Idag tänker jag prata lite om föräldraskap, tycker det finns alldeles för FÅ bloggar om barn och föräldraskap. (läs gärna om de du nyss läste men nu med en STOR portion ironi och sarkasm i rösten!)                                                                                    

Även om jag nu är en tre barns morsa, med barn mellan fyra och sexton år så är det så otroligt mycket jag inte förstår kring detta.

Jag menar, jag har ju ändå kunnat titulera mej morsa i snart sexton år, så en viss erfarenhet måste jag väl ändå kunna säga mej besitta! (även om nu min största varit ett otroligt smidigt barn, ett helt perfekt första barn helt enkelt!)

Nu till det jag inte lyckats greppa angående föräldraskapet, nämligen: varför så gott som ALLA föräldrar säger vissa saker till sina små avkommor? 

Jag ska ge några exempel här,

jag besökte en välkänd pyssel-och krims-krams butikskedja för några dagar sedan.

En butik som även jag som vuxen har väldigt svårt att hålla fingrarna i styr i, och uppenbarligen fler med mej.

Jag iaktog en mamma i min ålder som var där med sin dotter, mamman kände, klämde, vred och vände på i stort sett ALLT i butiken, naturligtvis gjorde dottern desamma, MEN när dottern kände på små kylskåpsmagneter som låg i en korg i precis lagom barn höjd fick mamman spelet och röt i: "kan du inte sluta pilla på ALLT hela tiden, slutar du inte NU så går vi ut!"????

Hur tänkte mamman där egentligen??

Liknande situationer ser man så gott som varje gång man ger sej ut i affärer och butiker.

Sånt fattar inte jag, jag menar, morsan pillade ju på allt, varför skulle inte dottern??

Och vad trodde mamman skulle hända? Vad KAN hända med en kylskåpsmagnet???

Dessutom fick morsan in ett klassiskt hot oxå!

Ni vet, om du inte....... så.......!

Jag tycker hot är bra och ganska effektivt så länge dom VERKSTÄLLS!!

Det är väl det som är lite av själva poängen?

Hmmm......(Anna tänker till..)

Fast det klart, verkställer man hotet så är det väl inget hot längre utan ett löfte?!

Ok, jag ändrar mej genast, löften är bra men hot är dåliga och gör bara barnen immuna, då dom lär sej att hot är något som aldrig verkställs, så varför ens bry sej??

När min stora var liten, liten, var vi inne i en mataffär där det tjatades jäklar om godis och allt möjligt...

Jag förklarade vänligt men bestämt, är du inte tyst nu så går jag ut för så här uppför sej INTE mitt barn i en affär!

Som väntat slutade inte tjatet med det utan (naturligtvis) blev det om möjligt än värre.

Pga allt snor och gråt i ansiktet på mitt lilla "monster" märktes det inte att jag ställde vagnen och gick ut!

När det sen gick upp för "monstret" att mamma faktiskt gått, och här står jag och skriker och ser "dum" ut blev situationen otroligt pinsam!

Självklart väntade jag utanför och hade sett hela skådespelet genom fönstret!

Detta var faktiskt den enda gången mitt hjärta tjatat om någonting i en affär, därefter hände det att JAG kunde föreslå att vi skulle köpa något smaskigt och då var det aldrig någon som satte sej på tvären minnsann! 

Andra grejer jag inte förstår är varför många föräldrar oftast säger nej? När det är så mycket roligare att säga ja!

Är det bara för att dom kan, eller är det för att dom läst om det i någon föräldra-handbok eller vad beror det på??

Självklart finns det situationer där det enda svaret måste bli ett nej, men tänk alla nej som bara kommer ut utan att man ens funderat på varför?

Inte konstigt att många vuxna förvandlas till tråkmånsar när dom tvingats växa upp i en familj av nej-sägare!

Jag försöker säga ja så mycket jag kan, därmed inte sagt att mina barn får göra vad som helst och att dom skulle på något sätt utsättas för större fara än andra eller att dom inte har några regler eller uppgifter i hemmet.

Men jag försöker skippa alla "onödiga" små-nej i tid och otid!

Allt blir ju så mycket trevligare på så vis och vardagen blir lite roligare!

Ge det ett försök i alla fall vettja!

Det ju såå himla mycket roligare at säga JA!

Önskar er alla en trevlig JA-sägar helg!