Söndag idag..igen!

Elfte September dessutom, tänker inte säga mer om det, antar att tillräckligt många andra bloggar tar upp detta idag och jag tror alla är ganska överens i sina tankar kring detta!

Rätta mej gärna om jag har fel!

Idag tänkte jag istället prata om handikapp och handikappade, det som på något otroligt märkligt sätt blivit någon slags "innegrej" tack vare medias vinkling av dom funktionshindrade och deras vardag och problematik.

Jag personligen tycker inte att det är så mysigt att ha ett funktionshindrat barn.

Om sanningen ska fram så är det både jobbigt, svårt och jag vet inte hur ofta jag gråter på grund av detta och känner att det är jag och mitt barn mot hela världen som sällan ens försöker förstå eller sätta sej in i vår vardag..

Åter till medias mysighets vinkling av detta för många familjers stora sorg här i livet.

Jag tänker naturligtvis på program som "En annan del av köping", "Glada hudiks-gänget", reklamen med "Ica-Jerry", och långfilmer som "I rymden finns inga känslor"mm mm..

I början tyckte jag: "vad bra att visa en annan sida av vårat samhälle", jag som jobbat med olika funktionshinder dom senaste tio åren kände: "Äntligen får vi se en annan verklighet, min och mina brukares verklighet".

Men ganska snart fick jag en annan syn på denna, för mej, ganska märkliga exploatering av denna samhällsgrupp.

Ganska snart insåg jag att bara dom "mest normala och charmiga" av dom funktionshindrade hade en plats i programmet, dom som man visste att svenska folket skulle ta till sina hjärtan.

Sen vet jag att många tittade på programmen för att sedan göra sej roliga på kataktärenas bekostnad..

Varför fick man inte se dom som bara satt och dreglade med blöjan full av bajs som var tvungna att sitta där till nästa personal började sitt arbetspass?

Varför fick vi inte se dom som är högljudda, oberäkneliga och som slår ner allt som kommer i deras väg?

Eller alla föräldrars kamp och tårar, skillsmässor och trångsynta myndighets personer som kör över förtvivlade föräldrar som kanske inte sovit en hel natt de senaste tio åren..

Det är det som är mångas verklighet, inte härliga fotbollsmatcher eller utflykter i det gröna.

Det är nästan som att media vill att man ska önska sej ett handikappat barn, för det är ju så jävla mysigt och härligt och alla tar så väl hand om våra handikappade som är så välkomna vart dom än vänder sej i samhället!

Åh, men grattis till ditt utvecklingsstörda barn nu kommer du få minst 30 års heltids mys med din alldeles egna lilla mupp!

Näpp, sånt här känns riktigt smaklöst i min värld, visar man inte alla sidor behöver man inte visa någon..

Skulle man bara visa tex, Hitlers "härliga" sidor, skulle säkerligen även han kunna framstå som en riktig mysfarbror och det är väl heller inte hela sanningen så vitt jag har förstått..