Idag tänker jag ta upp en händelse som hände mej för ett par månader sedan, precis när dom första varma sommarkvällarna äntligen gav sej tillkänna och man bara vägrar vistas inomhus fast det är långt in på natten.                                                        

Jag är ganska säker på att det var en Torsdag, barnen sov och jag tog med datorn och kaffekoppen ut på min lilla uteplats för att kvällsblogga.

Till saken hör kanske att jag bott här ganska exakt ett år.

Eftersom jag är ensamstående med mina barn är det ALLTID tyst inne hos mej efter 20 på kvällarna och före 08 på morgonen är det ytterst sällan någon som gör mycket väsen av sej.

På dagarna hörs vi säkert en del med tanke på vår situation, men barnen är sällan ute och "gapar och skriker", börjar dom tar jag in dom med tanke på just mina grannar.

Närmsta grannarna som förresten är ett ungt par i 30 års åldern, utan barn men med ett trädgårdsintresse som få och det körs gärna med kräsklippare och trimmer på Söndags morgonen!

Jag bryr mej inte om mina grannar (även om tanken slagit mej i det tysta om hur otroligt mycket "Svensson" dom verkar) men jag har ju fullt upp med mitt, och min erfarenhet säger mej att grannar ska hållas kort, ett hej och max ett par helt onödiga meningar om vädret räcker mer än väl för mej.

I mitt stilla sinne har jag verkligen inbillat mej att alla, eller i alla fall dom flesta grannar tänker som jag och inte bryr sej om sina grannar, särskilt inte om man är ung och lever ett relativt aktivt liv.

Men ack så fel jag hade!!

...Nu åter till den där underbara försommar kvällen med kaffe och blogg.

När jag suttit en stund och plillat med bloggen hör jag hur närmsta grannarna kommer hem tillsammans med "karln" i husets bror(jag vet att domär bröder då jag känner dennes flickvän!)

Efter att paret stolt visat runt brodern i deras trädgård (ca 190 kvm!) med nya peränner och designade krukor,

hör jag plötsligt hur paret börjar prata om deras otroligt irriterande granne och hennes ouppfostrade ungar.

Även om jag har svårt att tro mina öron förstår jag snart att denna granne som inte verkar lyckats få till ett endaste litet rätt faktiskt är JAG!!

Jag bestämmer mej för att inte ge mej till känna förren jag fått höra ALLT dom kan tänkas ha att klaga på.

Vilket var en hel del om jag säger så...  

Dom hade tom åsikter om varför jag saltar mellan plattorna och hur förjävligt det ser ut och vad jag tror det skulle va bra för...

För säkerhets skull avslutade dom samtalet med att diskutera hur "smart" jag är!

När dom bytt samtalsämne, drog jag min stol lite diskret över mina välsaltade plattor så ett sånt där lite skrap ljud uppstod.

På 1/4 sekund for paret in och när dörren stängdes bakom dom hörde jag henne utropa så där lagom hysteriskt som väldigt många av oss tjejer är otroligt bra på:

GUUUUU` VA PIIIIINSAMT; HOOOON SATT JU DÄÄÄÄR!!!!!!!!!

Jag kunde inte låta bli att le för mej själv medan jag tömde kaffekoppen och avslutade blogginlägget!

Dagen efter vaknade jag, lite märkligt nog, med en helt annan känsla i kroppen...

Jag kände mej faktiskt ganska sänkt över vad jag fått höra, dessutom kunde jag inte fatta hur dom kunde döma ut någon dom inte ens känner så totalt, jag som tyckte jag slet som ett djur för att få ihop mitt liv och min lilla familj igen efter ett otroligt intensivt år.

Jag bestämde mej för att "facea" grannarna med detta och i alla fall be dom komma till MEJ personligen om jag skulle vara störande på ett eller annat sätt.

Sagt och gjort, några dagar senare sprang jag på paret och frågade helt enkelt om det va något dom ville säga mej.

Helt plötsligt tittade dom på varandra som två ufos med en lätt klädsam rodnad på kinden, och svarade sen: näääääee, VAD skulle det kunna vara?????? 

Jag påminnde dom lite försiktigt om föregående Torsdag kväll, men dom kunde helt otippat inte ens dra sej till minnes att dom överhuvudtaget varit hemma då.

Nu kunde jag i vanlig ordning inte vara tyst utan berättade vad jag hört och att jag skulle uppskatta att dom kom till mej direkt med sina klagomål, då jag bara skulle bli tacksam om jag kunde få en chans att rätta till problemet!

- Jajajaja, absolut och alldeles självklart skulle dom göra de och även om dom inte kunde minnas vad som sagts så bad dom om ursäkt för att jag tagit det "på de viset", för det var ju aldrig meningen.....

Sen dess har jag knappt hört ett ord därinne från överhuvudtaget och för säkerhets skull så slutade "karln" hälsa på mej därefter.

Men det bryr jag mej faktiskt inte ett endaste dugg om....!  

 

Vivi

2 augusti 2011 13:00

Bra inlägg och det tar upp ngt viktigt! Själv har jag svårt för människor som snackar skit om andra, gärna högt och brett "Ser du henne, tror hon att hon kan komma undan med så kort kjol med så tjocka ben" "Karl på jobbet verkar ju så dryg för han..." osv.
Det gör bara skada och enda anledningen att prata illa om de man inte känner är för att ställa sig själv i bättre dager och det säger ju ganska mycket om den som snackar skit...

http://www.missvivis.se

annaskrubbe

2 augusti 2011 16:38

Jomen precis och tack för kommentaren!:)

Vem orkar bry sej om sina grannar och vem orkar bry sej om dom så väljer att ha två ton salt på gården..??
Som sagt det säger nog mer om deras liv än om mitt..Suck..

Ha de så gott!:)

 

Gubbfan

2 augusti 2011 14:33

:-)

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

 

Frida

3 augusti 2011 17:21

Jag vet inte ifall man ska skratta eller gråta. Vilka tragiska människor. Tycker det var super salt av dig att ändå konfrontera dem. Viktigt för din självkänsla och sedan en riktig näsbränna för dem.

You go girl!

http://fridoria.bloggplatsen.se

annaskrubbe

3 augusti 2011 19:41

Tackar tackar för kommentaren!
Känns alltid bra att säga ifrån när jag tycker att folk går över gränsen..
Ibland är det allt lite "grynet" över mej!(du vet,"Jag-tar-ingen-skit-grynet"?!)

 

riesling

3 augusti 2011 20:56

Åh, dra åt helv ...!!!
Vad iskallt du bar dig åt *beundrande*

Och sicka skitgrannar! Satan i gatan, liksom!!
För att klappa mig själv på ryggen lite så är jag fruktansvärt skiträdd att göra något sådant som dina grannar gjorde så jag pratar alltid med den som det gäller. Dig, i detta fallet. Då brukar det sällan bli några pinsamma situationer.
Dessutom slipper jag att slösa irriterad energi i onödan :-)

http://riesling.bloggplatsen.se

annaskrubbe

3 augusti 2011 21:23

Tack tack för dina kommentarer!:)
Håller helt med dej, lika bra att säga till direkt så slipper man allt onödigt trams med lögner och missförstånd som sånt där gärna har en förmåga att dra med sej!

 

Yvonne

3 augusti 2011 23:17

Du är rolig du Anna och jag är glad att just du är min dotter. Min stolthet över dig är enormt stor och jag är faktiskt lite avundsjuk på din förmåga att utrycka dig och att du kan konsten att roa andra, men man måste så klart förstå när du är sarkastisk eller när du menar allvar. Du har gett mig många skratt här i min koja(klädkammaren)som jag nyttjar en stund innan läggdax. Jag älskar dig och din lilla familj.

annaskrubbe

4 augusti 2011 13:36

Åhmenåh kära mor!
Ta inte i så du får en stroke nu:))
Lilla familjen älskar mormor tillbaks!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen bloggen!   Upplever du att det går lite upp och ner med mitt bloggandet här? Jag upplever precis samma sak, men nu ska det som trilskats vara fixat och jag hoppas att vara helt tillbaka nu, äntligen!   Skönt för dej och skönt för m...

Hej hej bloggen!   Den här veckan är det no-filter-week! Direkt översatt: Inget filter veckan, dvs: den här veckan bör vi inte försköna vår vardag i sociala medier så som i bloggar, facebook, twitter, instagram mm. mm.   Folk har ju en förm...

Idag tänker jag dissa den grupp kvinnor som jag själv är en etablerad medlem av.   Skillnaden är att jag vågar påstå att jag är lite mer "laidback" än många andra, särskilt om vi jämnför med dom som blivit föräldrar dom senaste 5-10 åren.   A...

Hej och välkomna till denna veckas blogg!   Med bara drygt tre månader kvar till jul känner jag att det passar utmärkt med ett "litet" julklappstips!   Denna prudukt är en världsnyhet väl värd att kika närmare på!   Varför lägga onödig ti...

Hej hej bloggen och välkommen tillbaka till mej själv!   Har inte bloggat på ca tio månader men känner att saknaden varit stor då jag ser att mina läsare troget kikar in här då och då trots min långa frånvaro.   Stolt och tacksam!     Mit...