De här är mitt livs första blogginlägg, så de här kan verkligen sluta hur som helst, vilket de gör de hela extra kul och spännande!

Har funderat ända sen i Lördags vad jag ska skriva om och vart jag ska lägga ribban.

Men i vanlig ordning blir de sällan som jag tänkt mej, därför tänker jag inte fundera så mycket mer, utan helt enkelt bara tuta å köra så får vi se vart vi hamnar!

Idag hamnade jag visst i tankar kring kvinnomisshandel, ett enkelt,lätt och smidigt ämne att börja sitt bloggande med - inte, men å andra sidan har "enkelt,lätt och smidigt" aldrig riktigt varit min grej.. De kommer ni också förstå framöver..

Kanske ska börja med att berätta att jag är kvinna (ja,de är sant!) 37 år (!) nyseparerad med ett lagom stort socialt nätvek omkring mej och jag känner hyffsat många olika sorters människor med väldigt olika bakrunder.

Men med i många fall väldigt lika relationer till männen i sina liv, och likheten ligger tyvärr inte i kärleken och respekten för sin partner och sej själva, utan i märkligt nog bristen på just detta!!

Har tappat räkningen för alldeles för länge sen  hur många gånger jag hört: "men han är ju snäll egentligen", "han är snäll när han inte dricker", "men jag borde ju inte ha....", " äsch, jag över reagerar  nog bara", men han hade ju aldrig sagt förlåt å köpt den där parfymen om han inte älskar mej, jag menar han är ju inte dum.." eller kanske den dummaste av alla: "men jag slår ju också!!" osv osv..

Ärligt talat blir jag fullständigt mållös och de händer att jag skäms över att vara kvinna när jag får höra hur tjejerna på fullaste allvar tror på de dom snyftar fram med gråten i halsen...

Jag hävdar så här, första slaget eller verbala kränkning är svår att värja sej mot, den kommer oftast som en fullständig chock, MEN den andra och tredje gången är helt själv vald i och med att man valt att stanna kvar!!

Jag har själv utsatts för våld... två gånger, av två olika "män", men jag skulle aldrig någonsin tillåta mej själv att ge dom  chansen att upprepa sej...

Jag påstår inte att de är enkelt, men respekten för sej själv måste väl ändå dra de längsta strået?

Älskar och respekterar du inte dej själv så kan du väl inte tro att någon annan ska göra det?

För mej är de självklart, men de bemöts ofta med att jag är kall och hård och inte förstår ..

medan jag undrar vem de egentligen är som inte förstår..

Att göra sej själv till ett försvarslöst offer har liksom aldrig varit min grej... och du väljer ju faktiskt själv hur du vill leva ditt liv och vilka som ska få förmånen att vara en del av de.

Ta hand om varandra och glöm aldrig bort att bara de bästa är gott nog åt dej<3

 

louise

8 december 2010 11:43

ja anna jag håller med dej fullständigt i denna kategori. man ska aldrig stanna hos en man som äns höjer handen mot en..
jag tycker oxå att dessa kvinnor e fruktansvärt korkade som stannar kvar hos sånna män, men de har säkert inget själförtroende o så pass svaga at de inte tror att någon annan vill ha dem. men så mycket vett i huvudet borde de väl fatta att man aldrig borde få stryk av någon man påstå sig älska??!!
vadå bli upptryckt mot en vägg o bli knuffad ner på marken e väl inte misshandel??!! jo det e ett angrepp o en början till att det går över till misshandel, eller har jag fel??!!

Jätte kul att du börjat med en blogg, ser fram emot att läsa vad du har att skriva=)
kram på dej din gamle utvridna disktrasan Louise;)

 

Sharp

8 december 2010 22:23

Det är väl så med allt här i livet, man väljer själv hur man ska ha det. Väljer man att stanna i en skitrelation har man ju därmed valt konsekvensen, alltså ev. våld. Jag säger inte att det är lätt att bryta upp, men alla har ett val. Det sägs att alla förtjänar att få en andra chans, men jag hävdar att man får ta en endra chans om man ska ha den, i detta fallet tar man den genom att bättra sig.

http://www.sharp.bloggplatsen.se

annaskrubbe

10 december 2010 00:22

Hmm, du pratar om en andra chans...
Jag skulle personligen aldrig någonsin ge någon en andra chans som en gång fysiskt eller psykiskt misshandlat mej.
Skulle aldrig våga chansa...
I min värld ser de ut så här, i en relation, vilken som, så finns de en kaka, kärleks och respekt kakan. Å har man naggat den i kanten så går den inte att reparera för den blir aldrig lika fin och jämn igen å sylten som runnit ut går aldrig att få tillbaka in i kakan hur mycke du än kämpar.
Så vad finns då kvar, när tilliten och respekten är borta??
Vem vill ha en halväten kaka när man faktiskt kan få en helt nygräddad??

 

Sharp

10 december 2010 09:19

Som sagt "det sägs"att alla förtjänar en andra chans, alltså inget jag personligen håller med om. Konsekvensen med den chansningen är för stor ibland. Men vill man ha en andra chans får man ta den, sen är det upp till givaren att bestämma i detta fallet. I detta fallet tror personligen att jag hade avslutat relationen inom 10 min...eller, jag vet att jag skulle gjort det. Vissa saker bevisas så tydligt ocg då finns inte mycket till återvändo.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen bloggen!   Upplever du att det går lite upp och ner med mitt bloggandet här? Jag upplever precis samma sak, men nu ska det som trilskats vara fixat och jag hoppas att vara helt tillbaka nu, äntligen!   Skönt för dej och skönt för m...

Hej hej bloggen!   Den här veckan är det no-filter-week! Direkt översatt: Inget filter veckan, dvs: den här veckan bör vi inte försköna vår vardag i sociala medier så som i bloggar, facebook, twitter, instagram mm. mm.   Folk har ju en förm...

Idag tänker jag dissa den grupp kvinnor som jag själv är en etablerad medlem av.   Skillnaden är att jag vågar påstå att jag är lite mer "laidback" än många andra, särskilt om vi jämnför med dom som blivit föräldrar dom senaste 5-10 åren.   A...

Hej och välkomna till denna veckas blogg!   Med bara drygt tre månader kvar till jul känner jag att det passar utmärkt med ett "litet" julklappstips!   Denna prudukt är en världsnyhet väl värd att kika närmare på!   Varför lägga onödig ti...

Hej hej bloggen och välkommen tillbaka till mej själv!   Har inte bloggat på ca tio månader men känner att saknaden varit stor då jag ser att mina läsare troget kikar in här då och då trots min långa frånvaro.   Stolt och tacksam!     Mit...