Den här veckan har mina inlägg gått i sur/irritations tantens tecken, jag säger inte att det har med att jag har mens att göra (det hade ju vart att göra det lite väl enkelt för mej!) men jag vill än dock inte utelämna det faktum helt att det faktiskt KAN ha en viss påverkan på min sinnes stämmning.

Men idag är det en ny dag med nya inlägg!

Och idag tänkte jag helt avskalat, utan några som helst förskönanden prata om DÖDEN...

Får man prata om döden som om det vore vädret man pratar om?

Får man skoja om döden?

Får man längta till döden?

Får man säga att man inte är rädd och till och med är nyfiken på döden?

Naturligtvis får man det!

Men nu menar jag lite mer på riktigt, utan att någon tycker det är jobbigt och börjar skruva lite besvärat på sej och till slut säger, näe fy, nu pratar vi om något trevligare!

Jag tycker det är jätte viktigt att prata om döden och att framför allt att avdramatasera den!

Jag kan villigt erkänna att jag har tänkt jätte mycket på döden och periodvis har jag varit fullständigt skräckslagen inför det fakta att vi alla ska den vägen vandra.

Men idag tänker jag annorlunda och jag har förlikat mej med att tom. jag en dag kommer att dö, vare sej jag vill eller inte, förr eller senare kommer jag dit..

Jag tror att många människors rädsla inför döden handlar om att man kanske inte kommer att vara nöjd med sitt liv när man väl ligger där på dödsbädden.

Varför reste jag inte dit? Varför tog jag inte chansen? Varför skilde jag mej inte? Varför fanns jag inte där mer för barnen? Varför sa jag aldrig som jag kände?  Varför,varför, varför??

Tänk dej själv att ligga där med kanske bara timmar kvar och inse att nu är det faan kört, nu kan ja inte förändra det jag aldrig varit nöjd med.

Jag fick i bästa/värsta ( hur man nu väljer att se det) fall 80 år här på jorden att förvalta på bästa sätt och dom slängde jag bort på en elak karl och ett underbetalt jobb...

Tyvärr tror jag det är alldeles för många som detta faktiskt blir verklighet för.

Nu tänker jag inte veva med några pekpinnar här för jag tror att ni greppar ungefär vart jag vill komma ändå?!

En annan sak som jag tycker är viktigt med döden är att vi kan prata om den, svara så gott vi kan på barnens frågor, våga fråga anhöriga, hur vill du ha det och själv säga att så här vill jag ha det.

Förtvivlan och känslorna när någon går bort är ju redan så många och starka, så det skulle väl vara jätte skönt för anhöriga att veta hur den döde ville ha det så man slipper fatta panikartade beslut angående plats och begravning osv osv mitt uppe i sorgen.

Jag som alltid ska prata om allt tog upp den här diskutionen med min mamma när jag var i 20 års åldern, det blev inte så väl mottaget kan jag lova...:) (till saken hörde väl kanske att jag var hyper-hypokondrisk, hade någon form av livskris och en jäkla dödsångest under just den tiden)

Idag har jag valt att framföra mina önskningar på ett litet mer sansat och moget sätt, men det är ändå lite svårt att prata om och i normala fall dör ju föräldrarna före sina barn men man vet ju faktiskt inte vad framtiden har för planer för oss...

Avslutningsvis kommer lite bilder på döden som en liten stämningshöjare eller något sånt, alla ser vi olika på döden därav dom helt olika bilderna!

Tyck och känn vad du vill om döden, men respektera den och respektera dom som faktiskt vill och vågar prata om den!

......och glöm aldrig bort att för varje andetag du tar kommer du ett andetag närmare ditt sista....:))  

 ...och säg gärna något om den..    

 

Li Lo

31 augusti 2011 11:05

Jag tänker sällan på döden, är nog lite av en fatalist. Men tänker osökt på något min mamma brukar berätta, om det är från TV eller radio minns jag inte. Reportern frågar en gammal dam om det är något hon ångrar i livet. "Neej, jo att jag aldrig lärde mig steppa"

http://www.kucke-li-lo.bloggplatsen.se

annaskrubbe

31 augusti 2011 12:32

Jag tänker inte jätte ofta på döden heller..nu för tiden, men när jag väl gör det, tänker jag så det knakar!
Har nog lyckats hyffsat med min avdramatiserings plan:)
Tror jag hört det där med steppen oxå, har oxå hört en gammal kvinna säga: "att jag inte skaffade fler barn"..
Tror kanske att det är vanligare att kvinnor ångrar mer de dom aldrig gjort/vågat än män..
Aja...den som lever får se:)
Ha de gott!

 

Yvonne

31 augusti 2011 22:51

Så typiskt dig att få till det på ett sätt som ger mig ett gott skratt. Jag är så glad att du är min dotter.

annaskrubbe

1 september 2011 09:22

Mamma min mamma!
Bra att du får skratta lite såhär på kvällskvisten särskilt med tanke på att ett gott skratt förlänger.......du vet vad!:))

 

Hanna

31 augusti 2011 23:30

jag tror ju mycket på kommunikation och öppen kommunikation är ju viktigt när det gäller alla frågor i livet - speciellt de som berör stora frågor såsom döden. Dock är det svårt att prata om. Det är det. Svårt att sätta ord i plus att det inte går att veta och därför är svårt att få ett svar på. Att tänka för mycket på den fråga kan ju nästan göra en galen av vilja att få veta svaret. Men svaret får vänta ett tag till. Hm. Lite läskigt är det, samtidigt som det är ett intressant ämne.

Ha det bra :)

http://hannastankar.bloggplatsen.se

annaskrubbe

1 september 2011 09:18

Mm, döden den döden...
Jag tycker inte det är svårt att prata om döden som sådan, men visst är det svårt på så sätt att man inte vet. Barnen har ju perioder där det funderas mycket på livet och döden, samtidigt som vi pratar om det måste jag ju säga som det är, "jag kan faktiskt inte svara på det", sen brukar jag fråga vad dom tror händer och jag berättar vad jag tror.
Vi har haft flera djur som tvingats lämna jorde livet så vi har ju haft anledningar att prata om döden som en naturlig del av livet.. Sen får man ju va ganska pedagogisk i samtalen..
Att tex hota med liemanen om dom inte är tysta och sover känns ju sådär..:))

Ha de så gott!

 

FiloZophie

1 september 2011 09:25

Jag håller med till punkt och pricka. Jag tror också att det människan är rädd för när det gäller döden är allt det där de aldrig gjorde eller sa. Att dö skrämmer mig inte det minsta och jag ser heller inte döden som den store befriaren. Jag lever mitt liv och kan förhoppningsvis säga den dagen jag dör, att jag är nöjd med hur jag levt och mina beslut... Det enda jag kan känna som ett litet stick är väl det där med att inte skaffat fler barn då ;) En liten trollunge till hade inte skadat... men livet blir inte alltid som man tänkt sig eller vill att det ska vara och då är det bara att acceptera det och gå vidare. Tänkvärt inlägg... som vanligt.
Kramen <3

http://www.filozophie.bloggplatsen.se

annaskrubbe

1 september 2011 09:52

Tack för din kommentar, Jag tänker så här om jag nu blir sängliggandes min sista tid (lr kanske sista åren..)så ska jag be någon hålla en spegel framför mej(om jag nu kan se)och kan jag se mej själv i den och säga " jag gjorde iaf mitt bästa och jag kämpade för det jag trodde på".. Då skulle jag känna mej otroligt nöjd med mitt liv!

Var rädd om dej, kramen

 

FiloZophie

1 september 2011 15:10

Vilken härlig kommentar från din mamma, något i stil med vad min LaMor skulle sagt om jag hade skrivit liknande inlägg... Dessutom var ju detta inlägg dödsroligt... *fnissar*
Kram igen :)

http://www.filozophie.bloggplatsen.se

annaskrubbe

1 september 2011 16:55

Haha,tackar så mycket! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen bloggen!   Upplever du att det går lite upp och ner med mitt bloggandet här? Jag upplever precis samma sak, men nu ska det som trilskats vara fixat och jag hoppas att vara helt tillbaka nu, äntligen!   Skönt för dej och skönt för m...

Hej hej bloggen!   Den här veckan är det no-filter-week! Direkt översatt: Inget filter veckan, dvs: den här veckan bör vi inte försköna vår vardag i sociala medier så som i bloggar, facebook, twitter, instagram mm. mm.   Folk har ju en förm...

Idag tänker jag dissa den grupp kvinnor som jag själv är en etablerad medlem av.   Skillnaden är att jag vågar påstå att jag är lite mer "laidback" än många andra, särskilt om vi jämnför med dom som blivit föräldrar dom senaste 5-10 åren.   A...

Hej och välkomna till denna veckas blogg!   Med bara drygt tre månader kvar till jul känner jag att det passar utmärkt med ett "litet" julklappstips!   Denna prudukt är en världsnyhet väl värd att kika närmare på!   Varför lägga onödig ti...

Hej hej bloggen och välkommen tillbaka till mej själv!   Har inte bloggat på ca tio månader men känner att saknaden varit stor då jag ser att mina läsare troget kikar in här då och då trots min långa frånvaro.   Stolt och tacksam!     Mit...