Just nu är den här låten det bästa jag vet!

Jag vet vem som är min goda tankte för dagen, vet du vem eller vad som är din goda tankte?

Tror det kan vara riktigt bra att ta reda på det, idag och i morgon och alla andra dagar!

Det är mer värt än du kan ana, för dej och inte minst för dina goda tanke!  

Jag kommer på mej själv alltsom oftast med att ha en ganska synisk syn på mycket och jag har ganska svårt att "tycka synd om" människor som jag skulle vilja påstå, försätter sej, för att inte säga väljer ett ganska destruktivt sätt att förvalta sina liv på.

Jag har sagt det förr och säger det igen, någonstans på livets väg väljer man medvetet eller kanske ibland något omedvetet ett tragiskt och turbulent liv.

Jag syftar på missbrukare, kvinnor som väljer att stanna kvar i ett förhållande där det förekommer misshandel och våld, eller som en del kvinnor som går från en misshandlande man till en annan ect.

Man kanske inte väljer, eller har så mycket val när man väl är inne i karusellen, men dagen innan allt startar så gör man ändå ett val.

Varje enskild människa har ett ansvar för sitt eget liv!

Naturligtvis finns det alltid enstaka fall där man hamnar i situationer som man inte kan rå för, kanske pga psykisk ohälsa eller liknande och DET är riktigt tragiskt och sånt berör "tom" mej riktigt djupt och jag är beredd att göra allt som står i min makt för att hjälpa!

Just idag tänker jag naturligtvis på en viss mega-världs-stjärnas bortgång!

Jag möttes av nyheten när jag slog på nyhetsmorgon i morse, världen sörjer och befinner sej i djup chock efter beskedet om.......

I tidningarna kan man läsa om stjärnans "mystiska" död mm, mm.

Men hallå!!!

Visst är det trist när människor dör i förtid, men världen i chock och mystisk död??? Snälla!!!

Hur kan man bli chockad över att en "pundare" dör?? Det behöver man ju inte va speciellt medial för att år 2012 kunna räkna ut att det är så dessa liv i regel slutar.

Och det där med mystiskt??

Redan några timmar efter dödsförklaringen gick polisen ut och meddelande att man inte misstänkte något brott..Var i ligger då mystiska med dödsfallet??

Jajaja, jag vet att media älskar att skruva till rubrikerna, men för mej hade det faktiskt varit mer mystiskt om en människa med den livsföringen fått uppleva sin 92 års dag!

Typ keith Richards, det är väl ändå ett mysterium hur han fortfarande kan vara kvar i livet, eller?!

Dagens bortgångne stjärna som beskrivs som hälsan och sundheten själv i början av karriären, måste ändå gjort ganska tvivelaktiga val i livet.

När man dessutom tjänar såna ofantliga mängder pengar så man kan köpa sej ett alldeles eget litet (läs gigantiskt!)rehab, all inklusive, och ändå inte kan rätta till sina dåliga beslut så vet jag inte om jag kan känna så mycket empati, då finns det faktiskt andra människoöden som berör mej betydligt mer än så och som jag tycker borde uppmärksammas så otroligt mycket mer.

Fast å andra sidan är dom människorna inga super-mega-världs-stjärnor med miljoners miljarder på banken och då blir ju uppenbarligen det hela lite mer mystiskt och chockartat...

Det däremot tycker jag är riktigt tragiskt..

Fick det här som ett sms i morse!

Är det verkligen ok ICA?

Inte nog med att dom säljer gammal köttfärs, nu har dom tydligen utökat sortimentet ytterligare.

Jag vet inte men jag ställer mej ytterst tveksam till sådana här tjänster i allmänt och inte minst i en matbutik!

Döm själva, men jag tycker det är lågt!

Fredag idag och snart är det dax för Fredagsmys! Vad kan väl vara en bättre uppladdning än att reflektera över det här med smärta?

Jag söker runt och hittar den här förklaringen till smärta på wikipedia:

Smärta definieras av den internationella smärtorganisationen International Association for the Study of Pain, IASP, som "En obehaglig sensorisk och/eller känslomässig upplevelse förenad med vävnadsskada eller hotande vävnadsskada, eller beskriven i termer av sådan" (an unpleasant sensory and/or emotional experience associated with actual or potential tissue damage, or described in terms of such damage). Den kan uppstå av potentiellt skadligt stimuli, som exempelvis vid hög värme eller vid stort mekaniskt tryck. Sådan smärta kallas nociceptiv smärta.

Smärta kan även uppstå vid olika skador i själva nervsystemet, både i det perifera nervsystemet, PNS och i det centrala nervsystemet, CNS. Så kallad neuropatisk smärta.

Smärta kan också förekomma i samband med olika psykiatriska tillstånd och benämns psykogen smärta.

Det finns även smärttillstånd med helt okänd mekanism (idiopatisk) och man talar då om idiopatisk smärta.

I detta inlägg pratar jag om den fysiska smärtan och inte om den psykiska som jag tror är lite mer svårhanterlig än den fysiska.

Jag är väl medveten om att det finns kronisk smärta och värk och där tror jag inte att min teori kan påverka så jätte mycket men jag tror ändå att det kan underlätta med "rätt" syn på, och inställning till problemet.

Min grundfilosofi är att:

- Smärta är sunt, känner man smärta vet man att man lever och akut smärta är övergående!

- Har man inte upplevt smärta tror jag det är betydligt svårare att uppskatta när man mår riktigt, riktigt bra!

- Smärta är kroppens sätt att säga:"hallå där, du ska nog ta det lite lugnt och ta och kolla upp det här".

- Har man upplevt en stor psykisk smärta så tror jag att den fysiska smärtan blir betydligt lättare att hantera, jag tror oxå att livs erfarenhet ökar smärtgränsen.

Jag inbillar mej att jag har en ganska hög smärtgräns, det grundar jag bla på mina förlossningar, födde mina två första barn "på naturlig väg" utan smärtlindring. Min första vägde 4995 gram och hade ett huvudomfång på 39 cm.

Visst gjorde det förjäkla ont, men inte värre än att jag stod ut.

Jag valde att föda utan smärtlindring för att jag ville vara närvarande och helt klar under förlossningen, så det handlade inte om någon vadslagningen eller för att bevisa något för någon som vissa faktiskt trott.

Jag vill helt enkelt vara 110% delaktig!

Den andra förlossning var inte värre än att gå på toa i stort sett, fast resultatet blev ju så mycket bättre!:))

Dessutom fick jag en adrenalinkick som jag inte varit i närheten av vare sej förr eller senare!

I det fallet tror jag att det handlade mycket om att omvandla smärtan till kraft och styrka och att se en bit framåt och inse att det här är "för en god saks skull".

Nu är det väl inte så att jag skulle lägga mej under kniven helt utan bedövning, även om jag tror att det skulle kunna vara fullt möjligt, med rätt inställning och tänk, förmåga att slappna av och några års träning så tror jag absolut det skulle kunna funka. (dock inget att testa hemma!)

Jag tänker så här:

Jag har alltid varit en otroligt frusen människa och har så gott som frysit trettio år av mitt liv, och av någon anledning har jag bara accepterat det, ja, fram tills för några år sedan.

Det var då det gick upp för mej!

Om man slappnar av, på riktigt, ända in i benmärgen så att säga, så biter inte kylan på dej!

Det tar absolut ett tag att lära sej men sen går det helt per automatik.

Mina vänner kan stå och skaka tänder i sina vinterjackor medan jag kan stå i linne och inte ens vara kall på huden!

Sedan kan jag självklart känna mej lite frusen ibland, jag är ju trots allt ingen terminator, men det är inte alls i närheten av hur det var "förr".

Nu tror jag ju att man kan lära sej hantera smärta på samma sätt!

Lär dej slappna av och tänk "rätt" så är jag säker på att mycket smärta skulle försvinna från moder jord.

Till vilken nytta kanske du tänker nu?

Jo, då känner jag så här, tänk bara i vardagen på alla "små" olyckor i hemmet.

Kunde man koppla bort smärtan trots att blodet sprutar och benpiporna står åt alla håll och behålla lugnet och sinnesnärvaron skulle det underlätta fantastiskt mycket för alla runt om kring, om det nu finns några och inte minst för räddnings/sjukvårds personal.

Nästan som att försätta sej i chock fast ändå vara fullständigt klar och närvarande.

Som ni kanske läst här tidigare så ska jag låta plocka ut min odåga till livmoder inom kort.

Jag fick i och med detta frågan om jag vill delta i en studie som handlar om just dessa operationer och även om eftervården.

Såklart jag ställer upp på det!

Igår var jag på första testerna i studien och då handlade det bla om just smärta och jag fick min smärtgräns registrerad på olika punkter på kroppen som då utsattes för kyla, värme och tryck.

Jag som gärna målar upp skräcksenarier när jag ska göra något jag inte riktigt vet hur det går till, såg mej själv sitta i tvångtröja i sjukhusets tortyr kammare (ja precis, ni vet dom som ju finns i källaren på ALLA sjukhus.!)

Tanken med mina skräck-tankar är just att jag inte ska tycka det var så farligt när det väl är gjort!

Och mycket riktigt, jag fick inte en enda tortyr-kammare-känsla någon gång under testerna!

Faktum är att barnmorskan tittade på mej och sa "du var mej en tuff tjej" när testet var över och jag inte behövt trycka på stopp-stanna-jag-klarar-inte-mer-smärta-nu-knappen en enda gång!

Jag såg barnmorskan djup in i ögonen och sa till slut "talk to the hand, baby", innan jag lämnade rummet!

(Tsss, det sista var väl inte riktigt sant, men det hade ju varit väldigt roligt om jag nu hade svarat så...ja, eller kanske inte?!) 

Aja, nu har det börjat dra ihop sej till Fredagsmyset här!

Önskar alla en trevlig helg och tänk på att oftast har du inte ens hälften så ont som du faktiskt tror, sorry!!

Det här inlägget bestämde jag mej för att inte skriva redan i Söndags eftermiddag.

Nu är det Torsdag förmiddag och jag har inte tänkt om på något sätt som man lätt skulle kunna tro.

Jag trotsar helt enkelt mej själv och går fullständigt emot de jag lovat mej, vilket känns väldigt märkligt, lågt, pubertalt, konstigt, dumt, trist och onödigt.

Jag är väl medveten om att jag i och med detta sätter min trovärdighet i kraftig gungning, men trots det så gör jag det!

Jag faan gört, helt enkelt!

Jag säger Torsten Flinck, så vet ni genast vart landet ligger.

Detta är min teori:

Väldigt många människor är riktigt trötta på detta melodifestival tramsandet år efter år.

Så även jag, har förvisso aldrig brytt mej särskilt hårt, men ni som känner mej vet att jag är allergisk mot traditioner och upprepningar och händer det inget nytt så "dör" jag av trisstess..

Jag tror även att Christer Björkman blivit medveten om att hans jippo sjunger på sista versen.

Han behöver något eller någon som drar ögonen åt sej, ökar tittar siffrorna och förlänger hans kontrakt.

Så vad gör han? Vem är bland dom mest spektulära artister vi har och den minst troliga i sammanhanget?

Jo, det är Torsten Flinck!!

Honom ska vi ha!!!!

Nu undrar ALLA, hur ska det gå? Vad ska han, Torsten alltså, göra? Ska han sjunga? Vad ska han ha på sej?

Kommer det bitas i blodigt kött och spottas på publiken? Kommer han vara berusad? HUR SKA DET GÅ???

Och så händer.....ingenting, inte under framträdandet...men plötsligt händer.....detta:

Christer Björkman jublar, kvällstidningarna jublar, morgonsofforna jublar!!

Alla sitter säkert även nästa vecka!! Tjoohoo!! Vi visste det, Torsten kan man lita på!!! Torsten is da shit och medias superhjälte!!!

Men, vänta lite...

Vi kan ju inte.....

Åhmen, såhär gör vi!

Dumma, gamla, äckliga Torsten, fy vilken snuskgubbe? Hur kunde du??

Nu måste vi ta upp det här med sexuella trakaserier på jobbet! Gina gjorde ju bara sitt jobb i sitt lilla ormskinn, och visserligen bad hon om en kram(en "Torsten-kram"dessutom!), men naturligtvis trodde vi alla att Torsten skulle kunna sköta sej, uppföra sej och respektera kvinnan under ormskinnet! Bad bad Torsten!

Att sedan media froterar sej i Persbrants "nya" kropp och driver med den i alla möjliga och omöjliga sammanhang hör inte hit, lika lite som att Gry forsell vältrar sej i nakna muskelösa kroppar varje Lördagkväll inför våra stackars, små, oskyldiga barns ögon på bästa sändningstid, och sen slår ner varandra på skolgården i tron om att dom är gladiatorer, men det är bara gulligt de!!   

Dagen ord: Rastlös/Rastlöshet.

Rastlöshet är en oro i kroppen som gör att det är svårt att slappna av eller sitta still.

Japp, så är det och så känner jag mej idag  

Blir ofta väldigt rastlös av att ha för mycket tankar i huvudet, ganska irriterande!

Istället för att sätta mej ner och reda ut en sak i taget far allt omkring som blixtrar i huvudet på mej, precis som ett EP ungefär  .

Hade jag inte varit så förkyld och   så hade jag antagligen gått ut och luftat mej lite, det brukar rensa upp i huvudet på mej, men istället får det nog bli ett varmt bad, honungste och lite skön musik, lät väl inte så himla smärtsamt det heller i och för sej..

Aja, i morgon är det en annan dag och då tar vi nya tag.....ja, eller nåt  !

Jag måste bara få fråga en fråga!

Tror ni på spöken, andar, änglar och annat "övernaturligt"?

Har sett att det finns ganska många bloggar här som tar upp just detta, många säger sej ha spöken i sina hus, vara häxor eller mediala på ett eller annat sätt.

Jag kan villigt erkänna att jag besökt några medium, ja eller spåkärringar om ni så vill under årens lopp och det är otroligt lätt att bli fullständigt uppslukad av det som sägs och verkligen låta det påverka ens liv.

Jag har vänner som går till olika medium med jämna mellanrum och slukar allt som sägs med hull och hår.

Personligen har jag fullt upp med mitt liv just nu här på jorden så vad som ska hända om fem år eller efter döden känns ganska ointressant för mej i daxläget.

Men jag tror att det är bra att tänka att min tid och mitt liv pågår just här och nu, och när sanden runnit ut är det slut, svart, över och förbi. Då tror jag nämligen att det är lättare att göra det bästa av de liv man faktiskt VET att man har och lever just nu.

Jag som kan vara ganska lat skulle antagligen aldrig få tummen ur och göra något vettigt om jag tänkte att jag har hundra liv till på mej...

Dessutom har jag ganska lätt att bli rastlös och uttråkad så jag skulle inte vilja födas pånytt, gång på gång på gång.... Jag skulle säkerligen klara ett max 1 1/2 liv efter detta sen skulle jag garenterat dö av trisstess på ett eller annat sätt ändå, trots allt!

Många som tror på något "övernaturligt" hävdar ofta att: det kan ju inte "bara" vara slut, det MÅSTE ju finnas något mer!

Hm, måste det verkligen det? Tänker jag då?!

Varför talar man förresten om något "övernaturligt" när dom som tror verkar tycka att det är väldigt naturligt och självklart!

En annan sak jag har funderat på är varför det ofta är människor som mår ganska dåligt som söker upp ett medium, och varför är ofta mediet en kvinna som varit/är långtids sjukskriven??

Jag gjorde ett litet test en gång, en vän skulle gå och "spå sej", och då berättade jag för en annan vän vad vän 1 skulle få höra hos spåtanten och guess what???

Så gott som allt jag "spått" att spåkärringen skulle "spå" hos min vän stämde in ganska precis.

Betyder det att jag oxå är medial då??

Hm, jag sitter ju lite mellan två jobb kan man säga, om jag skulle ta och börja "spå" trasiga människor tills mitt eget livspussel faller på plats?!

500 spänn för att tala om för rödgråtna människor att dom inte mår bra..

Nja, kanske inte riktigt min tekopp ändå...

Aja, önskar alla spöken och demoner en härlig, precis lagom läskig Söndag! Mooohahaha  

Jaha, nähä, de var väl de jag hade på hjärtat för idag!