Som säkert den uppmärksamma redan märkt så har jag bytt namn på min nya bekantskap, bloggen.

Anna Skrubbe - den nya bloggdrottning känns lite mer korrekt, lite mer jag.

Tror att de är viktigt att min blogg känns mer JAG faktiskt om vi ska kunna bli riktigt goda vänner och kanske till å med bästisar i slut ändan.

Så här är de nämligen, jag gör det här av två, kanske fler, men i huvudsak av två viktiga anledningar nämligen:

1); jag har så vansinnig mycke som far runt i mitt huvud HELA tiden, så jag tänkte att detta kunde funka som en slags avlastning för min hjärna, ni vet..allt som är fullt måste ju tömmas nånstans..

Förhoppningsvis kan bloggandet ge mej något slags inre lugn...

Vilket de förvisso hitintills inte verkar ge mej, snarare en ännu större inre stress, men jag ger mej inte så lätt... ni får antagligen dras med mej ett bra tag här.. Anledningen till de får ni i min nästa punkt, punkt 2.

2); Jag ska inte säga annat än att jag vill göra pengar på det här, stora pengar!

MEN, nu kommer en de viktigaste med hela grejen, jag ska INTE köpa bobisar eller gucci prylar för pengarna.

Jag tänker nämligen skänka en, än så länge okänd procent (iaf för er) till katthemmet här i stan.

Nu snackar jag inte tre öre per hundring, utan kanske 15-20% upp till en vissa summa..

För så här är de, de här är något jag sagt sen jag var kanske 15 år, att om jag får in en summa pengar från oväntat håll så ska jag hjälpa katthemmet här i stan.

Grejen är att ingen någonsin har trott mej, dom flesta har skrattat och tror att jag är störd på riktigt, att jag är mytoman,eller lider av någon annan psykisk ohälsa.

Så nu kära vänner har jag lovat även här vad jag tänker göra med alla pengar, skulle jag inte hålla mitt löfte nu skulle de ju bli oerhört jobbigt och pinsamt för mej...

Ser rubrikerna i huvudet... ingen vacker syn kan jag lova er...

Så nu är de ju faktiskt upp till er om jag kommer att få förverkliga min dröm och dessutom få visa för alla som skrattat åt mej och min idé att jag nästan är alldeles, alldeles för god och osjälvisk för den här världen...