Funderar och funderar... som vanligt skulle man kanske kunna säga...

Men i kväll har nåt slags inre lugn infunnit sej, känner mej inte ens lite stressad utan bara härligt lugn i min ensamhet.. en underbar ensamhet.

Lika jobbig som ensamhet kan kännas lika skön och befriande är den här hos mej just nu..

Förresten, är man verkligen ensam om man inte känner sej ensam??

Hm, egentligen är man kanske bara ensam om man känner sej de.

För även om de fysiskt sett bara finns en (människo) kropp här så känns de inte ett dugg ensamt, bara fridfullt..

Jag har relativt nyligen lämnat ett (halv) långt förhållande bakom mej och så ensam som jag kände mej i de förhållandet har jag inte varit i närheten av under mina månader som singel..

Ensamhet i tvåsamhet måste vara den värsta sortens ensamhet som kan drabba någon tror jag.

Samtidigt är jag otroligt tacksam att jag fått uppleva den värsta sorten, för nu har jag lärt mej hur de känns att vara riktigt riktigt ensam..

Jag mot hela världen..

Dessutom har jag lärt mej att uppskatta ensamheten tillsammans med mej själv.... Den allra bästa sortens ensamhet!

Själv vald ensamhet tycker jag inte ens borde få kallas ensamhet, utan kanske mer kvalitets tid med sej själv, vilket dessutom är ganska få förunnat..

Försök att uppskatta tiden med er själva så tror i alla fall jag att livet blir lite enklare, lite vackrare och lite mindre ensamt..

          Ta hand om er!

I natt är de så galet mycke som snurrar i huvudet på mej så jag kan faktiskt inte välja ut någonting att skriva om... 

Allt skulle säkerligen bara bli en enda röra och ingen, inte ens jag själv skulle kunna tyda nåt vettigt ur de hela.

Så därför väljer jag helt enkelt att inte blogga över huvudtaget ikväll, de blir nog lugnast så.

För jag menar, skulle jag sitta här och bara babbla om ingenting så skulle jag ju självklart förlora mina läsare och de i sin tur hade ju varit förödande... ja, i alla fall för katthemmet, och de skulle jag aldrig förlåta mej själv för.

Nä, jag vill beröra, uppröra, få människor att vakna, stanna upp och tänka efter, och gör jag inte de kan de faktiskt kvitta för min del.

De finns så otroligt många bloggar som inte förmedlar nånting och i de facket vill inte jag hamna.

För ärligt, vem orkar läsa en text som verkligen inte håller ett dugg??

Inte jag i alla fall!

De finns så otroligt många människor som bara maler och maler utan att säga nånting av värde och som inte själva förstår hur tråkigt de är och att dom borde tystnat för länge sedan..

Såna människor gör mej så trött, duracell-människorna!!

Nä, jag tycker att har man ingenting att förmedla så kan man lika gärna vara tyst..

Men de är min åsikt, många tycker säkert tvärtom, att de är härligt med människor som kan snacka om ingenting utan att bli tråkiga...

Men jag tycker tystnaden kan säga mer än alla ord, så de är mycke därför jag inte vill prata för mycke i onödan..

Jag är hellre tyst och mystisk än öppen och pratglad..

Men de är ju jag de...