Skulle precis ett göra ett lagom sarkastiskt inlägg angående aftonbladets artikel om "hur dåligt den kvinnliga konduktören tillika småbarns mamman mår efter gårdagens uppmärksammande fall då hon avvisat elva åriga Nema från tåget då hon inte kunnat visa upp sin biljett, konduktören är nu helt knäckt och "tvingats" fly till sin sommarstuga på okänd ort för att vila ut"...  

...När jag kastade ett öga ut genom fönstret precis lagom för att få se en vacker rådjursmamma tillsammans med sitt kid lugnt strosa över min gräsmatta.                                                                                      

Med ens kände jag mej lite mer ödmjuk och lite mer tacksam för det just JAG har!

Och i skrivandets stund är jag nog mest nöjd med att jag varken är den "kvinnliga konduktören" eller "Elva åriga Nema, som är ovanligt stor för sin ålder"...