För en tid sedan berättade en manlig vän för mej att han varit på herrmiddag.                                                                                 Dom hade ätit och druckit gott och snackat "killsnack".

Med viss ironi i rösten var jag tvungen att inflika " aa, killsnack, du menar att ni pratade om era kvinnor då med andra ord"??!

"Näe, inte alls, fick jag till svar, vi är väl inga tjejer heller"..

Också, fick jag förklarat för mej att vi tjejer snackar om killar/män när vi ägnar oss åt "tjejsnack", medan karlar pratar om eletronik, teknik osv,osv när dom ägnar sej åt "killsnack".

De där med att snacka "brudar" gör man max till 25, sen är det inte lika intressant att diskutera på samma sätt längre.. 

Rent spontant och ganska pubertalt svarade jag genast "Nääe, inte alls, jorden kretsar inte bara kring er män för oss kvinnor, så det så"!!

Men efter att ha tänkt en del på detta vet jag inte längre vad jag ska tro..

Han hade ju faktiskt en viss poäng i sitt påstående, den där mannen.

Jag har faktiskt väldigt svårt att dra mej till minns att jag någongång har umgåtts med tjejerna en hel kväll utan att vi förr eller senare glidit in på män eller våra relationer till dessa varelser.

Vilket jag tycker känns otroligt sorgligt på sätt å vis..

Ska jag sedan dra det än längre och fundera på vad som tas upp i media som är riktat till det ena eller det andra könet så visst ser det ut så även där.

Ta Tv program som riktar sej främst till män, visst är det väl så att det ofta (alltid?!) handlar om motorer, teknik, jakt och fiske a la "grabbarna på fagerhult", som för övrigt måste vara ett av det sk, manligaste programmen som finns/fanns?!

Sen har vi en annan typ av "manliga" program som tillhör den mer "grabbiga" manligheten.

Nämligen program i stil med "Marcus och Mackan".. I det fallet kan jag bara känna.... suck!!

Men det är väl kanske just för att jag nu råkar vara kvinna!

Vänder vi på steken och ser till dom mer kvinnliga programmen så hittar vi alltid(?!) inslag av, "hitta dej själv med Mia Törnblad/bom/blom eller vad hon nu kan tänkas heta, sex och relationer, gör om mej, smink och mode eller nåt i stil med -  så tog jag mej ur krisen efter skillsmässan/bröstcansern/sorgen efter mammas död osv, osv...

Själv känner jag mej helt plötsligt ganska androgyn och vet inte riktigt var jag hör hemma i detta könsindelade, stereotypa samhälle..

Å andra sidan är jag inte så säker på att jag vill tillhöra varken det ena eller andra!

Jag är nog "bara" en människa, varken mer eller mindre och det är jag dessutom otroligt nöjd med!

....Men det är ju jag de!:)