Här kommer mitt utlovade sjukhus inlägg!Tyvärr blir det inte så festligt som jag och kanske flera med mej hoppats på!Jag mår oförskämt bra och är inte särskilt rusig!Ser inlägget konstigt ut beror det på att jag skriver från mobilen och inget annat;))Dom har just plocka droppet och nu ska jag försöka sova lite till..Men först lite detaljer för den som är vill och är intresserad!;)Till min stora förtjustning slapp dom gå in i magen, dvs dom kunde gå in DEN vägen, den naturliga vägen, Vilket underlättar dagarna efteråt mycket, och min mage slapp ytterligare ärr!;)Dom två ostmackorna och kaffet efteråt hamnar lätt på min tio-i-topp-listaÖver det godaste jag ätit någonsin!Jag är otroligt duktig på att tömma blåsan, vilket tydligen kan vara lite svårt efteråt!Guldstjärna åt mej!!;)Min rums kompis är gravid i vecka 32, stackarn som får ligga här då;(Mer detaljer nästa gång kanske.. Nu ska jag sova lite till tror jag!

Hur tänkte jag där då??

Om förra inlägget nu skulle vara mitt sista så vill jag väl ändå inte att det ska handla om döden, Pontiac och Björn Ranelid??!!

Nej, naturligtvis ska det ju handla om MEJ!

Så här kommer nu listan ni alla väntat på, nämligen listan med saker du inte visste om Anna!

1. Jag är inte så ung som jag ser ut!

2. Jag har ganska nyligen klippt av mej 30-35 cm hår och färgat det vit-grått, jag som aldrig skulle klippa av mej ALLT, trivs fantastiskt bra!

3. Jag är född i Nacka, men bor nu i mörkaste småland och har en ständig längtan till havet.

4. Jag är utbildad bonde och har kastrerat grisar, slaktat gäss och druckit svartsoppa!

5. Jag blir förolämpad när någon gissar min rätta ålder.

6. Jag har alltid tyckt att glasögon är supersnyggt och jag läntar tills jag får pryda mitt ansikte med ett par.

7. Jag älskar skräckfilm.

8. Jag har smått hårförbi när det gäller kroppshår, fast  bara på min egen kropp, särskilt i ansiktet där jag noppar strån minst två gånger/dag.

9. Jag tittar så gott som aldrig på TV.

10. Mellan 22 och 28 års ålder ägde jag inte ett par byxor, jag gick ALLTID i kjol.

11. Under en ganska lång peroid hade jag 13 hål i öronen.

12. Jag är jätte bra på att spela dum men enligt dokumenterade tester är jag smartare än dom flesta andra!
13. Jag topsar öronen minst 14 gånger i veckan.

14. Jag har gnuggat någons tandborste i toastolen och i golvbrunnen och sen ställt tillbaka den i tandborstsmuggen som om inget hade hänt. Det är några år sedan och jag var inte helt nöjd med någon just då! ( nej, jag pratar inte om ex:et!)

Efteråt var jag otroligt nöjd och jag lovade mej själv att jag aldrig skulle berätta det för någon någonsin, förutom för mamma!

15. Jag har aldrig varit på gym, men en gång glömde jag att ta av mej trosorna hos gyn!

Sådär ja, då vet ni lite mer om mej!

Ha det så gott så hörs vi när vi hörs helt enkelt!

Idag kan vara min sista dag i detta jordeliv, vilket jag absolut inte tror!

Men tänk om.... Konstigare saker har ju faktiskt hänt!

Om vi nu antar det för ett ögonblick, vad sjutton vill jag att det sista folk ska läsa från mej ska vara???

Antlingen kan jag välja att tala om för alla hur mycket jag tycker om er och hur mycket jag faktiskt älskar mina nära, men det är ju inte riktigt min grej och förresten tror jag att ni märkt det redan och om någon missat det så tror jag inte poletten skulle trilla ner ens om jag skrev det här, så det går ju bort!

Sen skulle jag ju kunna klämma åt alla dom som sårat mej, hade ju vart riktigt tillfredställande att veta att jag får sista ordet en gång för alla.

Men jag har ju inte riktigt dom behoven heller...

En annan sak som skulle kunna vara lämpligt är att berätta hur jag vill ha min begravning, men det finns det redan några få som vet och er litar jag på!

Hm...vad finns då kvar?!

Eftersom jag gärna undviker att bli för sentimental så tror jag helt enkelt att jag kör på som vanligt, jag är mej själv för det är så jag vill bli ihågkommen!

Något som jag kom på här om dagen är en slående likhet mellan Björn Ranelids mello insats och "hundra höjare"-Pontiac.

Dom har samma "förmåga" att leverera sin låtar på, vilket jag tycker är ganska kul, lyssna gärna och jämnför själva!

Pontiac? Ranelid?

Ranelid? Pontiac?

Väljer man att enbart lyssna så har i alla fall JAG svårt att höra skillnad!

Japp, det var allt jag har att bjuda på just nu!

Önskar alla en skön dag!

Och kom ihåg, musik ska byggas utav glädje!  

Japp, just precis så är det!

Idag firar jag och min omtalade kroppsdel vår sista Söndag tillsammans och på Tisdag skiljs våra vägar för gott!

Jag känner mej glad och riktigt exalterad och förväntansfull inför mitt nya fräscha liv!

Mitt tanke är att jag ska försöka blogga även från dödsbädden (läs sjuksängen!).

Ni vet lite som när Achberg drack sej kraftigt berusad i TV och satte sej bakom ratten för att visa hur alkoholen faktiskt påverkar oss som bilförare.

Jag kommer nämligen vara riktigt "moffad" mellan Tisdag och typ Torsdag nästa vecka, min tanke är att jag ska försöka blogga lite ändå för att se om ni märker någon skillnad!:)

Jag kan tänka mej att jag kommer resonera lite annolunda, jag kanske kommer sluddra och stava fel eller så kommer det inte märkas någonting alls på mej?!

Kanske bara jag som tycker det ska bli spännande, men jag tänker i vart fall ge det ett försök!

Det är kanske lika bra att jag redan nu säger att det är inte alls säkert att jag kommer stå för nästa veckas inlägg, inläggen kommer vara rena experiment så ni behöver inte skälla på mej om inläggen inte faller i så god jord, jag kommer antagligen ha riktigt jäkla skitont ändå!

I övrigt har jag under dagen börjat förbereda mej inför operationen, jag har fyllt frysen med snabbmat, köpt hem sånt som underlättar mina toabesök de närmsta veckorna.

Har hört att det kan vara lite ömt och spänt tiden efter, if you know what i mean??!!!

Dessutom har jag städat, tvättat och gjort såna bestyr man antagligen inte är så road av som nyopererad.

Dessutom har jag fixat musik och filmer så jag ska ha lite att roa mej med under rehabiliteringen!

Japp, det var det hela för nu, medan jag pysslar vidare önskar jag er en skön Söndags kväll!

Detta inlägg känns lite jobbigt att skriva, det är nämligen otroligt känsloladdat för mej!

För sju år sedan gjorde jag det, i morse var det Daniel och Vickans tur!

Mitt barn var 51 cm, lillsessan är 51 cm lång!

Mitt lilla barn vägde så gott som 3280 gram(nämligen 3080!) lillsessan vägde 3280 gram.

Mitt barn föddes 21 minuter över, lillsessan föddes 26 minuter över!

Ja, som ni märker är likheterna slående!

Dessutom, efter ungefär sju års slit har äntligen 23 Februari blivit flaggdag!!

Jag är otroligt nöjd och stolt över detta!

Jag har alltid varit rojalist, men under senare tid har jag vacklat och faktiskt börjat i frågasätta monarkins vara eller icke vara, jag tycker tyvärr att vår stadschef brustit i sin trovärdighet!

Idag känner jag annorlunda, idag förstår jag att inför döden är vi alla lika, idag är dagen då jag en gång för alla lägger mina tvivel bakom mej, jag vänder härmed blad och ser väldigt ljust på framtiden, idag reser jag mej upp och tar av hatten och det enda jag känner är kärlek, lycka och en gigantisk stolthet!

Till Daniel vill jag säga några väl valda ord!

Daniel, i ärlighetens namn kan jag erkänna att jag var lite skeptiskt i början, det enda jag såg hos dej var likheten med "boxer-Robert".

Idag tänker jag annorlunda, idag vet jag bättre!

Du har växt i mina ögon, du känns ärlig, jordnära, varm och känslosam, allt jag söker hos en riktig man!!

Skulle du av någon anledning tröttna på svärföräldrarna och frugan kan du väl slå mej en pling?!

Ja, om jag nu är singel och tillgängligt  vid tillfället vill säga! *Blink blink*:)

Varma hälsningar Anna!

Jag uppmanar alla att fira med prinsesstårta och champange tillsammans nära och kära!

Även om Daniel gjort grovjobbet så tycker jag att detta är hela Sveriges lilla sessa väl värd att fira!!

Idag är jag svensk, glad, stolt och otrooligt rörd!!

Ps! Daniel, Jag tycker Anna är ett otroligt fint namn! Det är lätt, vackert, kungligt och lätt att stava då jag känner till att det finns deslyxi i släkten (på frugans sida!) Lycka till!! Ds.

Första Måndagen efter ett lov är inte så himla rolig som man kanske kan tro..

Mamman är trött och barnet är tröttare..

Men det viktigaste är att vi har haft ett jättebra lov.

Min mellis är inne i en otroligt bra period och har lekt såå bra med minstingen:)

Kort och gott, föräldraskap när det är som allra, allra bäst, jag har tom känt att vi är som en alldeles, alldeles "vanlig" liten familj   ..nästan!

Nu till dagens gåta!

Vad är det för likhet mellan mej och Kerstin Dellert?

(Mm, förstår att många tänker på rösten, men det hade varit att göra det lite för enkelt även om nu Kerstin oxå har en rätt ok pipa!)

I övrigt är jag just nu ganska trött på mej själv...återigen.

Jag har väl skrivit lite här, för ganska länge sedan, om min ADD?

Kortfattat är det som en ADHD fast tvärtom, dvs, har man ADHD har man oftast rumpan fylld av myror och koncentrations svårigheter, visserligen stämmer det till viss del in på en ADD oxå men i stället för att vara överallt, är någon med ADD ingenstans..

Om jag säger såhär, har man ADD har man ofta ooootroligt svårt att få tummen ur och man gör inte så många knop fast man så gärna vill!

Ofta kanske man påbörjar saker som aldrig blir riktigt avslutade, fast man så gärna vill!

Låter kanske konstigt, men det är den bästa beskrivning jag kan ge just nu.

Dessutom har man/jag en hjärna som går på högvarv hela tiden, och då menar jag verkligen HELA tiden.

Även om jag inte gjort så mycket på en dag så kan jag vara helt slut på kvällen för att hjärnan slitit som ett djur hela dagen.

Jag tänker dagligen på hur jag vill att mitt liv ska vara, men så slår ADD;n till med all kraft och istället för att gå ut och förändra världen så är jag nöjd om jag lyckas både duscha, handla och laga mat på en och samma dag.

Det är så fruktansvärt frustrerande och jag blir så trött på hur jag funkar.

Min ADD kommer aldrig försvinna, det är helt enkelt sån jag blev!

Jag har aldrig pratat så mycket om detta för jag vill inte att det ska bli någon form av ursäkt.

Har märk att väldigt många gör det till sin identitet och det ENDA man är.

Dessutom är det lätt att skylla på och ett smidigt sätt att komma undan på.

"Å förlåt att jag gjorde eller sa något dumt, men du förstår, jag har ADD"?

Jag hävdar ju allt som oftast att alla har ett val!

I det här fallet känner jag: antingen blir man ett offer och slav under sin diagnos, eller så gör man den till en "tillgång" och förvaltar den på bästa sätt.

Det är deffenitivt ingen lätt sak, men det är ju faktiskt en gåva att kunna tänka utanför ramarna och se andra perspektiv på saker som andra kanske missar för man vågar kanske inte alltid tänka tanken fullt ut.

Jag har en massa projekt som ligger och pyr som jag verkligen känner så mycket för, men jag har på sistone förstått att den enda anledningen till att jag inte genomfört mina drömmar är att jag har så förbannat svårt att få tummen ur helt enkelt..

Hur illa är inte det?

Näpp, här och nu lovar jag att det ska bli ändring på torpet!

Jag kommer alltid ha min ADD så varför inte låta den göra lite nytta och låta den börja dra åt mitt håll istället för att jag jämt och ständigt bara ska hänga med den?

Nån jäkla rättvisa och jämnställdhet måste vi väl ändå ha i vårt förhållande, annars kommer det aldrig någonsin bli någon ordning på någonting!

Nu ska jag och min ADD äta pizza, inte för att den är sugen, men för att JAG är!