Trött, gammal å sliten måste dessvärre bli dagens ord  

...ful oxå..måste jag nog tillägga om vi nu ska va helt ärliga mot varandra.

Men de bästa med de är faktiskt att de går över med sömn,och de kommer jag få tack vare mina barnfria dagar! 

Sen blir jag återigen pigg, ung, fräsch och ofantligt snygg!               Precis som innan, dvs för en si så där 17 år sedan                        

 Ni som brukar kika in här kanske undrar hur min dag blev, men de svaret får jag nog vänta med...tills jag bestämt mej.

Ibland kan man ju lätt tro att man haft en bra eller ok dag, men så sover man på saken och inser när man vaknar att " så jäkla bra var de ju faktiskt inte"!

Fast å andra sidan kan man ju i såna fall helt enkelt låta bli att sova på saken och leva vidare i tron att man har de bra!

Men då skulle man ju i och för sej ha de alldeles underbart om man slutade sova å så är de ju inte, inte för mej i alla fall!

Haha, kom just att tänka på den där låten ni vet..."de e lika bra att sluta drömma de går åt helvete i alla fall"..  

Ha ha, så stört                                                                        

Näpp,nu måste jag nog stanna här....annars finns väl en överhängande risk att jag inte kan stå för de här inlägget över huvudtaget, å de vore ju trist!

Så sov gott kära vänner och var rädda om varandra, de tjänar alla på!  

Oj oj oj!!!                                                                                     Besök rekord här idag och än är inte dagen slut!   

Tusen tack!

Och vad jag förstår på alla snälla och fina kommentarer så kikar ni inte in för att ni blir arga eller provoserade, snarare tvärtom, vilket får mej att känna mej än mer ödmjuk!

Jag som dessutom brukar hävda att jag inte ens tycker om människor, att dom är konstiga och tom riktigt korkade..

Men de gäller ju naturligtvis inte er...OSS, bara alla dom andra!:)

Jag måste erkänna att jag känner en viss press nu.. jag menar jag vill ju inte göra någon besviken efter den här responsen direkt!!

I morron blir en tuff dag med möte på hab, men jag hoppas att jag ska få hjälp att reda ut mina frågor och tankar.

Men jag vet att de kommer att suga otroligt mycke energi och på kvällen brukar jag känna mej riktigt trött och ganska tom i huvudet, så förvänta er inga dunder interligenta inlägg i morron kära vänner! ( nu kände jag att jag sänkte ribban iaf nåra cm, de känns otroligt skönt för nu kan ni bara bli positivt överraskade här i morron:)))

Nu blir de ett skutt in i duschen och sedan sängen!

Tack återigen för att ni är så snälla mot mej, de värmer mitt gamla sargade hjärta mer än ni kan ana!:)   

Hittade en otroligt söt liten film på Aftonbladet som jag så gärna vill dela med er, MEN nu är jag ju inte så himla duktig på sånt här, men ni har adressen här nedan, den finns på Youtube oxå!

Gå in å kolla och ni kommer känna er både varma och lyckliga inombords!

Ha nu en härlig dag i solen så kanske vi hörs lite senare! 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13097704.ab

Idag blev de banne mej inget pulvermos i stugan, fick fläskfilé och gratäng och tårta på de hemma hos lilla mamma!             Shit vad jag åt, är mätt som en plätt fortfarande!:)

Söndagkväll igen dåra..

Måste ändå säga att jag ser fram emot veckan som kommer... litegrann i alla fall, är ju inte så van vid den känslan men jag tror bestämt att jag gillar, a lot!:)

Ska till hab på Tisdag morron och prata med psykologen om framtiden och vad som händer nu!

Förhoppningsvis får jag svar och information om mycke som snurrat i huvudet den senaste veckan.

Känns jättebra och jag måste säga att vi blivit så otroligt väl bemötta att jag nästan blir lite rörd, fantastiskt att möta människor i sitt arbete och känna att dom verkligen har hamnat så rätt!

Dessutom kommer jag om planen går i lås och önskan slår in, vara barnledig hela FEM dagar!!

jag behöver de så otroligt väl så ni anar inte..

Förutom att bara vara, vila å sånt så ska jag umgås!

UMGÅS ! !                                                                               Ni vet, som en vuxen människa (ja, för er är de antagligen normalt och en del av vardagen?!)

Men för mej är de inte så himla "vardagligt"..                         Min Finaste J har fyllt år å de ska nog firas på ett eller annat sätt!

Sen kommer den fina och omtänksamma A hem å hälsar på!:)

E och jag har pratat om att ta en mys kväll så länge, och nu hoppas jag verkligen att de kommer bli av!!

M vill jag absolut träffa åsså C förstås!!

Om min andra önskan slår in i veckan så kommer solen och då hoppas jag att en viss person följer med mej på en liten vandring i helgen, en hel dag i solen och bara gå å gå å gå med ryggsäcken på ryggen fylld med en massa gott och otroligt onyttigt!:)

Att gå är ungefär samma sak som terapi för mej....fast mycke bättre!

I skogen och naturen kan jag andas, rensa och skingra tankarna, hämta energi och må bra utan krav å annat som stör mej på min väg tillbaka... mot framtiden..                                                                                                                         Ååååå, ser just vädret och gissa vad!!!!! SOMMAREN kommer i veckan      

Idag har jag varit och är lite rastlös, svårt att finna ro i kroppen.. 

Vill helst gå och lägga mej och chocka kroppen med att vakna utvilad å pigg i morron, å andra sidan hade de varit skönt att inte gå å lägga sej alls. 

Jag älskar att sitta uppe när dom flesta andra sover, ibland går jag en liten promenad bara för att känna och andas in lugnet som omger en på natten.

Inte alltför sällan fantiserar jag om att de ska hända något, vad som helst, som bara jag i hela världen får se..

Jag väntar fortfarande, samtidigt som jag inser att är de bara   jag i hela världen som får se, så lär ju knappast någon tro mej om jag nu skulle få för mej att berätta för någon.

De känns lite tråkigt tycker jag! 

Jaja, de där var mest en parantes, nu till någonting helt annat! 

Om någon undrar så är jag en människa som tänker mycket, tänker på dom stora frågorna och dom små, dessutom tänker jag på mycke "onödigt" som jag tänker ut en plan för, även om ingen ens reflekterar över att jag skulle handla utefter en uttänkt plan. 

Sånt förgyller min vardag och jag tycker det är ganska roligt, jag luras ganska ofta, fast de är de ingen som vet om för det handlar om så otroligt oviktiga saker och är riktigt barnsligt, men riktigt roligt....för mej:)

Vore kul att få veta om de finns fler som tänker och planerar som jag!!

Jag ska ge några exempel så ni fattar vad de kan handla om. 

Jag är en tre-barns morsa på 38 år, i min position tycker jag att de är bedrövligt att köpa tex, PULVERMOS, och jag har verkligen inte gjort de på många år, jätte många år faktiskt:)

Men så igår blev jag så himla sugen, ja jag tycker faktiskt att de är väldigt gott,... ibland!

Så igår slank de ner ett paket i vagnen, vilket jag tycker är ganska pinsamt..

Men så för att kassören (som säkert tänker jätte mkt på vad just JAG handlar) inte ska tycka att jag alltför low life så köpte jag lite färsk potatis oxå, för alla vet ju hur de går om man försöker göra mos på färskpotatis!

Och på så sätt räddade jag "situationen" och de blev nästan inte ett dugg pinsamt att lägga upp varorna på bandet!

Ett annat exempel är om jag snöat in på nån musik som jag tycker är lite pinsam( detta hände mest på den tiden innan Spotify erövade folkhemmet) som tex när jag köpte en platta med *host host* E-type *host*, bara för att jag hade insett att de var den absolut bästa musiken att städa till, städningen gick helt enkelt som en dans!

Tyvärr vet alla att den typen av musik är ungefär så långt ifrån mej man kan komma!

Men för att inte expediten skulle tro att JAG lyssnar på sån skit så bad jag om att få den inslagen, därmed skulle INGEN fatta att den var till mej, och affären blev genast lite mindre pinsam!   

Det här beteendet är lite märkligt för att vara jag i och med att jag oftast skiter i hur jag uppfattas och vad andra tycker, men dessa inköp passerar tydligen alla gränser även för mej..          

Sov så gott Sverige  

Tack återigen för all feedback jag fått genom bloggen, alltid skönt att höra att andra tycker jag gör rätt och att jag är en klok människa:))) 

                                                                                                   Jag vet faktiskt inte hur jag känner inför min nya situation i livet, de i sej är en jätte märklig känsla för en känslo människa som jag.

Jag som alltid vet vad jag känner och är expert på att känna känslor och sätta ord på dom..

Men sedan i Måndags är jag bara tom och lugn. De är ju förvisso oxå känslor men inte mina..                                          Jag gråter inte ens!!

Och jag gråter ofta, mycke och länge.                                        Att gråta är en ventil för mej, jag tycker om att gråta, det är skönt att gråta, Anna måste få gråta!!

Jag gråter vid alla möjliga och omöjliga tillfällen, fråga dom som känner mej väl, ibland gråter jag en skvätt bara för att lixom..

Gråten är en del av mej, en av mina bästa vänner på något sätt, och nu har den lämnat mej just när jag behöver den som mest!!!

Vad är de för en jä*la vän förresten???

                                                                                                Allvarligt talat så är jag lite oroad, tänk om jag har hamnat i nån form av psykos? Tänk om jag har tappat greppet fullständigt? Jag kanske håller på att hamna i nåt slags tillstånd av "vaken koma"?

I bästa fall är jag kanske bara chockad!

Eller ännu bättre, Tänk om jag reagerar helt normalt???

Hjärnan kanske tar in lite, lite åt gången som ett slags försvar, just för att jag inte ska hamna i nåt psykotisk-vaken-koma-tillstånd, vad vet jag??

Men om någon skulle hitta min gråt så vore jag tacksam om ni vänligt men bestämt kunde be henne falla hem igen, hon är mer än saknad och jag känner mej ensam och förvirrad utan henne! 

Funderar på om jag "outar" mej för mycket här på bloggen.     När jag började blogga för nåt halvår sedan hade jag väldigt klart för mej vad som gick an att skriva om och hur mycket man kan bjuda på sej själv.                                                       Jag tror att jag från början ville roa mer än att vara verklig, men som ni märker sprack den planen någon gång under våren..

                                                                                                Jag har funderat en del på hur vida det är ok eller inte, och jag vet fler som har funderat på varför man ska outa sej så förbannat jämt och ständigt i alla möjliga och omöjliga sammanhang??

                                                                                                  Jag kan ju bara svara för mej, såklart(!)

Men jag tänker såhär: För mej har min blogg förvandlats till en ventil där jag kan säga vad jag vill UTAN att bli påhoppad eller avbruten, vilket har blivit ganska viktigt för mej då många tankar snurrat i huvudet på mej under en väldigt lång och rörig tid.

Jag känner inte att jag passerat någon gräns, då jag inte nämnt någon vid namn och ibland inte ens avslöjat kön eller ort eller liknande.

Jag överväger varje inlägg och på de stora hela har jag nog bara skrapat lite på ytan.

Dessutom har jag märkt på många kommentarer jag fått både här och på annat håll att jag faktiskt INTE är ensam, vilket lite överaskande för mej, har känts viktigare än jag anat.         Jag trodde att jag kände att: "jag har nog med min skit, och bryr mej inte om, om de så skulle finnas tusentals andra i min sits, de gör ju inte på något sätt mitt liv lättare..."

Men jag är beredd att erkänna att all den feed back jag fått av mina läsare har varit otroligt skön och värmande på alla sätt, och på så vis har jag fått bekräftat för mej själv att jag antagligen gjort helt rätt som tagit risken att enligt vissa kanske outat mej lite för mycke!

                                                                                                Dessutom är de ju så att det här är faktiskt MIN alldeles egna blogg och här får jag göra precis vad jag vill, och vill man inte läsa vidare så låter man helt enkelt bli, fiffigt, eller hur?

                                                                                                Till er som orkat läsa ända ner hit, och ni som orkat bry er och kanske tom orkat lämna en värmande kommentar...

Tusen tusen tack!

                                                                                                Glöm inte bort varandra!    

TRÖTT, känner mej bara förbannat TRÖTT och alldeles tom inombords.. känns lite märkligt för de var inte riktigt såhär jag hade förväntat mej att jag skulle reagera..                                                                                                                   Jag har alltid trott att de är bra med höga poäng, tre poäng efter en match, eller hög poäng på iq-testet eller vad de nu kan tänkas gälla!

Högt över medel eller över gränsen ÄR bra, så är de ju bara!

                                                                                                  Efter idag känns de inte riktigt som att de är så längre, tyvärr..

                                                                                                    När läkaren idag förklarade att man får olika poäng för dom olika testen mitt barn genomgått den sista månaden och lyckas man få ihop 15 poäng har man uppfyllt de som krävs för att få säga att man har autism.                                                                                                                                             Min älskling lyckades skrapa ihop hela 24 poäng!

                                                                                                Jag tänker inte säga mer om det idag, måste nog få landa i detta känslomässiga kaos nåra dar innan jag är redo att bemöta den här situationen vidare..

                                                                                                Ta hand om varandra, de tjänar alla på