Alla inlägg under maj 2012

Av annaskrubbe - 31 maj 2012 11:13

Hej hej!

Idag är jag på ganska dåligt humör och då känns det lite tungt för mej om ni andra ska behöva vara så jäkla glada och nöjda, så därför tänker försöka förpesta er dag oxå! Jag tycker nämligen om rättvisa!


Det var ju ganska länge sedan jag listade något här på bloggen så idag har har list-turen kommit till den hatade och i vissa fall älskade SOMMARPLÅGAN!

Ni vet låtarna som får en att vilja ta sitt liv och krypa ur sitt skinn, låtarna som etsar sej fast i hjärnan som en växande tumör, låtarna som får dej att tycka "isoleringen" känns som en ganska behaglig plats?!

I och med att jag tycker så frukansvärt illa om dom alla så har jag jätte svårt att ha någon slags inbördes ordning i listan.


* Balsam boys- Här kommer sommaren

* Busshunter- Boten Anna

* Nic n´the family- Hej hej Monika

* Raymond och Maria- Ingen vill veta var du köpt din tröja

* Elias featuring Frans- Who´s da man

* Crazy frog- Axel-F

* Las ketchup- The ketchup song

* Per Gessle- Då kommer alla känslorna på EN å samma gång

* Angel- Sommaren i city

* Thomas Ledin-  Sommaren är kort

* Pelle Almgren- Om och om igen

* Björn Roenström- Pojkarna som busar

* Lou bega- Mambo number 5

* La cream- Bailando






Det finns naturligtvis hur många som helst, men dessa är MINA hatfavoriter.

Är du fortfarande på gott humör så får jag väl helt enkelt acceptera att du är på ett orubberligt gott humör idag!  





Av annaskrubbe - 28 maj 2012 13:51

Hej igen bloggen!


Många dagar har nu gått sedan jag gjorde ett litet avtryck här.

Men är det  så ska man ju inte sitta vid datorn, då ska man vara ute och njuta av solens alla strålar!

Dessutom så har jag bloggat tyst för mej själv men det är det ingen som vet eller märkt så mycket av, mer än jag själv då förstås:)


Men hörrni, shit vilken vecka vi hade förra veckan! Då är det inte svårt att vara patriot från topp till tå!

Först ett litet prinsess dop och som inte det var nog, vi blev dessutom Europa mästare i musik!!


Vilket på något märkligt vis gjort oss bäst i hela världen, universum och ända härifrån till evigheten, ja, i alla fall om vi ska tro media!


Detta är ju väldigt fantastiskt men får mej att tänka lite på vilka "vända-kappan-efter-vinden-människor vi är.

Jag tänker lite såhär!


I Hockey Vm som av slutades veckan innan, var vi (tre kronor) så fantasktiska och hade guld vittring redan från första nedsläpp! VI var ett fantastiskt lag helt enkelt, men så hände det någonting.. DOM åkte ur redan i kvarten??!!


Ja, ni hör ju själva, i medvind heter det vi och i motvind är det dom!

Är det inte lite märkligt så säg?


Ett annat övertydligt exempel är Ludmilla Engkvist.


När hon sprang hem OS-guldet som nybliven svensk medborgare, var hon den svenskaste av oss alla, men när sedan dopnings skandalen uppdagades hette det genast "så lågt skulle ALDRIG en svensk sjunka!"

Ludmillas enda chans att överleva var att fly landet och VI svenskar jublade lika hysteriskt som när hon sprang hem OS-guldet till nationen!

-"Jäkla hycklare, kryp tillbaka från de hål du kom ifrån och visa dej aldrig på svensk, hederlig mark igen!"

Nog för att Ludmilla var en hycklare, men VI svenskar då?? Och man blir ju som dom man umgås med och Ludmillas man Peter var ju lika svensk som dom flesta andra av oss vikingar!


Så Loreen, för DIN skull är jag ofantligt glad att DU sopade banan med både oss Svenskar och alla dom andra där ute i Europa!


Sverige, Sverige älskade fosterland, idag skiner solen, men i morgon ska det falla regn, och då låter det annorlunda..Det är det enda jag känner mej riktigt säker på just nu..

Av annaskrubbe - 16 maj 2012 14:51

Idag tänker jag prata om ett oootroligt känsligt ämne, nämligen ärlighet!

Jajaja, jag vet, ALLA säger att det är självklart, viktigt och att man alltid ska vara ärlig och är det någon som frågar vad som är den viktigaste egenskapen hos en annan människa svarar dom flesta ärlighet utan att blinka.


I ärlighetens namn tycker jag att det är rent skitsnack!!


Det finns väl ingen som vill att man ska vara ärlig, eller?!


Nu menar jag inte att man ska säga till någon som fått barn tex, guud vad konstigt ditt barn ser ut... Man behöver ju naturligtvis inte vara elak och oförskämd och såra folk, man kan ju svara lite mer generellt i det fallet och kanske säga nåt mer allmänt om hur fina bebisar är!


I ett fall tycker jag att man absolut man ska vara absolut jätte ärlig, nämligen när det kommer till kläder och bristen på klädsmak.


Tex om en vän kommer i en outfit som framhäver kroppen på ett mindre smickrande sätt och hon då frågar: den här blir väl fin i kväll? Då anser jag att jag MÅSTE vara 110% ärlig och säga som det är!

Jag tillhör dom som tänker nåt i stil med: fråga inte om du inte kan ta sanningen!

Då menar jag den riktiga, sanna sanningen!!


Jag förväntar mej att folk är ärliga om jag frågar något...


Tyvärr så funkar det inte riktigt så har jag förstått!

Jag har väldigt svårt att förstå vitsen med att fråga om man inte vill höra den andres åsikt..


Jag har skaffat mej facebook en stund igen, och där råder sånt hyckleri så jag blir alldeles häpen!

Där finns tydligen en oskriven lag att man måste kommentera andras statusar men bara med hyllningar och stående ovationer.


Jag är ibland ärlig och kommenterar som JAG tycker och känner inför statusen...

Bad bad Anna så får man ju INTE göra!!

Näpp, för då är jag sur och negativ!

Man ska alltså vara ärlig så länge man håller med och gör man inte det så är man sur och dum om jag förstått det hela rätt??!

I min värld blir det ganska svårt att föra ett interligent samtal om man alltid tycker lika, det blir lixom inte så givande. Jag älskar att prata och diskutera och att få motargument, det är så man utvecklas och kommer vidare i livet tycker jag.

Finns det något mer givande än när någon får en att tänka om genom att ge sin syn på saken?!


Nu förväntar jag mej kanske inte dom mest begåvade samtalen över fb, men man måste väl ändå få säga ifrån någon gång ibland?!

Jag tycker att om man är vänner på riktigt så måste man väl kunna säga sin åsikt utan att bli häxan surtant i den andres ögon?

En annan sak jag kom att tänka på precis nu är, hur många svarar inte servitrisen på resurangen, tack det var jätte gott, på frågan om det smakade bra?? Och sedan säger till sitt sällskap att, det här var ingen höjdare??

Visst, ibland har man kanske inte tid att påpeka det eller så har man rastlösa barn med sej och då kanske man väljer att le och hålla med.

Men annars... unnar man sej att gå ut och käka och betalar ett antal hundra lappar så måste det väl ändå smaka som man tänkt sej och helst lite bättre ändå?!


Japp, det här var i alla fall min ärliga åsikt om ärlighet!


Ha de!






Av annaskrubbe - 15 maj 2012 19:51

Idag har jag en tung dag, en tuff dag, en dag då helvetet känns som självaste himmelriket.


Idag är det JAG som är ensamast i världen och telefonen har varit knäpptyst sen 8.15 i morse och då blev jag uppringd angående nästa möte, så det var inte något särskilt peronligt samtal om jag säger så.

Möten, möten, möten..Jag är snart proffs på möten, och alla möten handlar om en och samma sak..

Att försöka folk till höger och vänster att förstå min situation och förstå att jag lever ett allt annat en ett normalt liv just nu och att jag behöver hjälp.. NUU, helst igår!! 


Dessutom är jag inne i en period där jag sörjer otroligt mycket, sörjer mitt barn som finns här hos mej hela tiden men ändå tillhör en helt annan värld, en värld som jag inte förstår och en värld dit jag inte är välkommen.


Ibland tänker jag att jag ska ge upp allt annat och viga mitt liv åt mitt barn, i nästa sekund önskar jag att någon kom och hämtade honom och aldrig mer lämnade honom tillbaka, så jag och mina andra barn kunde få leva ett normalt familjeliv med aktiviteter, myskvällar och spontana utflykter.


Där min minsta kunde få vara trygg i alla lägen och få växa och blomma ut som alla andra femåringar, istället ligger minstingen nu och sover med stora röda märken i hela ansiktet och rödgråtna små ögon..

På sistone har jag tom. börjat tvivla på mina egna känslor, älskar jag verkligen mina barn lika mycket??

För mitt barn med autism spelar inte min kärlek någon roll, det är strukturen som får honom att må bra, dom inplastade korten på whiteboarden som gör honom lycklig.

Det ont när jag tänker på det och det är inte svårt att känna sorg när jag inser hur hans verklighet faktiskt fungerar, dessutom känner jag en ofantlig skam över hur mina tankar går emellanåt..

För ett tag sedan var det någon som sa till mej; autistiska barn är så härliga och fantastiska.


Det kändes mer som ett hån än som en uppmuntran!

Vaddå härlig och fantasktisk, han håller på att förstöra hela familjens liv, men vi kan gärna byta barn om du nu tycker att det verkar så jävla fantasktiskt!!! - tänkte jag i mitt stilla sinne, för den här gången lyckades jag faktiskt hålla tyst..


Tack för att du orkade läsa ända hit, det känns lite bättre när jag nu fått ur mej en del 




 


Av annaskrubbe - 12 maj 2012 13:33

Sitter och snorar i soffan med B3, kollar på Ice age och hare ganska gott!

Härligt med "barn"filmer som har bakat in en hel del vuxen humor oxå! Hitta Nemo och Ice age är nog mina favoriter å Zid är min hjälte!:))


Den här regniga Lördagen tänker jag lätta upp stämningen en smula och prata känslor och kanske slå hål på en å annan klyscha, eller åtminstone försöka..


Just nu lever vi ett otroligt kontrollerande samhälle, big brother följer varje steg du tar, och i familjen ska både partners och barn kontrolleras med järnhand och ingenting lämnas åt slumpen. När jag växte upp var det en dödssynd att läsa någons dagbok, idag kontrolleras både mobil och dator av allt från kontrollerande partners till big brother och allra helst ska det bajsas med öppen dörr bara för att visa hur ärlig man är och att stolt visa upp, här finns ingenting att dölja!


De få människor som fortfarande håller på sin intergritet ses ofta som tråkiga och introverta idag..

Någonting som jag funderat på är hur det är möjligt att i allt detta hysteriska kontrollerande påstå att: känslor är inget man kan rå för eller som man kan styra över?!!

Skitsnack tycker jag!


Eller i vart fall när det gäller vem man "väljer" att tycka om.

Sen om man vänder på det så tror jag inte att man kan välja att tycka om någon som man finner helt oattraktiv om vi snackar val av partner.


Men jag är helt övertygad att man kan styra över vem man väljer att bli kär i, det kanske inte är jätte enkelt, men jag tror att med lite träning och "rätt tänk" så kan man lära sej att välja partner som man väljer skor tex.


Jag tänker såhär: man köper ju inte ett par skitsnygga skor om dom är två nummer för små och om man nu råkat göra det en gång så lär man ju inte göra det igen.


Men vissa kvinnor verkar dras till en typ av män som dom verkligen borde sky som pesten och sedan ursäktar dom sej med att: jag dras alltid till skitstövlar, lögnare osv..


Jag tycker att ett "felköp" må vara hänt men efter tionde paret kan man ju inte längre skylla på "men varför ska jag alltid ha oturen att köpa för små skor".

Men när det kommer till val av män så funkar det tydligen alltid att resonera så av någon sjuk anledning som jag inte riktigt förstår..


Visst kan jag förstå att man faller för någon som man finner attraktiv, men ganska snart brukar hornen växa ut och någonstans borde det ringa en klocka som säger: DET HÄR ÄR INTE BRA; DET HÄR KAN INTE GÅ VÄL!!


Tyvärr blundar många kvinnor (och för all del män) för detta, och sen vaknar dom upp två år senare  med en unge på halsen och vänner som tagit avstånd med ett: varför händer detta alltid mej??

I min värld är det rent skitsnack, säg istället som det är: jag gillar "farliga män", jag tror att jag kan göra om en sunk till en hunk, eller jag har ingen respekt för mej själv så jag tror inte jag kan få bättre än så här, men kom inte till mej och säg att du inte kan styra över dina känslor eller val av partner!


En annan sak som oxå förvånar mej är kvinnor som blivit dumpade och börjar bete´sej helt irrationellt. Dvs, dom sjunker så långt under sin värdighet så det är fullständigt bedrövligt att se.

Det ska ringas, inte en gång utan helst 3000 gånger i timmen, det ska ältas, gråtas, hämnas och snackas skit till leda..


Visst är det trist att bli lämnad, men hur tänker man när man börjar terrorisera den som lämnat egentligen??

Sjunker jag så lågt jag kan och börjar bete´mej som en fullständig idiot så kommer han/hon säkert börja tycka om mej igen och ta mej tillbaka och vi kommer bli lyckligare än någonsin???

Ledsen, men mer patetisk än så tror jag knappast man kan bli.


Varför inte välja att lägga sin energi på sånt som du faktiskt kan påverka än att bete´sej som en fullständig galning??


Så tänk dej noga för innan du kommer till mej och påstår att du inte kan styra över dina känslor..  för det VET jag att alla kan bara man lär sej!



Av annaskrubbe - 7 maj 2012 09:07

Inget gott som inte för något ont med sej!


Äntligen har det blivit riktigt härligt väder här i min lilla stad!

Jag har tom lyckats fjälla på vänster axeln!

Flera år sedan jag fjällade senast, åsså igår, den 6 Maj(!) så upptäckte jag lite "fjäll" på axeln!


Att fjälla vid 39 års ålder känns otroligt orutinerat, men samtidigt ganska gulligt på något sätt och väldigt typiskt mej!

Jajaja, jag vet att solen är som starkast just nu och att jag antagligen kommer få cancer, så bespar mej gärna (helst) den informationen, tack! 


Nu till det goda och det onda!

Det goda är naturligtvis solen, våren/sommaren och det faktum att det faktiskt är varmt! Riktigt varmt och skönt dessutom!

Det onda är lika självklart som det goda ,nämligen pollen!!

Läste på Aftonbladet att idag varnas det för rekord höga halter "prunkade natur" i luften!


Det känns skulle jag vilja påstå! Näsan rinner som en fors ( hade önskat att jag kunde skriva "porlar som en vårbäck", men så vackert är det tyvärr inte!)

Ögonen är små, men ändå svullna, rödsprängda och i ögonvrån flyter någon slags gegga omkring, påminner lite om majonäs faktiskt! (vill verkligen att ALLA ska förstå!)


Det är tur att vi lever i en tid då alla vet att skönheten kommer innefrån annars hade jag legat ganska pyrt till i dagsläget är jag ganska säker på!


Aja, nog om mej! (Är det bara jag som märker vilken lipsill jag har blivit här på bloggen? Lovar att det snart blir bättre, har nog ett par gnäll-inlägg kvar, sen vänder det, det är iaf planen!)

Ha en skön Måndag gott folk!


                                                  
      

Av annaskrubbe - 5 maj 2012 15:29

Verkar inte vara så många som sitter inne på mina frågors svar, det hade jag väl kanske inte riktigt förväntat mej heller.


Kanske finns det inte svar på alla frågor eller så finns det kanske olika svar på alla frågor beroende på vem det är du frågar?


Just nu tycker jag att den här låten duger bra som svar, i vart fall idag, just för mej!

....De e som de e man får leva me de... 


 


 




Ha en skön Lördag gott folk och glöm inte hockeyn!!

Japp, så ere, jag är en liten hockey-tjej, det trodde ni kanske inte?!


Det är något härligt skönt med hockey tycker jag!

Hade jag bara varit liiite bättre på skridskor, liiite yngre och liiite mer atletiskt byggd så hade jag deffenitivt spelat hockey!

Jag tror nämligen att det skulle vara otroligt bra för min rastlösa själ, hade jag bara varit hockey spelare så hade jag gananterat inte suttit här med alla mina frågor bara för att ett dygn senare konstatera att "de e som de e man får leva med de"...

Av annaskrubbe - 4 maj 2012 21:19

God Fredag kväll kära vänner!


Har förstått att det är populärt med frågestunder i sin blogg, så då ska väl inte jag vara sämre, så här har ni min frågestund!

Men till skillnad från era frågestunder så är det JAG som ställer frågorna och NI ger svaren!:)


Hur kan man säga sej älska att skriva men be om hjälp för att veta vad man ska skriva om?

Hur kan man tro sej hjälpa när det enda man gör är att skälpa?


Hur kan man känna med utan att känna alls?

Hur kan man älska sej själv utan att kunna se sej själv i spegeln?


Hur kan man finnas där utan att finnas alls?

Hur kan man vara rik men ändå så fattig?


Hur kan man vara erfaren utan att förstå?

Hur kan man släppa någon fri utan att släppa taget?


Hur kan man vara så frisk och samtidigt känna sej så sjuk?

Hur kan man prata om tid när man ändå inte har perspektiv?


Hur kan säga sej vara så varm och samtidigt vara så kall?

Hur kan man ens finnas till när det inte finns någon om ser?


Hur kan man skrika så högt utan att någon hör?

Hur kan vara mitt i livet och ändå känna hur man dör?


Där fick ni lite att bita i! (jajaja, tare lugnt allt handlar faktiskt inte om mej personligen, jag har faktiskt hyffsat me koll, jag bara reflekterar lite så här på Fredags kvällen!)


                                                  
      

Skapa flashcards