God morgon mina vänner!

Hoppas ni fått en god start på dagen!

Jag har verkligen börjat inse vad en god morgon gör för resten av dagen.

I mitt fall har jag fått lära mej den hårda vägen.

B2 (mina barn heter B1, B2 och B3, i just den ordningen!)har just kommit i väg till skolan, jag sitter nu med B3 i soffan, B3 pusslar och jag sitter här å skriver med kaffekoppen i högsta hugg.

Jag är ofantligt trött, somnade nångång efter två i natt, vaknade ett par gånger till efter de och hade svårt att somna om, klockan ringer 6.45 men då hade redan B2 varit inne hos mej en stund.

Strax därefter tassade även B3 in till min säng.

Ungefär i samma stund bröts förtrollningen.

Inom loppet av 30 minuter har B3 blivit slagen tre gånger och gråtit hysteriskt lika många, jag hade fått en leksak i ansiktet och blivit spottad i ansiktet två gånger.

Eftersom morgon blev turbulent så hann B3 inte äta sin frukost, utan den fick tas med i ryggsäcken...som vanligt.

B2 vägrade klä på sej så det fick ske med tvång lika så tandborstningen.

Samtidigt som jag och B3 fick höra ramor som inte tillhör denna värld.

B3 sprang under tiden upp i trappan och gömde sej med orden: "jag sitter här tills B2 åkt så jag inte får mer stryk"..

Nu sitter vi som sagt här i soffan som två urvridna disktrasor, när vi egentligen borde göra allt det där som är svårt att göra när B2 är hemma, och är det det här som ska vara min och B3s kvalitetstid ihop??

Idag slutar förskolan kl 12 och 11,45 har jag det oblikatoriska Fredags mötet med lärarna där vi går igenom den gångna skolveckan, så om 2,5 timmar är det dax igen, innan dess bör vi hinna duscha, åka till stan och handla och helst så har jag och B3 hunnit med lite mys oxå.

Om du undrar varför jag tar mej tid att sitta här nu så är svaret väldigt enkelt: jag måste få sitta ner en stund med mitt kaffe och landa lite, ventilera och "samla nya krafter".

Så här ser en vanlig morgon ut i mitt liv med ett autistiskt, utåtagerande barn.

Som ni förstår är vår situation fullständigt ohållbar, men nästa vecka har jag 72 möten så då hoppas jag att i vart fall att några pusselbitar ska falla på plats och att vi kan bli hjälpta och kanske avlastade på ett eller annat sätt.

( jodå, vi har faktiskt redan fått hjälp i form av 12 lss-timmar i månaden, fördelade på 3 timmar/vecka, dessutom har jag 1/4-dels vårdbidrag, men ni vet hur de är: mycket vill ha mer!)

Om ni lovar att ha en härlig helg så lovar jag att göra mitt allra bästa   

Det här inlägget är egentligen bara för mej, men jag skriver det här ändå, dels för att det är lättare att ta in när man ser det nedskrivet framför sej och delvis för att jag inte hittade något rosa papper, dessutom är det ingen som har skrivit det till mej tidigare så då får jag ju göra det själv helt enkelt!

Kära Anna!

Det är väldigt mycket som är fantastiskt bra med dej, tyvärr har jag inte möjlighet att skriva ner allt nu. (då skulle jag få sitta här hela natten och då skulle jag bli alldeles för trött i morgon!) 

* Du är god mor för dina barn, du tänker alltid på barnens bästa!

* Du är minst lika god mot dina katter!

* Dom som du bryr dej om i din närhet, betyder otroligt mycket för dej och du ställer alltid upp!

* Du är väldigt rolig och har en något "störd" humor!

* Du har en väldigt bra musik smak!

* Dina pannkakor är underbara!

* När du städar så blir det otroligt rent!

* Du är en väldigt ärlig person, vissa skulle nog säga FÖR ärlig ibland!

* Du är en omtänksam och känslig människa!

* Du är så otroligt ödmjuk!

* Du är en charmig prick!

* Om alla var lite mer som du så skulle det inte finnas någon som helst ondska i världen!

* Du är väldigt klok, smart och blond!

* Du har en jättebra blogg!

* Du är faktiskt alldeles, alldeles underbar!

* Avslutningsvis vill jag säga något som du själv brukar säga om dej själv, vilket jag inte riktigt tror att du vet hur sant det är, nämligen; DU är antagligen för god för den här världen!

                      Din Anna   

Hittade en text som är lika sann som smärtsam...

Välkomna till min vardag...

”Det är väldigt viktigt att skydda ditt barn
och dig själv från människor som inte kan eller vill förstå eller stödja dig. Du
kan inte lära människor som inte vill. Du kan inte förvänta dig att intoleranta
människor ska acceptera ditt barn. Du måste vara beredd på kritik från
omgivningen. Många kommer att anklaga dig för ditt barns problem. Du är för
sträng…du är inte tillräckligt sträng….du umgås inte tillräckligt mycket med
henne….låt mig ta hand om henne under en dag så ska jag få henne att bättra
sig….Om du bara gjort x, y, z, så skulle allt ordna sig….hon behöver bara lite
struktur … hon bara manipulerar etc. Jag har hört såna här saker oftare än jag
vill komma ihåg. Det är smärtsamt att bli anklagad för hennes sjukdom när man
ägnar all sin tid till att få henne att må bra.”

Ni som förväntar er ett roligt feelgood inlägg nu, kan sluta läsa här...

Idag känns det tufft, livet är hårt men orättvist och jag tycker en smula synd om mej själv just nu.

Det brukar inte sitta i så länge bara jag får spy lite galla åt alla håll å kanter.

Idag har turen kommit till bloggen att användas som spyhink!

Idag känner jag mej som ensamast i världen och jag är arg för att det finns så många som inte är intresserade av att hjälpa till och bry sej.

Dessutom är jag jäkligt förbannad på alla dom in min närhet som skaffar sej "låtsats" problem i form av märkliga kärleks relationer och hur dom ska komma i sommarklänningen, dessutom har dessa människor en förmåga att älta detta till leda!

Era problem hade jag löst på följande vis, funkar inte relationen, gör slut! Kommer du inte i sommar outfiten, sluta ät så förbannat!

Önskar att mina bekymmer kunde lösa sej lika enkelt.

Det är som att vissa skaffar sej "problem" för att ha något att leva för och att älta om.

Har man ett riktigt, innehållsrikt liv så är jag högst tveksam till att man skaffar sej en massa "påhittade problem"?!

Till er som söker min uppmärksamhet genom att komma dragandes med era töntiga skitproblem vill jag bara säga: Leave Anna Skrubbe alone!

Kunde inte bry mej mindre och jag tycker ni är otroligt sorgliga och patetiska människor som jag inte bryr mej ett jäkla skit om!!

....Ååh, guuud så skönt de där kändes!!! Puuuuh...

Nu tar jag en kopp kaffe och tar nya tag... ja..eller nåt åt de hållet i vart fall!

Välkommen fräcka Fredag!

Trött å sliten som ett djur vill jag allra helst dra fliten över huvudet och somna i soffan och inte vakna förren på Söndag kväll, men det går ju inte för sej..

Om ett par timmar ska jag till "södra Sveriges mest shabby chica hem" och ha en date med flickorna!

I morgon ska jag kolla in Laleh vilket jag egentligen tror ganska mycket på...om jag nu kunde få vara lite piggare och lite mer på G än i skrivandets stund, men men vad är väl en bal på slottet??

Dessutom är ju det inte förren i morgon och i morgon är ju en annan dag!

Förresten, hittade lite trams på nätet som jag gärna vill dela med mej av:

Hur tänkte dom här då??

Många hymlar med hundens olater när dom inte längre är intresserade av sin hund.

Ärlighet är någonting bra som jag uppskattar mycket!

Oops!

Som sagt, tydlighet är någonting bra!

Ehh okej, då vet vi!!

Dax att bli vegetarian igen då kanske?! 

Tack för idag och trevlig helg!:)

 Fick bara sån lust att visa er vad vi har fått idag!!

Här är dom ca tre timmar gamla och hela familjen mår superbra! Nova är just nu en otroligt stolt mamma !!

God måndag!

Idag vaknade jag upp med kli i ögonen och snuvig som få! Välkommen prunkande Sverige!

Har klarat mej hyffsat fram till nu så jag klagar inte, allergi är bra då känner man nämligen att man lever och att leva är bra, nästan jämt!

Som dom flesta känner till är det olagligt att jaga vilt med scooter men vad många kanske inte känner till är det fullt lagligt i Sverige 2012 att som polis hetsa en mer eller mindre galen motorcyklist rakt in i döden i knappa 250 blås!

Heja Sverige! Heja heja!!

Tyvärr kan jag inte riktigt länka till Aftonbladet, men jag tycker att du kan gå in där och se ett längre klipp och läsa en artikel om händelsen om du undrar vad det här handlar om.

Här får du ett kortare klipp från Youtube:

Här var det tänkt att jag skulle skriva några avslutande rader, men jag har faktiskt ingen aning om vad det skulle vara så jag får nog hoppa det...

Medan jag väntar på att min "bästis" ska ringa kan jag lika gärna berätta för er om något som hände mej i eftermiddags.

Jag och barnen hade tänkt att gå till skogen och titta på träden och klättra på stenar, men sedan ångrade dom sej och ville gå till lekplatsen med linbanan istället.

När vi kom fram var där redan en farfar/morfar med sitt barnbarn och en farmor med sina och två barn till som bor granne med lekparken.

Mina barn sprang fram till linbanan och vi började åka, dom andra barnen anslöt sej snart medan dom "äldre" satt och pratade.

Jag fick agera hjälp-och-lektant till alla barn, vilket jag gärna gjorde. Efter en stund gick vi vidare till gungorna där jag fick putta fart till dom som inte kunde och sätta på skor som "råkat" fara av i farten.

En av flickorna berättade att hon snart skulle fylla fyra och att hon var där med sin farmor.

Vilken snäll farmor du har sa jag och gav henne mer fart.

Flickan håller med och tittar upp på mej och frågar: Är du oxå farmor?

VA???? Näe du sa jag och slutade ge henne fart!

Jag är faktiskt "bara" mamma, tycker du att jag ser gammal ut???

Flickan tittade på mej och svarade helt kort: Ja!

Efter en stund sa jag till mina barn att vi skulle dra oss hemåt och började samla ihop våra jackor som låg vid bänken där dom verkliga farföräldrarna satt, då säger "gubben" till sitt barnbarn: Nu får du tacka den snälla tanten som hjälpte dej med linbanan!

Utan att tänka vände jag mej till gubben och sa: vaddå TANT?

Han svarade utan att röra sitt (otroligt gamla och rynkiga!) ansikte: Ja, vad ska jag säga då?

Jag spände ögonen i gubben och svarade: Vad är det för fel på tjej??!

Eftersom jag börjat gå slapp jag höra hans svar..

Eftersom min gårdag inte blev fullt så festlig som jag tänkt mej kände jag mej verkligen si så där 37 år äldre än i förrgår.. Men inte trodde jag att det syndes SÅ väl!

Jag som själv tycker att jag ser relativt välbevarad ut jämförelse med andra i min ålder fick mej en rejäl knäpp på näsan!:)

Och det där jag brukar säga till folk som undrar, att jag inte är så ung som jag ser ut...

Känns väl inte så på tapeten att slänga sej med  fortsättningsvis...  

                                                  

                                                                    Anna 39 år ung?!