Kärlek, kärlek, kärlek....

Jag är inte säker på att jag har koll på det här med kärlek riktigt...än..

Eller rättare sagt, jag tror inte jag har koll på vad MIN kärlek är..

Vad kärlek är för mej.

Jag tror att kärlek och älska är två av världens mest missbrukade ord.

För mej är älska de största ordet som finns..

För vad har man att komma med när man sagt de magiska orden???

Jag älskar dej jätte mycket, eller jätte, jätte, jätte mycket??

De blir ju inte riktigt lika effektfullt, eller?

Många jag känner slänger sej med dom magiska orden lika ofta som dom pratar väder eller julklappar...

För mej är de så här, om man använder sej av ord, vilka som helst, FÖR många gånger så förlorar dom sin innebörd, jag blir resistent helt enkelt...

Å blir man resistent mot dom vackraste ord som finns så har man verkligen förlorat stort... kanske allt...

Jag tror inte heller på att man kan älska hela tiden,varje dag och varje minut..

Jag kan bara älska nåra få sekunder i sträck.... i månaden eller om året..

Men då är de stort och då älskar jag innerligt, de är då tiden stannar och allt annat försvinner.

Då är de bara jag och kärleken!

Resten av tiden kan jag gilla, tycka om, vara kärleksfull och omtänksam, jag kan vara förälskad och pirrig i hela kroppen..

Antar att de är de många kallar att älska..

Men för mej är de inte samma sak, inte på långa vägar.

De har hänt att jag slängt ut någon som sagt sej älska mej.. 

I mitt hem kan man inte komma och slänga sej med orden som om man pratar väder.. Respektlöst!!

Jag lever inget fattigt liv och jag är en otroligt känslosam människa och jag har älskat och jag kan älska.. men de är inget jag gör varje dag och de är jag otroligt tacksam för, jag vill bevara kärleken helig och vacker.

Så säg inte att du älskar mej, säg att du gillar mej eller att jag är lite fin ibland..de räcker för mej och har du tur kan de hända att jag gillar tillbaka<3