Hade sett fram emot att skriva ett helt annat inlägg just nu, men som alltid slänger jag ett öga på Aftonbladet innan jag gör någonting annat för att snabbt uppdatera mej över om nattens händelser.

Idag fick jag läsa om hur någon utanför Sundsvall roar sej med att hugga huvuvdet av katter i området.

Återigen har jag lyckats bli förvånad över människors handlande.

Tyvärr har jag inte lyckats lära mej att länka till Aftonbladet än, men om du vill känna hur luften går ur dej och hur en slags märklig klump sätter sej i magen på dej lagom till morgon kaffet så kan jag varmt rekommendera dej att gå in och läsa denna artikel.

Inte mycket mer att säga just nu, återkommer antagligen under dagen..

Hinner inte blogga så mycket just nu, men det kommer kanske mer framåt natten...

Idag är jag arg och irriterad och känner mej orättvist behandlad!

Vissa människor gör mej så förbannad, avskyr folk som är överlägsna, dryga och arroganta!!

Grrr, dax att cykla iväg och läxa upp en viss rektor!!              

I och med att jag nu lärt mej hur lägger upp klipp här så kan det bli så att det blir en hel del av den varan några dagar framöver, nyhetens behag tror jag bestämt det kallas!

Det finns ju en del klipp jag väldigt gärna vill dela med mej av, av en eller annan anledning.

Idag har turen kommit till Melissa Horn, som enligt mej är en helt fantastisk låtskrivare och sångerska som lyckas beröra mej otroligt mycket.

Det är vackert, det är finstämt, det är Melissa Horn.

Herregud vad nöjd jag är!!

Efter nästan ett år här på bloggen har jag ÄNTLIGEN fattat hur jag slänger upp klipp!!!

Jag vet att jag skrivit i tidigare inlägg, tror det var mitt sommarpratar inlägg, att detta är en jätte favorit!

Nu för tiden lyssnar jag inte alltför ofta på Janis, men jag blir alltid otroligt varm inombords när jag hör den här underbara låten.

Så vad passar väl bättre än att låta det bli mitt allra första klipp här och skänka er lite värme denna stormiga dag!!

För en tid sedan berättade en manlig vän för mej att han varit på herrmiddag.                                                                                 Dom hade ätit och druckit gott och snackat "killsnack".

Med viss ironi i rösten var jag tvungen att inflika " aa, killsnack, du menar att ni pratade om era kvinnor då med andra ord"??!

"Näe, inte alls, fick jag till svar, vi är väl inga tjejer heller"..

Också, fick jag förklarat för mej att vi tjejer snackar om killar/män när vi ägnar oss åt "tjejsnack", medan karlar pratar om eletronik, teknik osv,osv när dom ägnar sej åt "killsnack".

De där med att snacka "brudar" gör man max till 25, sen är det inte lika intressant att diskutera på samma sätt längre.. 

Rent spontant och ganska pubertalt svarade jag genast "Nääe, inte alls, jorden kretsar inte bara kring er män för oss kvinnor, så det så"!!

Men efter att ha tänkt en del på detta vet jag inte längre vad jag ska tro..

Han hade ju faktiskt en viss poäng i sitt påstående, den där mannen.

Jag har faktiskt väldigt svårt att dra mej till minns att jag någongång har umgåtts med tjejerna en hel kväll utan att vi förr eller senare glidit in på män eller våra relationer till dessa varelser.

Vilket jag tycker känns otroligt sorgligt på sätt å vis..

Ska jag sedan dra det än längre och fundera på vad som tas upp i media som är riktat till det ena eller det andra könet så visst ser det ut så även där.

Ta Tv program som riktar sej främst till män, visst är det väl så att det ofta (alltid?!) handlar om motorer, teknik, jakt och fiske a la "grabbarna på fagerhult", som för övrigt måste vara ett av det sk, manligaste programmen som finns/fanns?!

Sen har vi en annan typ av "manliga" program som tillhör den mer "grabbiga" manligheten.

Nämligen program i stil med "Marcus och Mackan".. I det fallet kan jag bara känna.... suck!!

Men det är väl kanske just för att jag nu råkar vara kvinna!

Vänder vi på steken och ser till dom mer kvinnliga programmen så hittar vi alltid(?!) inslag av, "hitta dej själv med Mia Törnblad/bom/blom eller vad hon nu kan tänkas heta, sex och relationer, gör om mej, smink och mode eller nåt i stil med -  så tog jag mej ur krisen efter skillsmässan/bröstcansern/sorgen efter mammas död osv, osv...

Själv känner jag mej helt plötsligt ganska androgyn och vet inte riktigt var jag hör hemma i detta könsindelade, stereotypa samhälle..

Å andra sidan är jag inte så säker på att jag vill tillhöra varken det ena eller andra!

Jag är nog "bara" en människa, varken mer eller mindre och det är jag dessutom otroligt nöjd med!

....Men det är ju jag de!:)                                                                                                                                                                                                                                                              

Söndag idag..igen!

Elfte September dessutom, tänker inte säga mer om det, antar att tillräckligt många andra bloggar tar upp detta idag och jag tror alla är ganska överens i sina tankar kring detta!

Rätta mej gärna om jag har fel!

Idag tänkte jag istället prata om handikapp och handikappade, det som på något otroligt märkligt sätt blivit någon slags "innegrej" tack vare medias vinkling av dom funktionshindrade och deras vardag och problematik.

Jag personligen tycker inte att det är så mysigt att ha ett funktionshindrat barn.

Om sanningen ska fram så är det både jobbigt, svårt och jag vet inte hur ofta jag gråter på grund av detta och känner att det är jag och mitt barn mot hela världen som sällan ens försöker förstå eller sätta sej in i vår vardag..

Åter till medias mysighets vinkling av detta för många familjers stora sorg här i livet.

Jag tänker naturligtvis på program som "En annan del av köping", "Glada hudiks-gänget", reklamen med "Ica-Jerry", och långfilmer som "I rymden finns inga känslor"mm mm..

I början tyckte jag: "vad bra att visa en annan sida av vårat samhälle", jag som jobbat med olika funktionshinder dom senaste tio åren kände: "Äntligen får vi se en annan verklighet, min och mina brukares verklighet".

Men ganska snart fick jag en annan syn på denna, för mej, ganska märkliga exploatering av denna samhällsgrupp.

Ganska snart insåg jag att bara dom "mest normala och charmiga" av dom funktionshindrade hade en plats i programmet, dom som man visste att svenska folket skulle ta till sina hjärtan.

Sen vet jag att många tittade på programmen för att sedan göra sej roliga på kataktärenas bekostnad..

Varför fick man inte se dom som bara satt och dreglade med blöjan full av bajs som var tvungna att sitta där till nästa personal började sitt arbetspass?

Varför fick vi inte se dom som är högljudda, oberäkneliga och som slår ner allt som kommer i deras väg?

Eller alla föräldrars kamp och tårar, skillsmässor och trångsynta myndighets personer som kör över förtvivlade föräldrar som kanske inte sovit en hel natt de senaste tio åren..

Det är det som är mångas verklighet, inte härliga fotbollsmatcher eller utflykter i det gröna.

Det är nästan som att media vill att man ska önska sej ett handikappat barn, för det är ju så jävla mysigt och härligt och alla tar så väl hand om våra handikappade som är så välkomna vart dom än vänder sej i samhället!

Åh, men grattis till ditt utvecklingsstörda barn nu kommer du få minst 30 års heltids mys med din alldeles egna lilla mupp!

Näpp, sånt här känns riktigt smaklöst i min värld, visar man inte alla sidor behöver man inte visa någon..

Skulle man bara visa tex, Hitlers "härliga" sidor, skulle säkerligen även han kunna framstå som en riktig mysfarbror och det är väl heller inte hela sanningen så vitt jag har förstått..

Det finns inte så många bilder på mej från förr, jag har faktiskt rivit sönder dom flesta av dom bilder som fanns, för jag var ett ganska fult och eländigt barn som ofta var sjuk...

Men här har jag ändå lyckats hitta några från tonåren där jag inte ser allt för eländig ut! (en finns på min pressentation oxå)

Varsegoda! Se de som en liten fredags gåva!

Jag ångrar mej säkert snart och då ryker dom igen!

Trevlig helg!!

Vill med det här inlägget mest tala om att jag lever, har haft en rörig vecka och jag är ganska trött, frustrerad, irriterad och som vanligt när ja känner så, så blossar alla möjliga konstiga saker upp i ansiktet på mej, dessutom:(   

Jag känner mej som en urvriden disktrasa och det är ju alltid skönt...

Ja, att känna att man lever alltså!   

Har ni förresten tänkt på att nästan alla människor faktiskt är döda?      

Vi är ju bara en liten klick som lever här och nu!    

Alltid kan man hitta något att glädjas åt!:)    

Aja, så himla illa är det väl kanske inte, men helgen är otroligt välkommen och jag ska försöka "ladda batterierna" så gott jag kan!                       

Hörs vi inte i helgen så gör vi det garenterat nästa vecka!

Önskar alla en härlig helg!!