Äntligen, äntligen!!

Ikväll visar SVT2 filmen som jag försökt få tag på sedan jag såg den för första gången för ca ett år sedan!

Sällan har en film berört mej så starkt på alla plan som just denna lilla, stora film!

Det är en kortfilm på 15 minuter, så har du möjlighet kolla in STV2 kl 18.00 i kväll så gör det!!

Filmen heter "Nudisten" och är regiserad av: My Sandström, 2010.

Skriv gärna och berätta hur du känner inför Kerstin och hennes beslut!

Har kollat upp filmen lite och i morgon kanske jag avslöjar vad jag känner till om den....!   

God morgon Sverige!

Idag är jag lite sjuk, snuvig och med en djävulsk huvudvärk!

Vi har klarat oss bra från influensan så det är väl inte mer än rätt att jag får känna av den lite grann så här på slut spurten!

Att vara sjuk är bra för då känner man att man lever!

Idag ska jag hämta min lilla smula och det är så himla skönt och härligt på alla sätt å vis!

Med all respekt för alla föräldrar där ute, så måste jag säga att det är något speciellt med denna glädjespridande lilla unge!!

Jag misstänker att det är för att vi är så lika!

Smulan har min humor,empati, ofta mitt sätt att tänka och min interligens, dessutom är smulan söt som socker!!   Det perfekta barnet helt enkelt!!;)

Nu till det jag hade tänkt prata om, nämligen egoism och hur vissa människor har förmågan att suga energi och kraft ur allt som kommer i dess väg utan att ha förmågan att kunna ge eller förmedla något positivt över huvudtaget någon gång!

Folk som "skiter så länge hängslena håller", helt enkelt!

Jag tror att egoism är vår tids stora folksjukdom!

Man tutar och kör, går över lik med skyddspappar på i jakten på det man vill ha, ska ha, måste ha..

Självklart ska man vara målmedveten! Men mina fråga är: måste det ena utesluta det andra?

Kan man inte vara målmedveten, ödmjuk och empatisk på samma gång?!

Visserligen har man ju hört att det oftast är ganska ensamt på toppen, men kan det vara värt det? Kan man verkligen glädjas åt framgång, pengar och allt det där fullt ut om man inte har vänner att dela framgången med?

Jag har inga vänner som tillhör den gräddan var det gäller karriären, men jag har människor i min närhet som gör vad som helst för egen vinnings skull.

Som ganska jordnära och faktiskt en snäll och omtänksam människa så blir man lätt ett offer för dessa gamar.

Har man ställt upp och delat med sej av det man har tillräckligt många gånger så har vissa en förmåga att ta mej för given.

Det är just det som får mej att sparka bakut!!

TA MEJ FÖR FAAN INTE FÖR GIVEN!!

Det är nog ett av det värsta jag vet, märkligt nog har jag förmågan att hamna i den sitsen då och då ändå!

Som ni förstår så börjar jag närma mej den känslan med storm steg just nu! Jag börjar känna mej ur sugen på energi, utnyttjad och tagen förgiven!

Det som är allra värst med såna här människor är att det inte räcker med att hinta dom om att det här är inte ok, man måste verkligen säga ifrån en gång för alla vilket hittills har resulterat i att personen i fråga blir skit sur och säger/skriker: och jag som alltid har ställt upp för dej!!

Daaha...

Ibland får jag lust att ta mina barn och mina katter och flytta upp på fjället, långt ifrån allt vad sivilisation heter...tror det skulle göra mej och familjen riktigt gott!

Men det är ju bara jag det! 

Dessutom kan jag tänka mej att dessa ur-sugare verkligen skulle behöva en månad eller 3 själva på fjället, att tvingas "faca" sej själva helt enkelt..

Näpp, nu ska jag va lite kattvakt och sen lite hundvakt och sen världens bästa morsa för hela slanten!

Nu var det visst ett tag sen jag var här igen.

Jag har vart så himla glad och tillfreds under flera veckor men så plötsligt är jag tillbaka nere på jorden igen.

Frustrerad!!

Har tvingats ta en liten paus i mina data studier vilket suger rejält! 

Hoppas på att vara tillbaka efter påsk, anledningen till det är att min mellis (2) har haft en tuff period med mycket agg och utspel mot sin mamma.

Mitt barn som är autistisk har fortgående perioder där det favoriseras en person åt gången..

Tiden runt min operation var det pappa som var den stora favoriten, nu har det övergått till att det är mormor som favoriseras.

Oftast är det jag som är bäst i världen, men nu var det ett tag sedan jag var favoriten.

Jag vet ju att det är så det funkar men ibland tar det ganska hårt krafterna.

Allt jag säger är fel, jag är ful, dum och äcklig, inget jag gör blir någonsin bra.

Dessutom blir mellisen otroligt ful i munnen, det används mycket fula ord, hot och slag.

Ja, allt som inte borde finnas i en sjuårings vokalubär och tankar finns där under dessa perioder.

Allt jag kan göra är att behålla lugnet, vara sakligt och inte gå in i några diskussioner.

Jag kan inte hänga upp mej på "småsaker" utan får bita ihop och välja mina "konflikter" med omsorg, dessutom ska jag vara kärleksfull och tänka positivt och uppmuntra trots att mellisen skriker att jag bör passa mej noga, för snart är "2" så stor att "2" faktiskt kan döda mej..

Idag kom vi till skolan efter halv nio, efter 1 1/2 timmes "turbulens".

Vågar inte ens tänka på hur en sådan skoldag kan bli och ännu mindre hur eftermiddagen kommer se ut..

Bäst att dricka en kanna kaffe till så man står stadigt på jorden i eftermiddag!:)

...En sak till, i luren står det att det ska vara 20 grader och sol här i dag...

Du som tagit solen ifrån mej, LÄMNA GENAST TILLBAKA DEN!!!

Jag slår vad om att jag behöver den lite mer än någon annan just idag!:)

Sitter å ugglar framför Tv;n, tanken va att jag skulle se nyhetsmorgon men på vägen dit råkade jag fastna vid ett program om plastik kirugi.

Den första vi fick träffa var en kvinna av modell; mogen.

Jag försökte gissa vad det var hon ville fixa under intervjuvn, då jag själv skulle vara otroligt nöjd om jag såg ut som henne vid den åldern!

De enda jag kunde komma på var att det var något som inte syntes i bild så jag gissade att hon var missnöjd med sin mage!

Svaret var helt fel, hon tyckte nämligen att hon hade en hemsk hals som gjorde henne gammal och oatraktiv?!!

Nästa missnöjda kvinna var en 21 årig porrskådis som hade så fula bröst att hon nästan blivit av med jobbet?!

Innan sin första operation var hon ganska nöjd med boobisarna men hon ville göra dom större, nu var dom stora men fula?!

I mitt liv, här i min lilla stad är jag den enda jag känner som är nöjd med mina bröst!

Eller nöjd och nöjd, jag är inte missnöjd i vart fall och jag ser dom mer som en vanlig kroppsdel än som något som jag tänker låta mitt liv kretsa runt!

ALLA mina närmaste vänner har fixat tuttarna och ett par har inte haft råd än, men det har största prio när pengarna väl rullat in.

Mina vänner har lagt ner mellan 35 och 45 tusen kronor  på sina bröst!!

Hade jag haft 45 tusen över en månad så hade jag antagligen tagit med mina barn på en resa där dom fått bestämma ALLT!

Jag tycker ärligt talat att det är riktigt skruvat!

Är man inte helt nöjd, eller tycker det skulle vara fint med ett piffigt dekolletage någon gång så finns det ju faktiskt behå:ar för alla tillfällen som dessutom får boobisarna att se helt naturliga och fina ut!

Jag personligen tycker modellen mindre är så mycket finare!.

Stora "behag" på en nätt kropp blir bara groteskt och ganska oattraktivt enligt mej.

Jag förstår verkligen inte hur ett självförtroende eller en god självkänsla skulle kunna sitta i brösten?

Skulle det verkligen vara på det viset kan jag inte låta bli att undra vad som mer kan sitta i brösten som vi bara inte upptäckt än?

Interligens? Musikalitet? Balanssinnet?

Jag är helt övertygad om att man borde rannsaka sej själv och ta reda på det egentliga problemet än att skylla på sina stackars bröst!

Har jag bara ett par konstgjorda bröst så löser det sej alltid?!!

Jag tror dessutom att man lever ett ganska fattigt liv om man ens kommer på tanken på att man ska skaffa sej låtsas tuttar för 40 tusen?!

Sitter någon inne på någon vettig förklaring till varför man utsätter sin kropp för detta vansinnes dåd så får ni gärna berätta för mej!

Ha en härlig dag och bränn nu inte tuttarna i solen!!

Hej igen kära vänner!

Jag förstår om ni saknat mej, men jag har inte riktigt räckt till den senaste veckan!

Som ni vet har jag ju börjat "plugga" litegrann, och även om jag "bara" läser halvtid så tar det musten ur mej.

Jag har verkligen förstått att har man rusat in i den berömda i 180 så blir man kanske aldrig helt återställd vad det gäller stressnivå och ork.

Jag har somnat med barnen vid åtta på kvällarna och för mej som är nattmänniska så känns det ganska udda, men skönt!

Nu till min rubik till det här inlägget!

Ni som följt mej en tid min kanske minns mitt inlägg i början av året då jag gick händelserna lite i förväg och helt enkelt summerade 2012 trots att bara några dagar av året gått!

Det var ju litegranna ett önsketänkande då jag utlyste 2012 till mitt bästa år ever, MEN hör här gott folk, väldigt mycket har redan börjat falla på plats!

* Jag har börjat "plugga"!

* Våren är här, varm och tidig, helt enligt min "spådom"!

* Min kära mamma har bokat sin resa till Italien!

* Och till slut, min finaste lilla solstråle ska flytta tillbaka hem då vi har fått en mycket mer harmonisk och strukturerad vardag med min "mellis" som har fått sin assistent som det funkar jättebra med och nästa vecka ska vi skola in på fritids så smått!!!

De ni, vem är det som gått å blivit medial???? Ha??!!

Problemet är bara att jag inte riktigt tror på "sånt" själv så det blir ju en viss inre konflikt i mej själv om ni fårstår hur jag menar?

Men så länge min "spådom" fortsätter att slå in så tänker jag inte lägga ner någon större kraft på att "avmedialitera" mej..

Jag är alltid öppen för nya tankebanor och jag tänker snällt följa med "tåget" så länge det tar mej dit jag vill!!

Jag vill dock passa på att tala om att det är ingen idé att ni hör av er till mej i sökandet på vigselringar och bortsprungna katter för det har jag inte en aning om, men ett hett tips är att leta efter ringen någonstans, på ett mörkt ställe, det kan vara på en gammal vind i ett ännu äldre pottskåp, längst ner i skåpet finns en påse med skruvar och spikar där KAN du finna ringen!

Katten därimot kommer att komma hem tids nog, han är nämligen i grannskapet och för sina gener vidare och har i dags läget inte en tanke på att återvända hemåt.

Om några veckor kommer han dyka upp, mager men ack så lycklig!

En kastrering är då att rekommendera!

Lycka till!

I morse när jag och mellisen cyklade till skolan så hade jag vårjacka, vårmössa och torgvantar på mej och jag frös inte ett dugg, bara så ni vet!  

Och vet ni mer, på hemvägen spelade jag Euforia skithögt i lurarna, och konstigt nog tycker jag det är en kanon låt som säkerligen har stora vinst chanser där borta i landet som jag inte kan stava till ( om det nu blir av med tanke på hot om bojkott av flera länder med tanke på landets brist på mänskliga rättigheter   ) !

Det var allt jag hade på hjärtat just nu, nu blire kaffe i solen och sedan förrådsstädning, konstigt nog känns till och med förrådsstädning som något roligt idag...konstigt..

Jag tror bestämt jag är lite smått rusig på våren om ni ursäktar?!   

Som vanligt nuför tiden har jag haft en skön helg på alla vis!

Men det jag ser fram emot är nästa vecka, då kommer nämligen den dagen jag har väntat på och strävat efter i flera(!) år faktiskt!

På Tisdag ska jag börja plugga så smått!!

No more sjukskrivning för mej!

I´m back!

Jag är med i matchen och på banan igen!   

Jag är uppriktigt glad och lite stolt, jag har en massa energi som bubblar i kroppen och jag känner mej näst intill odödlig och har svårt att se vad som skulle kunna rubba min värld just nu?!

Dessutom ska jag avsluta veckan med att ha alla mina små tussar hemma, jag längtar verkligen på att få skämma bort dom små liven     igen, stor mys-faktor-varning på det ni!

Jag förstår att min vecka blir svårslagen, men jag hoppas ni får en minst lika bra vecka som jag! :)

Jag har funderat på något ganska länge, och i och med mitt inlägg i går kväll så aktuelliserades mina funderingar igen.

Nu undrar jag i mitt stilla sinne:

Vad är det för fel på att vara trevlig och snäll?

Måste man vara elak och förolämpa andra människor för att man ska få uppmärksamhet?

På något märkligt vis finns det ett osynligt lika-med tecken mellan att vara snäll och att vara töntig..?!

Dom som går ut med en dålig attityd får alltid mer uppmärksamhet än någon som bara är naturlig och snäll.

Den som är snäll försvinner ofta i mängden, medan den bitchiga alltid står i centrum med ett harem av människor omkring sej!

Likaså på Tv, alla serier innehåller alltid någon som är elak och beräknande!

Måste det verkligen alltid finnas någon slags ondska för att vi ska bli tillräckligt underhållna?

Finns det verkligen inte tillräckligt med elände i våra verkliga liv, utan att vi behöver se det som underhållning oxå?

Kanske är det just därför jag valt bort TV-tittandet så gott som helt?!

Jag behöver inte ondska för att bli underhållen, vilket jag verkar vara ganska ensam om, det tycker jag känns ganska sjukt när jag tänker på det.

Jag har ett litet valspråk som jag använder mej av ganska ofta som lyder:

 "Jag är för god för den här världen".

Det började som en rolig grej att säga, men nu vete sjutton om det inte stämmer in ganska väl?!

....Tyvärr!

Det var allt för nu, ha en skön helg och var snälla mot varandra, det tjänar alla på!