I kväll har jag funderat vidare på det här med festivaler..

Den svenska sommaren är ingen riktig svensk sommar utan minst ett festival besök är det många som tycker.

..Så även jag....för si så där 15-20 år sedan!

Trots att festivalens storhetstid nåt sin kulmen, så är detta fortfarande ett måste för otroligt många svenskar.

Förutom alla våra musikfestivaler finns även filmfestivaler, medeltidsfestivaler, stå upp-festivaler, stadsfestivaler och inte minst pridefestivaler osv, osv, osv..

Men trots detta gigantiska festival utbud känner jag att det finns några festivaler jag fortfarande saknar.

Så här kommer MIN lista på: Festivaler jag gärna besöker 2012(om inte annat så i rent studie syfte)!

1. ADD-festivalen. - Festivalen för alla oss med diagnosen som inte många visste fanns. Vi kunde lyssna på musik där samtliga artister tillhör Club 27, dricka rödvin, prata om döden och vägen dit, vi kunde prata piller och jämnföra styrkor och effekter på dessa.

Dessutom borde de finnas ett rum där vi kunde sitta å strirra rakt ut i luften, i grupp eller enskilt.  

2. Blogg-festivalen så klart! Helt enkelt en festival för inbördes beundran med massvis med priser och utmärkelser och för underhållningen skulle naturligtvis allas vår "blondinbella" stå, är övertygad om att hon har ett å annat party-trick i bakfickan!

3. Swingers-festivalen, belägrad i Stockholms innerstad gärna med olika teman typ, nudist, blommor, flodhäst och valross! Tänk vilka fantastiska bildspel Aftonbladet skulle kunna stoltsera med! 

Jag har några till men med respekt för den enskilda människan väljer jag att behålla dessa för mej själv.... I alla fall tills vidare!

Med tanke på årets Pride-festival kan jag inte låta bli att ställa mej lite frågande till detta jippo.                                                          

Nej, nej, nej!! Jag är ingen homofob, jag har många homosexuella vänner och jag ger fullständigt sjutton i vem eller vad man lägger sin kärlek på.

Det viktiga för mej är ATT man älskar, inte HUR eller med VEM så länge samtliga inblandade respekterar varandra, är vuxna och är människor.

Alltså är jag inte särskilt dömande så vida man håller sej inom "mina ramar", vilka sträcker sej relativt långt.

Det jag ställer mej lite frågande till, och som jag fortfarande inte lyckats få svar på är: VARFÖR göra en sån jätte grej över sin sexuella läggning?? 

Så vitt jag vet känns ju kärleken densamma oavsett VEM eller vilket KÖN man lägger den på, så varför måste "man" som homosexuell "outa" sin sexualitet.

Den enda skillnaden är väl det praktiska, hur man helt enkelt går till väga när det drar ihop sej till vuxenmys?

Och om sanningen ska fram så tror jag inte ens att skillnaden är så stor ens där?! 

Så varför i herrans namn ska man ha en egen festival och hävda sina rättigheter och sin normalitet?

Vem är det "man" försöker övertyga? 

Tyvärr tror jag att det är dom homosexuella själva som i många fall skapar sin egen "utsatthet" genom att allt som oftast hävda den samma.

Tänk er detta senariet.

Jag kommer in på en fest där jag inte känner särskilt många och under kvällen går jag runt och minglar och presenterar mej själv som Vera "jag är fruktansvärt svag för latex och S/M, eller jag bara ÄLSKAR redan gifta män" Svensson.

Klart som tusan att ett antal av gästerna skulle dra öron åt sej och tycka att jag är en ganska framfusig människa som mer eller mindre påtvingar folk min läggning och till viss del tvingar fram en reaktion hos människor som antagligen helst ängnat kvällen åt helt andra samtalsämnen.. 

Klart man ska vara glad och stolt för den man är, men varför alltid göra en grej av vilket kön man helst ligger med om nu kärleken och känslorna är dom samma?? 

Ha en riktigt skön helg nu alla sexuella människor därute!:) 

Skulle precis ett göra ett lagom sarkastiskt inlägg angående aftonbladets artikel om "hur dåligt den kvinnliga konduktören tillika småbarns mamman mår efter gårdagens uppmärksammande fall då hon avvisat elva åriga Nema från tåget då hon inte kunnat visa upp sin biljett, konduktören är nu helt knäckt och "tvingats" fly till sin sommarstuga på okänd ort för att vila ut"...  

...När jag kastade ett öga ut genom fönstret precis lagom för att få se en vacker rådjursmamma tillsammans med sitt kid lugnt strosa över min gräsmatta.                                                                                      

Med ens kände jag mej lite mer ödmjuk och lite mer tacksam för det just JAG har!

Och i skrivandets stund är jag nog mest nöjd med att jag varken är den "kvinnliga konduktören" eller "Elva åriga Nema, som är ovanligt stor för sin ålder"...

Idag är det en mörk dag för oss Svenskar.

En gigantisk baksmälla vilar över hela vårt land, det är tungt och jag är chockad!

Frågan jag tvingas ställa mej gång på gång är given.

Kommer det någonsin bli sej likt igen, vilken värld ska mina barn nu tvingas växa upp i??

Vart tog tilliten och respekten vägen?

Hur går man vidare efter ett sådant bakslag, hur ska jag någonsin kunna känna fast mark under mina fötter igen?

Vad ska jag säga till barnen? Är dom kanske för små för att kunna hantera och förstå ett sådant besked?

Vem ska jag nu sätta mitt hopp om kärlek och framtid till?

Ska vi få en ny helgdag nu, och vilken annan dag ska i så fall behöva lämna sin röda färg?

Jag är förtvivlad och har svårt att samla mina tankar.

I kväll måste jag försöka sova tidigt så kanske kanske, kan jag skingra mina tankar i morgon och på något sätt försöka landa och så småningom oxå förhoppningsvis orka gå vidare..

Ta hand om varandra runt om i Svea rike, tillsammans måste vi vara starka och stötta varandra och inte minst våra barn och ungdomar!

Jag skulle vilja avsluta det här inlägget med ett kinesiskt ordspråk som har hjälpt mej genom många svåra stunder i livet!  

"Du kan inte hindra sorgens fågel flyga över ditt huvud

Men du kan hindra henne att bygga bo i ditt hår"

 Måns och Marie, Sveriges vackraste par, efter tre år är nu kärlekssagan över...

Källa: Aftonbladet.se            

Idag tänker jag ta upp en händelse som hände mej för ett par månader sedan, precis när dom första varma sommarkvällarna äntligen gav sej tillkänna och man bara vägrar vistas inomhus fast det är långt in på natten.                                                        

Jag är ganska säker på att det var en Torsdag, barnen sov och jag tog med datorn och kaffekoppen ut på min lilla uteplats för att kvällsblogga.

Till saken hör kanske att jag bott här ganska exakt ett år.

Eftersom jag är ensamstående med mina barn är det ALLTID tyst inne hos mej efter 20 på kvällarna och före 08 på morgonen är det ytterst sällan någon som gör mycket väsen av sej.

På dagarna hörs vi säkert en del med tanke på vår situation, men barnen är sällan ute och "gapar och skriker", börjar dom tar jag in dom med tanke på just mina grannar.

Närmsta grannarna som förresten är ett ungt par i 30 års åldern, utan barn men med ett trädgårdsintresse som få och det körs gärna med kräsklippare och trimmer på Söndags morgonen!

Jag bryr mej inte om mina grannar (även om tanken slagit mej i det tysta om hur otroligt mycket "Svensson" dom verkar) men jag har ju fullt upp med mitt, och min erfarenhet säger mej att grannar ska hållas kort, ett hej och max ett par helt onödiga meningar om vädret räcker mer än väl för mej.

I mitt stilla sinne har jag verkligen inbillat mej att alla, eller i alla fall dom flesta grannar tänker som jag och inte bryr sej om sina grannar, särskilt inte om man är ung och lever ett relativt aktivt liv.

Men ack så fel jag hade!!

...Nu åter till den där underbara försommar kvällen med kaffe och blogg.

När jag suttit en stund och plillat med bloggen hör jag hur närmsta grannarna kommer hem tillsammans med "karln" i husets bror(jag vet att domär bröder då jag känner dennes flickvän!)

Efter att paret stolt visat runt brodern i deras trädgård (ca 190 kvm!) med nya peränner och designade krukor,

hör jag plötsligt hur paret börjar prata om deras otroligt irriterande granne och hennes ouppfostrade ungar.

Även om jag har svårt att tro mina öron förstår jag snart att denna granne som inte verkar lyckats få till ett endaste litet rätt faktiskt är JAG!!

Jag bestämmer mej för att inte ge mej till känna förren jag fått höra ALLT dom kan tänkas ha att klaga på.

Vilket var en hel del om jag säger så...  

Dom hade tom åsikter om varför jag saltar mellan plattorna och hur förjävligt det ser ut och vad jag tror det skulle va bra för...

För säkerhets skull avslutade dom samtalet med att diskutera hur "smart" jag är!

När dom bytt samtalsämne, drog jag min stol lite diskret över mina välsaltade plattor så ett sånt där lite skrap ljud uppstod.

På 1/4 sekund for paret in och när dörren stängdes bakom dom hörde jag henne utropa så där lagom hysteriskt som väldigt många av oss tjejer är otroligt bra på:

GUUUUU` VA PIIIIINSAMT; HOOOON SATT JU DÄÄÄÄR!!!!!!!!!

Jag kunde inte låta bli att le för mej själv medan jag tömde kaffekoppen och avslutade blogginlägget!

Dagen efter vaknade jag, lite märkligt nog, med en helt annan känsla i kroppen...

Jag kände mej faktiskt ganska sänkt över vad jag fått höra, dessutom kunde jag inte fatta hur dom kunde döma ut någon dom inte ens känner så totalt, jag som tyckte jag slet som ett djur för att få ihop mitt liv och min lilla familj igen efter ett otroligt intensivt år.

Jag bestämde mej för att "facea" grannarna med detta och i alla fall be dom komma till MEJ personligen om jag skulle vara störande på ett eller annat sätt.

Sagt och gjort, några dagar senare sprang jag på paret och frågade helt enkelt om det va något dom ville säga mej.

Helt plötsligt tittade dom på varandra som två ufos med en lätt klädsam rodnad på kinden, och svarade sen: näääääee, VAD skulle det kunna vara?????? 

Jag påminnde dom lite försiktigt om föregående Torsdag kväll, men dom kunde helt otippat inte ens dra sej till minnes att dom överhuvudtaget varit hemma då.

Nu kunde jag i vanlig ordning inte vara tyst utan berättade vad jag hört och att jag skulle uppskatta att dom kom till mej direkt med sina klagomål, då jag bara skulle bli tacksam om jag kunde få en chans att rätta till problemet!

- Jajajaja, absolut och alldeles självklart skulle dom göra de och även om dom inte kunde minnas vad som sagts så bad dom om ursäkt för att jag tagit det "på de viset", för det var ju aldrig meningen.....

Sen dess har jag knappt hört ett ord därinne från överhuvudtaget och för säkerhets skull så slutade "karln" hälsa på mej därefter.

Men det bryr jag mej faktiskt inte ett endaste dugg om....!  

Oj vad fullt det har varit och några hektiska dagar har tagit ut sin rätt...

Men i morgon är en annan dag och då hoppas jag vara tillbaka på banan igen!

Har otroligt mycket som snurrar i huvudet som bara väntar på att få bli ett inlägg i bloggen:)

Tills dess hoppas jag alla har det bra och har en god natt sömn framför sej!

I morse skrev jag ett fantastiskt bra och begåvat inlägg här.           Men jag har haft datorknas så de blev uppenbarligen inte publiserat...

Det är synd! både för mej och inte minst för er!

Men i morron är jag tillbaka, och då antagligen bättre än någonsin.

Så håll ut..... I'll be back!

Gonatt Sverige och krama varandra, det tjänar alla på:) 

Äntligen, här kommer mina utlovade högst  

privata semester bilder!                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                              Taxi                            Hund                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           Stekt Italiensk fläsk                                    

   Växt              Turister        

  Gatlykta      Duva 

Som ni ser hade vi fullt upp hela resan, ingen

rast å ro här inte. 

Förhoppningsvis kan vi återvända å då ska vi  

bara koppla av och njuta av semestern!