God morgon Sverige!

Idag är jag lite sjuk, snuvig och med en djävulsk huvudvärk!

Vi har klarat oss bra från influensan så det är väl inte mer än rätt att jag får känna av den lite grann så här på slut spurten!

Att vara sjuk är bra för då känner man att man lever!

Idag ska jag hämta min lilla smula och det är så himla skönt och härligt på alla sätt å vis!

Med all respekt för alla föräldrar där ute, så måste jag säga att det är något speciellt med denna glädjespridande lilla unge!!

Jag misstänker att det är för att vi är så lika!

Smulan har min humor,empati, ofta mitt sätt att tänka och min interligens, dessutom är smulan söt som socker!!   Det perfekta barnet helt enkelt!!;)

Nu till det jag hade tänkt prata om, nämligen egoism och hur vissa människor har förmågan att suga energi och kraft ur allt som kommer i dess väg utan att ha förmågan att kunna ge eller förmedla något positivt över huvudtaget någon gång!

Folk som "skiter så länge hängslena håller", helt enkelt!

Jag tror att egoism är vår tids stora folksjukdom!

Man tutar och kör, går över lik med skyddspappar på i jakten på det man vill ha, ska ha, måste ha..

Självklart ska man vara målmedveten! Men mina fråga är: måste det ena utesluta det andra?

Kan man inte vara målmedveten, ödmjuk och empatisk på samma gång?!

Visserligen har man ju hört att det oftast är ganska ensamt på toppen, men kan det vara värt det? Kan man verkligen glädjas åt framgång, pengar och allt det där fullt ut om man inte har vänner att dela framgången med?

Jag har inga vänner som tillhör den gräddan var det gäller karriären, men jag har människor i min närhet som gör vad som helst för egen vinnings skull.

Som ganska jordnära och faktiskt en snäll och omtänksam människa så blir man lätt ett offer för dessa gamar.

Har man ställt upp och delat med sej av det man har tillräckligt många gånger så har vissa en förmåga att ta mej för given.

Det är just det som får mej att sparka bakut!!

TA MEJ FÖR FAAN INTE FÖR GIVEN!!

Det är nog ett av det värsta jag vet, märkligt nog har jag förmågan att hamna i den sitsen då och då ändå!

Som ni förstår så börjar jag närma mej den känslan med storm steg just nu! Jag börjar känna mej ur sugen på energi, utnyttjad och tagen förgiven!

Det som är allra värst med såna här människor är att det inte räcker med att hinta dom om att det här är inte ok, man måste verkligen säga ifrån en gång för alla vilket hittills har resulterat i att personen i fråga blir skit sur och säger/skriker: och jag som alltid har ställt upp för dej!!

Daaha...

Ibland får jag lust att ta mina barn och mina katter och flytta upp på fjället, långt ifrån allt vad sivilisation heter...tror det skulle göra mej och familjen riktigt gott!

Men det är ju bara jag det! 

Dessutom kan jag tänka mej att dessa ur-sugare verkligen skulle behöva en månad eller 3 själva på fjället, att tvingas "faca" sej själva helt enkelt..

Näpp, nu ska jag va lite kattvakt och sen lite hundvakt och sen världens bästa morsa för hela slanten!