Hej hej bloggen!

Den här veckan är det no-filter-week!

Direkt översatt: Inget filter veckan, dvs: den här veckan bör vi inte försköna vår vardag i sociala medier så som i bloggar, facebook, twitter, instagram mm. mm.

Folk har ju en förmåga att lägga upp bilder och inlägg från vardagen som ser lite bättre ut än vad verkligheten egentligen är, vilket kan få oss andra med en ganska medioker vardag att må dåligt och känna oss otillräckliga.... har jag hört.

Tanken är ändå ganska skön tycker jag!

Tänk om folk kunde lära sej slappna av och "go by the flo" lite mer och sluta visa upp sin konstlade lycka och framgång i tid och otid!

Så idag tänker jag skriva helt utan filter och berätta lite om min rätt oglamourösa vecka!

Jag är förbannat trött just nu, har svårt att komma upp på morgonen och igångsättningsmotståndet är enormt varje dag, varje timme.

Jag är inne i en period då min hy är bedrövlig och jag är ganska ful faktiskt. den känslan är rätt deprimerande.

Höst! Jag hatar hösten och jag fryser!

I morse hade hunden skitit i hallen och kaffet var slut, Helvete!

Moppen startade snällt men vinden sved mot ansiktet så tårarna rann.

I morron ska jag till tandläkaren. Jag är ganska rädd för tandläkaren, dom har ju sällan nåt positivt att komma med dessutom kostar det pengar. 

På Torsdag ska jag opereras..i halsen.

Fattas bara att han slinter med skalpellen och skär halsen av mej... Just my luck!

Men det kanske är lika bra för roligare än så här lär det väl knappast bli här i livet?!

Ha en hyffsad vecka kära läsare och glöm inte bort att det alltid finns någon som har det betydligt bättre än du!  

Idag tänker jag dissa den grupp kvinnor som jag själv är en etablerad medlem av.

Skillnaden är att jag vågar påstå att jag är lite mer "laidback" än många andra, särskilt om vi jämnför med dom som blivit föräldrar dom senaste 5-10 åren.

Att ni bara orkar??!!

I många fall får jag en känsla av att barn är den nya tidens accosearer, som ska kläs och visas upp, framhävas och daltas med.

Att uppfostra sitt barn till en individuell och självständig individ med en tro på sej själv verkar helt tillhöra en svunnen tid.

Min sistfödda, B3, började ju som bekant förskoleklass för ca en månad sedan och sen ett par veckor är jag så trött på dessa morsor som följer sina barn till skolan och som samlas i en liten "mammagrupp" utanför skolan för att prata om sina fantastiska barn!!

Jag tar helst en annan väg ut från skolgården, men ibland tvingas jag förbi "mammagruppen" och då kan jag inte låta bli att slås av tanken: hur mycket kan egentligen hänt sen igår vid den här tiden?

Jag ser även på barnens kläder att dom fått en helt ny garderob inför skolstarten från någon av dom stora kedjornas höstkollektion, många har ju naturligtvis varit på "barnklädersparty" och betalat 876 kr för en liten tröja med ett lingon och ett blåbär på för att det är ju "den bästa kvaliteten"!

När det var dax för den första gympalektionen kom alla pojkar med en spindelmannen-gympa-påse och alla flickor kom med en princess-gympa-påse fylld med nyinköpta tricoter för vuxna, fast i barnstorlekar.

Vad är det för fel på ett par mysbrallor och en t-shirt? Barnen är ju för faan inga atleter eller elitidrottare, dom är SEX år och ska leta "bolldatten" och hoppa runt lite i 45 minuter!!

Hur tänker ni??

När dagen för skolfotot kom befann sej dessa morsor i någon slags äcklig och riktigt motbjudande eufori.

Äntligen ska deras tandlösa små barn förevigas i märkliga håruppsättningar och plastiga klänningar.

Morsorna instruerar särskilt flickorna hur dessa ska le sitt naturligaste leende på ett fullständigt onaturligt sätt och vilken sida som är deras mest bildsköna.

Alltsammans bara för att den lilla dottern själv tycker det är så roligt att ta helt naturliga bilder som sedan ska delas ut till släkten framåt den 24 December, men bara om bilderna blir bra, såklart!

Vad sänder detta ut för singnaler?

Samtidigt talar vi ständigt om för våra små älsklingar att dom är så bra och fina precis som dom är och att skönhet de ni barn, det är något som kommer innefrån de!

Hej och välkomna till denna veckas blogg!

Med bara drygt tre månader kvar till jul känner jag att det passar utmärkt med ett "litet" julklappstips!

Denna prudukt är en världsnyhet väl värd att kika närmare på!

Varför lägga onödig tid på krångel och bök när det numer finns en så mycket snabbare och smidigare lösning?

Passar lika bra till ung som gammal, till dej med värk och stelhet i leder som till dej som bara är allmänt trött och kanske en smula lat?

Nu finns det inte längre några förmildrande omsändigheter eller trötta undanflykter då denna prudukt är till just för DEJ!

Läs mer på: www.bedmaid.se och klicka hem din favorit på stört!;)

Lycka till och ha en fin fortsättning på dagen  

Hej hej bloggen och välkommen tillbaka till mej själv!

Har inte bloggat på ca tio månader men känner att saknaden varit stor då jag ser att mina läsare troget kikar in här då och då trots min långa frånvaro.

Stolt och tacksam!  

Mitt liv har under den senaste tiden rullat på, ibland uppför, ibland nedför ibland både hit och dit på samma gång, lite så som livet ska vara helt enkelt!

Jag har dessutom skaffat mej ett twitterkonto som finns att följa, sök på "NergårdsAnna" så hittar ni mitt halvaktiva konto där!:)

Idag har jag redan hunnit bli lätt bestört över hur vårt samhälle faktiskt ser ut 2013.

För knappt en månad sedan började min minsting i förskoleklass, en helt ny värld öppnades sej och B3 som jag kallar mitt minsta barn (för nytillkomna läsare kan jag berätta att det även finns en B1 och en B2!) har redan växt massor som människa, vilket är härligt att se och som skulle göra vilken föräldrer som helst stolt som en tupp att bevittna!

B3;s självkänsla ökar för varje dag och "hen" känner sej näst intill odödlig, precis som livet ska vara när man är sex år och har hela världen för sina fötter!

I Måndags började en ny liten kille i klassen, han kommer från ett främmande land med ett främmande språk.

Hans familj kan ingen som helst Svenska och vet mycket lite om deras nya land, Sverige.

Han är ensam på hela skolan om att tala sitt språk och allt är väldigt nytt och ganska skrämmande för den här lilla pojken som säkerligen känner sej ensammast i hela världen när han är i skolan.

Eftersom regeringen beslutat att inte längre erbjuda dessa barn/familjer förberedelseklass där barnen får gå tillsammans med andra barn i samma situation och lära sej språket och om Sverige tillsammans, kastas de istället rakt in i den Svenska skolan utan något som helst skyddsnät eller social uppbackning.

Samtidigt står det i den Svenska skollagen att ALLA barn ska ha samma rätt till den kunskap och inlärning som skolan kan erbjuda.

Hur går detta ihop och på vilket sätt ger skolan denne lille pojk samma möjligheter som ges till B3?

Kommer han hem med samma sprudlande självförtroende som mitt barn gör?

Idag fick han gå in tidigare än de andra barnen, då han inte vågade vara ute på rasten, istället satt han inne tillsammans med en lärare och grät förtvivlat.

Hade en diskussion runt detta med en av pedagogerna på skolan i morse, hon gick to.m så långt att hon kallade det för barnmisshandel!

Jag sitter inte inne på alla svaren kring detta, men jag känner mej djupt oroad både med tanke på denne lille grabb och hans framtid men även över vilket samhälle vi håller på att skapa oss här!

Jag vet inte hur DU känner, men JAG tycker det är förjävligt!