Senaste inläggen

Av annaskrubbe - 10 oktober 2013 11:34

Hej igen bloggen!


Upplever du att det går lite upp och ner med mitt bloggandet här?

Jag upplever precis samma sak, men nu ska det som trilskats vara fixat och jag hoppas att vara helt tillbaka nu, äntligen!


Skönt för dej och skönt för mej!


Idag tänker jag ta upp ämnet "att bli snuvad på..".


Vi alla har väl någongång blivit snuvade på någonting eller för all del någon, en del på konfekten andra på annat, men snuvade blir vi alla!


Själv har jag just insett att jag blivit snuvad på nio år av mitt liv.


För det var 2004 som mitt kalciumvärde började stiga i kroppen.


Själv är jag fullständigt usel på de där med hur kroppen och dess anatomi fungerar så jag har helt och hållet lagt mitt fysiska och psykiska liv i läkarvårdens händer när nåt av dessa inte riktigt velat fungera, så även i detta fall.


Jag har under alla dessa år känt att jag inte riktigt kunnat fungera på 100%, ibland kanske bara på 30%.

Jag har till och från tampats med en sjuklig trötthet som periodvis har gjort mej helt säng/soffliggandes.

Jag har sovit likt ett litet barn två ggr om dagen plus hela nätterna och ändå aldrig känt mej helt utsövd.

Igångsättningsmotståndet har varit totalt.

Dessutom har jag kämpat med nedstämdhet och drepresioner som jag även medicinerats för men inget har hjälpt mej i kampen för ett drägligt, vaket(!) liv.


I våras när jag träffade min läkare för ytterligare provtagning hittades i vanlig ordning inget ytterligare "fel" förutom det höga kalciumvärdet.


Då förklarar min läkare att kalciumet produceras i sköldkörteln som ju sitter i halsen.

Min sköldkörtel var överpruduktiv helt enkelt vilket kan göra skada på lever och njurar på sikt om detta inte åtgärdas.

Därför remiterades jag till en specialist på annan ort för att där få en bedömning om eventuella åtgärder.

Några veckor senare fick jag träffa specialisten som direkt frågar mej: är du en väldigt trött människa, Anna?

Verkligen!! Svarade jag lätt frågande, jag sover ju som ett litet barn!!

Han kände lite på min hals och konstaterade snabb att jag även hade "struma".

Dåså, sa han, jag sätter upp dej på en liten operation till hösten så plockar jag bort detta.

Det är inte 100% säkert att tröttheten försvinner men det är stor chans att den kommer minska.


För idag två veckor sedan låg jag på operationsbordet och sedan jag kom ner på avdelningen efter uppvaket har jag varit helt symtomfri!!


Dessutom har många andra orosmoment i min kropp försvunnit som jag inte haft en aning om att det kunde ha ett samband..


* Jag har blivit av med hudutslag på kinder och hals.


* Jag har blivit av med mina krafiga skakningar och darrningar i händerna.


* Jag har fått hungerkänslor som jag aldrig tidigare känt.


* Jag upplever att jag ser tydligare och klarare. Tidigare har det legat som en dimma för ögonen på mej.


* Mina ögon ser större och klarare ut.


* Problem med svamp, klåda i underlivet har försvunnit, samt ständiga urinvägsinfektioner.


* Förutom att jag har slutat sova i tid och otid så tänker jag klarare och jag känner mej betydligt piggare och gladare.


* Krypningar i ben och armar, särskilt på nätterna, har helt försvunnit.


* Dom som träffar mej ser och märker en otrolig skillnad på mej nu och då.


* Jag upplever att jag fått ett LIV!



Jag upplever att jag på något sätt har fått börja lära känna mej själv på nytt.

Jag har under dessa år uppriktigt trott att jag haft en trött och sinnesslö personlighet och att jag lidit av depresioner när det i själva verket varit en överaktiv sköldkörtel som hela tiden varit boven i dramat.


Detta kan lätt testas med ett vanligt blodprov så har du problem i kroppen men ändå sägs vara fullt frisk, ha detta i åtanke, som sagt: Jag har verkligen fått ett nytt liv som dessutom är riktigt roligt att leva!


Hur jag känner inför att detta ignorerats av läkare under nio års tid?


Ja, det är ett helt annat inlägg!


Just nu njuter jag bara av det liv jag har just nu, här, idag!



Av annaskrubbe - 24 september 2013 09:23

Hej hej bloggen!


Den här veckan är det no-filter-week!

Direkt översatt: Inget filter veckan, dvs: den här veckan bör vi inte försköna vår vardag i sociala medier så som i bloggar, facebook, twitter, instagram mm. mm.


Folk har ju en förmåga att lägga upp bilder och inlägg från vardagen som ser lite bättre ut än vad verkligheten egentligen är, vilket kan få oss andra med en ganska medioker vardag att må dåligt och känna oss otillräckliga.... har jag hört.


Tanken är ändå ganska skön tycker jag!

Tänk om folk kunde lära sej slappna av och "go by the flo" lite mer och sluta visa upp sin konstlade lycka och framgång i tid och otid!


Så idag tänker jag skriva helt utan filter och berätta lite om min rätt oglamourösa vecka!


Jag är förbannat trött just nu, har svårt att komma upp på morgonen och igångsättningsmotståndet är enormt varje dag, varje timme.

Jag är inne i en period då min hy är bedrövlig och jag är ganska ful faktiskt. den känslan är rätt deprimerande.


Höst! Jag hatar hösten och jag fryser!


I morse hade hunden skitit i hallen och kaffet var slut, Helvete!

Moppen startade snällt men vinden sved mot ansiktet så tårarna rann.


I morron ska jag till tandläkaren. Jag är ganska rädd för tandläkaren, dom har ju sällan nåt positivt att komma med dessutom kostar det pengar. 


På Torsdag ska jag opereras..i halsen.

Fattas bara att han slinter med skalpellen och skär halsen av mej... Just my luck!


Men det kanske är lika bra för roligare än så här lär det väl knappast bli här i livet?!




Ha en hyffsad vecka kära läsare och glöm inte bort att det alltid finns någon som har det betydligt bättre än du!  

Av annaskrubbe - 19 september 2013 10:55

Idag tänker jag dissa den grupp kvinnor som jag själv är en etablerad medlem av.


Skillnaden är att jag vågar påstå att jag är lite mer "laidback" än många andra, särskilt om vi jämnför med dom som blivit föräldrar dom senaste 5-10 åren.


Att ni bara orkar??!!


I många fall får jag en känsla av att barn är den nya tidens accosearer, som ska kläs och visas upp, framhävas och daltas med.

Att uppfostra sitt barn till en individuell och självständig individ med en tro på sej själv verkar helt tillhöra en svunnen tid.


Min sistfödda, B3, började ju som bekant förskoleklass för ca en månad sedan och sen ett par veckor är jag så trött på dessa morsor som följer sina barn till skolan och som samlas i en liten "mammagrupp" utanför skolan för att prata om sina fantastiska barn!!


Jag tar helst en annan väg ut från skolgården, men ibland tvingas jag förbi "mammagruppen" och då kan jag inte låta bli att slås av tanken: hur mycket kan egentligen hänt sen igår vid den här tiden?


Jag ser även på barnens kläder att dom fått en helt ny garderob inför skolstarten från någon av dom stora kedjornas höstkollektion, många har ju naturligtvis varit på "barnklädersparty" och betalat 876 kr för en liten tröja med ett lingon och ett blåbär på för att det är ju "den bästa kvaliteten"!

När det var dax för den första gympalektionen kom alla pojkar med en spindelmannen-gympa-påse och alla flickor kom med en princess-gympa-påse fylld med nyinköpta tricoter för vuxna, fast i barnstorlekar.


Vad är det för fel på ett par mysbrallor och en t-shirt? Barnen är ju för faan inga atleter eller elitidrottare, dom är SEX år och ska leta "bolldatten" och hoppa runt lite i 45 minuter!!


Hur tänker ni??


När dagen för skolfotot kom befann sej dessa morsor i någon slags äcklig och riktigt motbjudande eufori.

Äntligen ska deras tandlösa små barn förevigas i märkliga håruppsättningar och plastiga klänningar.

Morsorna instruerar särskilt flickorna hur dessa ska le sitt naturligaste leende på ett fullständigt onaturligt sätt och vilken sida som är deras mest bildsköna.

Alltsammans bara för att den lilla dottern själv tycker det är så roligt att ta helt naturliga bilder som sedan ska delas ut till släkten framåt den 24 December, men bara om bilderna blir bra, såklart!


Vad sänder detta ut för singnaler?


Samtidigt talar vi ständigt om för våra små älsklingar att dom är så bra och fina precis som dom är och att skönhet de ni barn, det är något som kommer innefrån de!










Av annaskrubbe - 16 september 2013 14:25

Hej och välkomna till denna veckas blogg!


Med bara drygt tre månader kvar till jul känner jag att det passar utmärkt med ett "litet" julklappstips!


Denna prudukt är en världsnyhet väl värd att kika närmare på!


Varför lägga onödig tid på krångel och bök när det numer finns en så mycket snabbare och smidigare lösning?


Passar lika bra till ung som gammal, till dej med värk och stelhet i leder som till dej som bara är allmänt trött och kanske en smula lat?


Nu finns det inte längre några förmildrande omsändigheter eller trötta undanflykter då denna prudukt är till just för DEJ!


Läs mer på: www.bedmaid.se och klicka hem din favorit på stört!;)



Lycka till och ha en fin fortsättning på dagen  

Av annaskrubbe - 11 september 2013 09:04

Hej hej bloggen och välkommen tillbaka till mej själv!


Har inte bloggat på ca tio månader men känner att saknaden varit stor då jag ser att mina läsare troget kikar in här då och då trots min långa frånvaro.


Stolt och tacksam!  


Mitt liv har under den senaste tiden rullat på, ibland uppför, ibland nedför ibland både hit och dit på samma gång, lite så som livet ska vara helt enkelt!


Jag har dessutom skaffat mej ett twitterkonto som finns att följa, sök på "NergårdsAnna" så hittar ni mitt halvaktiva konto där!:)


Idag har jag redan hunnit bli lätt bestört över hur vårt samhälle faktiskt ser ut 2013.


För knappt en månad sedan började min minsting i förskoleklass, en helt ny värld öppnades sej och B3 som jag kallar mitt minsta barn (för nytillkomna läsare kan jag berätta att det även finns en B1 och en B2!) har redan växt massor som människa, vilket är härligt att se och som skulle göra vilken föräldrer som helst stolt som en tupp att bevittna!


B3;s självkänsla ökar för varje dag och "hen" känner sej näst intill odödlig, precis som livet ska vara när man är sex år och har hela världen för sina fötter!


I Måndags började en ny liten kille i klassen, han kommer från ett främmande land med ett främmande språk.

Hans familj kan ingen som helst Svenska och vet mycket lite om deras nya land, Sverige.

Han är ensam på hela skolan om att tala sitt språk och allt är väldigt nytt och ganska skrämmande för den här lilla pojken som säkerligen känner sej ensammast i hela världen när han är i skolan.


Eftersom regeringen beslutat att inte längre erbjuda dessa barn/familjer förberedelseklass där barnen får gå tillsammans med andra barn i samma situation och lära sej språket och om Sverige tillsammans, kastas de istället rakt in i den Svenska skolan utan något som helst skyddsnät eller social uppbackning.


Samtidigt står det i den Svenska skollagen att ALLA barn ska ha samma rätt till den kunskap och inlärning som skolan kan erbjuda.

Hur går detta ihop och på vilket sätt ger skolan denne lille pojk samma möjligheter som ges till B3?

Kommer han hem med samma sprudlande självförtroende som mitt barn gör?


Idag fick han gå in tidigare än de andra barnen, då han inte vågade vara ute på rasten, istället satt han inne tillsammans med en lärare och grät förtvivlat.


Hade en diskussion runt detta med en av pedagogerna på skolan i morse, hon gick to.m så långt att hon kallade det för barnmisshandel!


Jag sitter inte inne på alla svaren kring detta, men jag känner mej djupt oroad både med tanke på denne lille grabb och hans framtid men även över vilket samhälle vi håller på att skapa oss här!


Jag vet inte hur DU känner, men JAG tycker det är förjävligt!








Av annaskrubbe - 27 november 2012 10:29

Hej Tisdag!


Kommer just från ett möte med rektor, lärare, assistent, pedagoger och HUB representanter.

Det var det tuffaste mötet i år, kanske på flera år..


På ett sätt borde jag vara nöjd, äntligen har poletten trillat ner hos samtliga inblandade, något jag kämpat för sedan förskolestarten för knappt ett och ett halvt år sedan.


Det jobbiga är att nu äntligen kan dom lägga ihop två och två och inser att B2 är en tickande bomb redo att detonera när som helst.  


Ni vet ibland kan man säga saker bara för att man vill att den man pratar med ska vifta bort det och säga, nu får du ge dej, du behöver ju inte ta i så du...ja ni vet vad..osv, osv..

Ni vet, bara för att övertyga sej själv om att man helt fel ute.


På mötet idag tyckte jag att jag drog saker till sin spets då jag sa att både barn och vuxna börjar känna en rädsla inför B2 och jag tror inte det handlar om OM längre utan snarare om NÄR någon kommer att råka väldigt illa ut pga B2s utbrott.

I två sekunder blev det tyst i musiksalen där mötet ägde rum sedan höll samtliga av skolans personal med!

Vi måste verkligen börja tänka på dom andra barnens säkerhet på allvar nu, många barn i klassen är rädda sa klassföreståndaren och fick medhåll från alla andra runt bordet.


KA´DICH!!


Där kom den, som en riktig käftsmäll!


Nu är det verkligen på riktigt, mina farhågor har hunnit ifatt och det är bara en tidsfråga innan de oxå besannas, nu vet inte bara jag nu vet ALLA och vi alla tänker på samma sak..


Just nu känner jag mej förtvivlad, förkrossad, hjälplös och otroligt ensam.    


Kan det aldrig få bli lugnt så jag kan få en chans att hämta andan och på något sätt ladda om??

Aja, får nog ta den här dagen till att försöka landa och förhoppningsvis hitta ännu en strategi för hur faan jag kommer vidare härifrån?!









Av annaskrubbe - 26 november 2012 09:32

God förmiddag kära kamrater!


Är det bara jag eller finns det fler som funderat lite kring det här med nöje som i nöjesblad?

Jag tänker mej att ett nöjesblad är ett blad som handlar om just nöje.

Idag har jag varit inne och läst Aftonbladets nöjesblad, där möttes jag av följande rubriker:


Larry Hagman död

Travolta om döde sonens autism

Bon Jovi om dotterns överdos

Carola-  jag trodde jag skulle bli våldtagen

Grammisvinnare i bussdödskrasch

Thorsten Flinck har sökt vård för sitt missbruk


Jag kan inte låta bli att undra, var i dessa artiklar ligger nöjet??


Det känns lite som att se fram mot en extra billaga med födelseannonser men när jag väl öppnar billagan finns bara dödsannonser om spädbarnsdöd..


Jag vet inte, men jag tycker det är riktigt smaklöst..


Av annaskrubbe - 22 november 2012 12:31

Hej Torsdag!


Idag ställer jag frågan vad som man helst läser om i en blogg?

Själv tillhör jag den skaran som väldigt sällan läser andras bloggar. I mitt fall beror det mest på att det finns så otroligt mycket skitbloggar som varken är särskilt intressanta eller roliga eller som tillför någonting i mitt liv.

En bra blogg i mina ögon innehåller mycket humor och skrivs med glimten i ögat, den lyckas förmedla någonting som verkligen berör, en välskriven blogg är alltid tillfredsställande att läsa och den bästa bloggen av alla, den som får mej att tänka till, tänka om eller som gör mej nyfiken på människor, händelser eller saker som jag inte visste att jag överhuvudtaget kunde bli intresserad av.

Lyckas man med något av detta har man verkligen lyckats i mina ögon!


Det är ytterst sällan jag går in på en "vardagsblogg" och orkar läsa mer en fyra rader, tyvärr!!

Vilken typ av blogg gillar du? Har du en favoritblogg som du tycker att jag absolut inte får missa?

Bloggar om barn, min underbara kanin, bästa middagstipset, pysselhörnor och träning får mej ofta att må psykiskt dåligt så kan du rekommendera någon sån som ÄR BRA så tipsa gärna.

Jag ser så mycket fram emot att få ändra uppfattning!!


Ha en fortsatt bra Torsdag!


Synpunkter på min blogg är såklart otroligt välkomna!!

Skapa flashcards