Måndag idag, och jag känner mej ganska bra! 

De är skönt de.

Har försökt att ringa alla samtal som ska ringas,men utan större framgång, tyvärr!

Har man öppet mellan 8.30-17.30, å lunch mellan 13-14, så fattar jag inte varför man inte svarar mellan 12 å 1??

Undra hur många år av sitt liv man slänger bort i telefonköer och att ringa till myndigheter och företag som inte svarar??

Eller att vänta i största allmänhet!

Vänta på maten, vänta på bussen, vänta utanför toaletten, vänta barn...vänta på barnen, vänta på våren, vänta på semestern, vänta på svar....

För att inte ens tala om alla stackare som får vänta på MEJ!!

Ja, ni fattar ju, man väntar ju HELA tiden!!

Visserligen kan man ju göra andra saker medan man väntar...

Som nu tex, nu ska jag dricka kaffe medan jag väntar på att det blir barnhämtning...

Undra just hur mycke kaffe pengar jag skulle spara in om jag slapp all väntan?

Ja ni, livet är fullt av stora frågor.. nu kan jag i alla fall sluta vänta på att kaffet ska rinna ner..

Ha en bra Måndag, och kom ihåg att för varje andetag ni tar kommer ni ett andetag närmare ert sista, så lev innerligt medan ni väntar...

Nu är jag här igen, efter ett avbrott i bloggkarriären!

Har en omtumlande månad bakom mej, och många frågor har ställts på sin spets och många mer eller mindre bra beslut har fattats.

I Fredags tror jag att något bra hände, fast de var antagligen min värsta natt på otroligt många år, kanske någonsin..

Det var då allting brast och gick sönder, allting dog och jag var under några intensiva timmar faktiskt helt säker på att det var min sista natt på den här planeten..

Men så blev det inte..

Nu sitter jag här med ett ofantligt lugn inom mej, en trygghet och en säkerhet som jag kanske aldrig tidigare upplevt så starkt.

"Dom små onda jävlarna" har lämnat min kropp, och den friheten och framtidstron jag känner nu är så stor och så stark att jag har svårt att sätta ord på den.

Återigen vill jag tacka några av mina finaste, jag är otroligt tacksam och känner mej oerhört previligerd som får vara med på ett litet hörn i era liv!

Kärlek och respekt till er, ni är bäst! 

Idag är den första dagen på resten av mitt liv, och den tiden vill jag förvalta väl, om tio år vill jag minnas den här stunden som den stund då det vände, då jag återfick kontrollen över mitt liv.

Söndagen då livet började!

     Hundar hundar hundar...

Igår var vi och tittade på charmigaste hundarna!

Överst ser ni lilla Kajsa, min mammas blivande familjemedlem och nederst ser ni cleo, Kajsas mamma.

schapendoes är charmigaste rasen om ni frågar mej!

Ny vecka, nya tag som en del brukar säga..

Imitt fall är de mer ny dag, nya tag som gäller..

Jag är en människa som ganska ofta har svårt att komma till skott, ja, att få tummen ur helt enkelt!

Just därför tänkte jag nu göra en lista här på bloggen på saker jag ska få gjorda den här veckan, dels för att sätta lite press på mej själv och dels för att se svart på vitt hur de går för mej...egentligen!

För er låter de antagligen som en baggis när ni ser listan, men i min värld blir såna saker ofta till livsprojekt.

Hålli hatten för här har ni min "att göra"-lista, dag för dag!

Måndag: Tvätta upp berget av tvätt och dessutom vika in.

Slipa klart köket.

Tyvärr måste jag ta en liten powernap i eftermiddag oxå, mina tre timmar i natt gör mej inte till nån kaxig brud med klackarna i ni vet vad...

Duscha... måste verkligen duscha och tvätta håret - noga. Börjar få antydan till ofrivilliga dreads... Hade de vart för 10-15 år sen hade jag älskat de, men inte nuför tiden.. Anna goes helt enkelt lite vuxen;)

Tisdag: Tror denna veckas Tisdag har potensial, ska nämligen åka nånstans, minns inte var, och titta hundvalpar! Små söta ljuvliga hundvalpar!!!

Onsdag: hm, tyvärr måste jag säga måla kök här... de tar verkligen emot.. Men i och med att jag har bjudit hem någon på middag i mitt nymålade kök så antar jag att det bara är att bita i det sura..

Dessutom är målet att jag även ska stryka och hänga upp mina vårliga gardiner!

Torsdag: på Torsdag ska jag tillbringa så mycket tid jag kan åt att vara i och njuta av mitt "nya" kök!

Mycket kaffe lär det bli... nytt kök, kaffe och god musik.. Mmm, känner redan att Torsdag och jag kan bli hur tajta som helst!

Handla! Måste nog handla på Torsdag oxå, handla är tråkigt, jobbigt och kostar pengar:(

Fredag-Söndag: Helg och barnledig!!

Jag får min välförtjänta VUXEN helg, äta god mat, prata vuxen-prat.. i alla fall en liten stund...

Sova ska jag göra så mycket jag bara orkar, sova gott, sova länge, sova ikapp, sova sova!!!

Mer planerar jag aldrig inför mina barnlediga helger, dom har lixom en förmåga att aldrig bli riktigt som jag tänkt mej, dessutom går dom alltid alldeles för fort, hinner knappt börja förren de är dax att sluta.. Jag har ett gigantiskt behov av egentid, så är det bara!

 Japp, det här skulle väl vara min vecka då, låter ju inte som om jag behöver slita ihjäl mej, MEN jag väljer att lägga ribban lågt för att öka på mina chanser att lyckas! Funkar de kanske de blir ännu mer gjort under nästa vecka!

Näpp, nu tvättdax... Ha en skön måndag gott folk!:)

Fortsätter mitt bloggande med FETstil, tycker att de passar ganska bra till detta inlägg oxå!

Jag har märkt att väldigt många bloggar om träning, vikt, bantningsmetoder osv osv...

vilket för mej är ooootroligt oooointressant....

Jag tillhör nämligen den skaran som alltid, ja fram till jag

fick barn i alla fall, har ansetts som för smal av VÄLDIGT många.

Visst blir många retade för tjockisar i skolan å så, men problemet är minst lika stort för den som är "för" smal.

Det är naturligtvis inte kul att bli kallad tjock, och som smal bli kallad stickan och liknande, men såna påhopp har i alla fall inte jag haft problem med.

Men när man som barn och tonåring tex satt och fikade i vuxnas sällskap så hände de nästan varenda gång att nån vuxen sa till mej; Anna ta du en kaka till de behöver du som är så mager!!!!

Och just där vill jag påstå att skillnaden är oändligt stor.

Jag har aldrig hört det ombytta, dvs, att en vuxen säger till ett barn, som man dessutom inte känner så väl: men du som är så tjock, ska du verkligen äta den där kakan och sedan tittat på dom andra i sällskapet och skrattat lite överlägset.

Jag mådde verkligen jättedåligt över min fjädervikt periodvis, och jag önskade inget hellre än att få va lite"rund och go" som man tydligen skulle va i vuxnas ögon, i alla fall var det vad jag trodde och fick inpräntat mer än en gång av vuxenvärlden..

Problemet är alltså minst lika stort för den som vill gå upp i vikt men faktiskt inte kan och skulle jag nångång berätta för någon att det är faktiskt var ett problem fick jag alltid höra; var glad att du är så smal, titta på mej...

När jag tänker på det kan jag faktiskt inte minnas att någon någongång tagit mitt problem på riktigt allvar, jag har alltid känt att de på något sätt är helt accepterat att faktiskt mobba dom ofrivilligt smala i samhället...

Hm, sug på den ni...

Jag tycker faktiskt själv att det är en riktigt tänkvärd reflektion så här på natt timmarna.

  Vore lite kul att höra hur ni tänker runt detta!

Som av en slump skriver jag idag med fetstil i bajsbrunt..

Söndagen den 6/2 2011!

Igår kväll hade jag filmkväll med mej själv när mina små somnat.

Jag hade helt ärligt gått ner till videobutiken på hörnet och hyrt tre stycken filmer.

Två som var nya för mej och en favorit i repris, ja det var åtminstone tanken..

Såg "remember me" i somras och tyckte verkligen att den var så fin och härlig med vackra skådisar och jag fick gråta en välbehövlig skvätt.

Åsså igår fick jag för mej att jag behövde ett säkert gråt-films-kort, så jag hyrde filmen igen!

Men ack vilket antiklimax det blev!!!

Istället för att gråta härligt förtvivlat förvandlades mina ögon till grusiga små russin som knappt orkade hålla sej öppna filmen igenom!

Hm, undra just vilken sinnesstämmning jag befann mej i, i somras då jag grinade floder till denna TRAMSfilm?

De svaret lär jag aldrig få, fast det gör mej å andra sidan inte ett endaste dugg för dit kommer jag aldrig mer vilja tillbaka ändå.

Om jag skulle våga mej på ett litet råd så måste de få bli;

Sträva aldrig tillbaka till de som du en gång tyckte va bra, var sak har sin tid och den tiden får du aldrig tillbaks..

Haha... Hm, så blev de visst nåt bra med den filmen oxå till slut:)

Näpp, jag är nog en skräckfilms-tjej (tant!) ändå, och de är nog bara för mej att acceptera!

Men ikväll blir det solsidan och det tycker jag känns som en bra avslutning på en annars ganska bajsbrun helg!

Oj oj oj....Vilken jäkla dag...

Jag måste ändå ge mej själv lite cred för att jag överhuvudtaget står ut med mej!

Och till er som inte är jag men ändå står ut kan jag bara säga: TACK, ni är ganska underbara och jag önskar att jag var lite mer som er...Haha, ja, i alla fall ibland...i alla fall nåra av er!:)

Y, A, C, M, och J TACK, tack för att jag får vara med!

Hoppas ni står ut lite till så ni kan få ta del av min lite mer härliga sida oxå!

Haha...Tycker ni om mej NU kommer ni fullständigt ÄLSKA mej sen...när vinden har vänt!!:)

Tills dess fortsätter jag att käka godis, kolla skräck, lyssna på bra musik och funderar ut tänkbara lösningar på mitt lilla men ack så.....intressanta liv!

Ha en fin helg alla där ute och kom ihåg att de aldrig är försent att ge upp!!

Oops...hur lät de där?!

Jaja, ni e smarta, ni fattar!

Per aspera ad astra   

Idag är de en riktigt bra dag på min blogg och det tackar jag ödmjukast för!!

Kul att så många finner något intresse i mitt tramsande och svamlande och förvisso ibland oxå helt seriösa funderingar kring stort och smått här i livet.

I övrigt har jag inte speciellt kul just nu, tyvärr.

Inte så att de har hänt något särskilt men jag tycker att de lutar uppför ganska hårt ganska ofta och i mellanåt är det riktigt enkelt att tappa lusten för de mesta;(

Jag tycker själv inte att jag är nån lipsill som tycker synd om mej själv..Men ibland, ja, eller ganska ofta just nu känns de riktigt jävlig och jag kan bli så otroligt lågmäld och gråtig utan nån egentlig anledning och det suger faktiskt rätt hårt...

Förresten..........vänta lite här nu................

TÄNK OM JAG HAR EN 40-ÅRS KRIS??????

Tänk om jag är livrädd för att jag inte ska hinna med de jag tänkt mej?

Tänk om jag aldrig mer kommer att få höra "jag älskar dej"?

Tänk om de inte går så bra för mina barn som jag har tänkt mej?

Tänk om jag INTE får några barnbarn?

Tänk om jag är på väg att bli inkontinent, jag fick faktiskt knipa ganska hårt när jag hoppade studsmatta i somras?!

Tänk om de verkligen håller på att gå åt helvete för hela jorden?

Tänk om jag kommer att dö ensam....i min lägenhet...utan att nån märker de....förren grannarna börjar tycka att de luktar kadaver efter två månader?

Hemska tankar!!!

Men jag tror inte jag är där..... riktigt än i alla fall!

Jag väljer att se de lite mer från den ljusa sidan och säger istället; SÅ LÄNGE DE FINNS LIV FINNS DET (ANTAGLIGEN, ELLER IAF FÖRHOPPNINGSVIS) HOPP!

Må väl gott folk!