frustrerad.

Blir förbannad över att jag fortfarande tilltåter mej att låta andra människors falskhet påverka mej så starkt.

Just nu är det dystert här, men jag fortsätter konfrontera mej själv med frågan, är det verkligen värt det?

Om några dagar vet jag att jag kommer svara ett tydligt nej, och då får jag ta tag i frustrationen över att det tagit mej fem dagar av mitt liv att konstatera något så tillsynes självklart..

Om en vecka ungefär kommer jag tom. vara tacksam över den här erfarenheten!

God morgon såhär dagen efter besvikelsens dag.

Känns bättre idag även om jag inte är särskilt nöjd...

Ibland önskar jag att jag var lite mer långsint.

Jag menar, dom som känner mej vet att det går över så fort när det gäller mina lite mer olustiga känslor och då riskerar man inte särskilt mycket när man behandlar mej illa, skulle folk veta att om man jävlas med mej är det kört då tror jag många skulle uppföra sej annorlunda och tänka sej för ett varv extra..

Jag är verkligen en kräkhink som folk pissar på när det passar dom...

Aja, det var ju en annorlunda insikt såhär på Måndags morgonen..  

Hoppas du oxå fått en underbar start på veckan!!

Hade vart så jäkla skönt att fått skriva ett positivt inlägg ikväll.

Tyvärr blir det inte så, är så jäkla besviken...återigen..

Besvikelse är antagligen den känslan jag har närmast till, vilket i sej säkert är ganska skruvat?!

Men det finns någonting jag är så jäkla trött på, nämligen att andra ständigt vill att jag ska ha sån förbannad förståelse för andras misstag.. jamen hon mår inte så bra, hon har det tufft just nu, försök förstå henne och bla, bla, bla..

Men jag då??? Vem förstår mej?? Jag måste väl också måste få sätta ner foten och reagera??

Bara för att inte gör mej till ett offer i alla lägen betyder ju inte de att jag är en jäkla terminator som står ut med vad som helst..

Skärp er för faan, väx upp och börja ta lite ansvar för era egna liv!!

Själv göra själv ha, hur svårt kan det va?