Då var de inte så många timmar kvar på 2010...

Detta bedrövliga år..

Vill minnas att jag skrev nåt liknade för ett år sedan, fast om 2009.

Men nu har jag en mycke bra känsla i kroppen som jag väljer att tro stenhårt på.. i alla fall ett par månader till, sen får vi se..

I morgon är de den första nyårsaftonen på sju år som jag inte ska tillbringa tillsammans med mina barn..

De känns lite märkligt, men om sanningen ska fram så har jag verkligen njutit av min barnlediga vecka som avslutas på Söndag kväll.

Jag har sovit så länge jag velat, ätit när och vad jag vill jag har tillbringat mycke tid i skogen tillsammans med världens finaste hund, Enya.

Som jag tom. delat säng med<3

Nu tror ni säkert att jag ska slå på den stora trumman i morron bara för att möjligheten finns.

Och de har ni ganska rätt i.... men på MITT sätt.. såklart! Alltid på mitt sätt!!

Host,host..nog pratat om detta.

Jag funderar en del på hur min känsla kommer att vara, jag har nämligen en förmåga att bli ofantligt sentimental på nyårsafton..

Jag funderar mer än vanligt på det som varit och på det som komma skall..

De är då som de stora vemodet rullar in, skulle man oxå kunna säga!

Men som sagt min känsla är att de blir ett riktigt bra år!

Ett ANNA år helt enkelt!!

Ni kommer säkerligen oxå få en alldeles underbar nyårsafton om ni följer följande råd!

1.) Drick inte FÖR mycke alkohol!

2.) Ät rikligt med GOD mat!

3.) Umgås BARA med dom du verkligen VILL umgås med!

4.) Undvik smällare och raketer!

5.) Slåss INTE, INTE med någon!

6.) Var inte otrogen! (eftersmaken sitter i för alltid och smakar jävligt bittert!)

7.) Slicka inte på lyktstolpar och ät inte gul snö!

8.) Gå inte hem själva!!

                         Gott nytt Anna år på er alla!!

Funderar och funderar... som vanligt skulle man kanske kunna säga...

Men i kväll har nåt slags inre lugn infunnit sej, känner mej inte ens lite stressad utan bara härligt lugn i min ensamhet.. en underbar ensamhet.

Lika jobbig som ensamhet kan kännas lika skön och befriande är den här hos mej just nu..

Förresten, är man verkligen ensam om man inte känner sej ensam??

Hm, egentligen är man kanske bara ensam om man känner sej de.

För även om de fysiskt sett bara finns en (människo) kropp här så känns de inte ett dugg ensamt, bara fridfullt..

Jag har relativt nyligen lämnat ett (halv) långt förhållande bakom mej och så ensam som jag kände mej i de förhållandet har jag inte varit i närheten av under mina månader som singel..

Ensamhet i tvåsamhet måste vara den värsta sortens ensamhet som kan drabba någon tror jag.

Samtidigt är jag otroligt tacksam att jag fått uppleva den värsta sorten, för nu har jag lärt mej hur de känns att vara riktigt riktigt ensam..

Jag mot hela världen..

Dessutom har jag lärt mej att uppskatta ensamheten tillsammans med mej själv.... Den allra bästa sortens ensamhet!

Själv vald ensamhet tycker jag inte ens borde få kallas ensamhet, utan kanske mer kvalitets tid med sej själv, vilket dessutom är ganska få förunnat..

Försök att uppskatta tiden med er själva så tror i alla fall jag att livet blir lite enklare, lite vackrare och lite mindre ensamt..

          Ta hand om er!

I natt är de så galet mycke som snurrar i huvudet på mej så jag kan faktiskt inte välja ut någonting att skriva om... 

Allt skulle säkerligen bara bli en enda röra och ingen, inte ens jag själv skulle kunna tyda nåt vettigt ur de hela.

Så därför väljer jag helt enkelt att inte blogga över huvudtaget ikväll, de blir nog lugnast så.

För jag menar, skulle jag sitta här och bara babbla om ingenting så skulle jag ju självklart förlora mina läsare och de i sin tur hade ju varit förödande... ja, i alla fall för katthemmet, och de skulle jag aldrig förlåta mej själv för.

Nä, jag vill beröra, uppröra, få människor att vakna, stanna upp och tänka efter, och gör jag inte de kan de faktiskt kvitta för min del.

De finns så otroligt många bloggar som inte förmedlar nånting och i de facket vill inte jag hamna.

För ärligt, vem orkar läsa en text som verkligen inte håller ett dugg??

Inte jag i alla fall!

De finns så otroligt många människor som bara maler och maler utan att säga nånting av värde och som inte själva förstår hur tråkigt de är och att dom borde tystnat för länge sedan..

Såna människor gör mej så trött, duracell-människorna!!

Nä, jag tycker att har man ingenting att förmedla så kan man lika gärna vara tyst..

Men de är min åsikt, många tycker säkert tvärtom, att de är härligt med människor som kan snacka om ingenting utan att bli tråkiga...

Men jag tycker tystnaden kan säga mer än alla ord, så de är mycke därför jag inte vill prata för mycke i onödan..

Jag är hellre tyst och mystisk än öppen och pratglad..

Men de är ju jag de...

I kväll känner jag mej otroligt tacksam för att jag är just jag, och jag är jäkligt nöjd med mej själv... på riktigt!

Jag har så många vänner som har så otroligt dålig självkänsla och självförtroende... 

Såna som inte tror på sej själva för fem öre eller som inte förstår hur fina och bra dom är!!

Så här är de för mej...

Jag har ganska stor integritet, och jag sollar med jämna mellanrum bort människor i mitt liv...

Har aldrig förstått varför man ska umgås med folk med motiveringen "vi har ju känt varandra hela livet" osv...

Kanske just därför de är dax att byta vänner??

Att hänga ihop bara för att man alltid har gjort, trots att man vuxit i sär eller egentligen är jäkligt trötta på varandra.. bara av gammal vana lixom... jätte konstigt ju!!!

I min värld måste man faktiskt förtjäna min uppmärksamhet och vänskap..

Inte för att jag skulle vara så mycke bättre än någon annan men jag tycker faktiskt att min tid här är så kort, kanske tom kortare än jag tror, så varför ska jag då slänga bort min dyrbara tid på människor som inte tillför mej någonting???

Hur sjukt är inte de?????

Och vart vill jag komma med detta?

Jo, till mina vänner som inte tycker om sej själva, vill jag säga;

Ni är så otroligt fina, roliga, härliga och underbara på ALLA sätt, ni vet ju hur jag är..och hade ni inte vart dom ni är så hade ni aldrig någonsin förtjänat min vänskap!!!

Ni är ju faan bäst ju och jag älskar er mina tokfior!!!

Så upp med hakan tjejer, ta för er, inse att ni underbara, att ni förtjänar ett bra liv och att ni ska älskas för vilka ni är och skulle någon inte visa er den respekt och kärlek ni förtjänar, så lämna....direkt och tveklöst och med huvudet högt...

Och vad ni än gör, glöm aldrig, aldrig bort att bara de bästa är gott nog för er.....

Så vare jul igen...

Hade inte tänkt att nämna de här, antar att de finns andra som gör de bättre..

Typ alla ni som verkligen gillar julen... å därmed kan säga nåt vackert direkt från hjärtat..

Klarsynt som jag är kan jag inte låta bli att tänka på alla barn som aldrig upplevt en vit jul..

Som förknippar julen med sprit, skrik och bråk å där man lägger pengarna på alkohol istället för på god mat och julklappar..

I min värld är julen barnens högtid och ingen annans...

Så snälla ni, ge alla dessa barn en vit och riktigt god jul!!

Låt de bli er julklapp till mej!

Faan oxå!!!

Hade bestämt att krypa till sängs runt nio i kväll, men i vanlig ordning kom de lite emellan och nu är klockan 01.00 och jag hamnade visst här istället för i sängen..

Tänk så tokigt de kan bli när man är befriad från de mesta som kallas självdisiplin..

I natt funderar jag på ordens betydelse och vad ett ord kan betyda för olika människor.

Ta ett vanligt ord, vilket som helst.. låt oss ta ordet galen!

Om jag skulle be tio olika människor skriva ner de första dom tänker på när dom hör ordet, skulle jag antagligen få lika många olika svar.

Tänk sedan på hur dom skulle skulle uppfatta en person som beskrevs som just galen.

En del skulle nog säga sinnessjuk andra rolig, när jag själv beskrivs som galen tar jag det som en komplimang, jag menar vem vill inte va sådär lite härligt galen???

Tänker man på de här blir de inte så svårt att se varför så många människor missförstår varandra och ofta hamnar i konflikter.

Man använder samma språk och samma ord men pratar om helt olika saker.

Jag kan inte låta bli att fundera på om man verkligen måste sätta ord på allting hela tiden??

Som känslor tex, hur ofta misstolkas inte känslor,och sättet man ständigt envisas med att försöka förklara och sätta ord på dom..

Tänk så här, jag är en djur människa och har alltid haft djur, djuren har inget verbalt språk men komuniserar ändå klockrent med varandra, dom är raka och ärliga och de blir ytterst sällan missförstånd..

Jag möter i mitt yrke människor som ofta har problem med det verbala sättet att uttrycka sej men är ända experter på att tala om vad dom känner och vad dom vill.

Jag tror att vi andra krånglar till de nåt fruktansvärt för varandra genom att man jämt och ständigt ska sätta ord på allting.

I mitt yrke arbetar vi en hel del med bilder istället för med ord, vi har helt enkelt kort för vad man vill och vad man känner, de kan röra sej om så enkla bilder som ansikten med olika munnar på.

Hur enkelt som helst, man visar bara upp sitt "känslo-kort" och alla vet med desamma hur den personen känner sej, inga frågor eller diskussioner alla vet ändå och man respekterar de enkelt och smidigt.

För mej som kvinna kan jag ibland känna att det här sättet skulle va perfekt för mej att komunisera med många män tex.

För hur ofta uppstår de inte onödiga missförstånd och diskussioner där??

Hm, antingen är de bara jag som är trött och trött på karlar eller så kanske det är så att jag faktiskt sitter inne på lösningen på världens största problem, nämligen bristen på en rak och ärlig komunikation människor emellan...

Nästan hundra besökande... Får jag va nöjd med..

Har ju inte kommit i gång med bloggandet "på riktigt" än känns de som..

Ni som har den äran att vara vän med mej på Facebook känner antagligen igen de här... Men de gör ingenting, de går bra ändå!

Här är nämligen mitt brev till Tomten!

Kära Tomten,

Du vet antagligen inte vem jag är, men jag vet vem du är och jag gillar dej och tror på dej, tycker du verkar vara en reko kille!

Dessutom har jag alltid varit svag för långhåriga killar...

Vi har träffats ett par gånger förr men de är ganska länge sen nu, kanske tom 34 år!!

Så du behöver ju inte känna nån press att du bör känna igen mej, jag är ju vuxen nu..

Jag fick en av mina bästa presenter någonsin av dej, en alldeles egen Drutt!!

Jag blev så lycklig och jag har fortfarande kvar min finaste Drutten, om än lite märkt av livet där hon ligger i sin kartong..

Jag vill egentligen bara påminna dej om att jag är en riktigt god människa.

Jag är otroligt ödmjuk, generös och givmild, jag står alltid på den svages sida och jag tycker att alla människor är lika värda.

Jag har alltid värnat om djur och natur och skulle jag få in en oväntad, större summa pengar har jag lovat att skänka en ansenlig summa till katthemmet i stan där jag bor.

Jag har ett otroligt stort hjärta och jag delar alltid lika oavsett om det ens är delbart.

Avslutningsvis vill jag säga att jag kände mej ledsen och sårad när filmen "Tomten är far till alla barnen" hade premiär..

Tycker den var orättvis och jag vill att du ska veta att jag tror inte en sekund på att du är "sån"...

Förresten, tomtemor?? Är hon fortfarande med i bilden?

Jag har oxå bidragit med pengar till världens alla katastrof drabbade..

Har jag sagt att jag är ny separerad förresten??

Mvh, Anna i Eksjö

Ps. 1) Jag tycker inte du är tjock, jag tycker bara du har pondus. Ds.

Ps. 2) Jag tycker dina renar är jättefina. Ett litet tips bara, om du smörjer Rudolfs mule med ringblomma så lägger sej snart rodnaden. Ds.

Klockan närmar sej halv två

Borde väl egentligen sova då

Har haft nåra märkliga dar

många tankar dröjer sej kvar..

De här med rim är de töntigaste jag vet

men ibland kan man väl få vara det

Som sagt har mycket märkligt hänt

men mycke var nog som jag känt

Varför kan man inte bara vara snäll

men istället blev allt svart efter en jäkla smäll...

Nää, nu måste jag nog dra

i morron är en annan dá...

Lovar er att aldrig mer rimma

men i kväll känns allt som i dimma

Haha, fy faan vad detta blev kasst

Men de bör inte ligga mej till last...

För egentligen är jag ju jäkligt bra

de vet ju både du och já....