Idag känner jag att det är dax för lite lovebombing igen! 

Ni som känner mej vet att jag älskar huvudbonader av alla de slag.

Inte ofta man stöter på mej utan något på huvudet, helst vill jag ha mössa på även inomhus, ibland händer det, men i vissa sällskap känns det lite puberalt så då åker den motvilligt av.

Det är inte bara mössor jag använder utan allt från "gubbkepsar" till pälsmössor och hattar!

Det är är en del av "Anna-paketet" skulle man kunna säga.                                                        

Som ni kanske har förstått så är det just mössans tur att lovebombas i dag!  

Då pratar jag inte om vilken mössa som helst, utan min senast inköpta!

Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet!

Den är varm med sitt mjuka fleecefoder, den är otroligt snygg, JAG är otroligt snygg i den!

Vi är helt enkelt som gjorda för varandra och den gör mej glad och varm i hela kroppen.

Inget ont om mina andra mössor, nej verkligen INTE, men denna har på bara några timmar blivit en stor favorit, och jag VET att ingenting kan gå fel så länge den pryder mitt blonda huvud i vinter!                                                                                                                    

Min nya, fina LOVIKA mössa, jag älskar dej!!  

Japp så är det, idag känner  jag en ganska stor saknad.                                                         Längtan är kanske ett bättre ord?

Det är nog skönare att längta än att sakna, fast å andra sidan är min känsla inte så skön så jag måste nog tyvärr hålla fast vid att att min känsla är saknad och ingen annan.                            

Så vad är det då jag saknar??

Naturligtvis är det mina käraste barn!                                                                                

Min finaste lilla fyra åring och min raraste lilla, stora sexton åring!   

Idag pågår det en inre konflikt i mej som är starkare än på mycket, mycket länge.                  

Ska sammanfatta den sista tiden för er så ni får ett hum av vår situatione.

Mina barn kallar jag A B C, A är den äldsta och C den minsta.

I våras kom A hem och berättade att han vill prova att bo hos sin pappa och börja gymnasiet där, ca 10 mil bort.

Vi resonerade om saken och vi bestämde att så skulle det bli.

Så till skolstarten bar det i väg med A mot nya utmaningar och på sätt och vis mot ett helt nytt liv!

B fick sin autism-diagnos i våras, och har varit väldigt utagerande mot C som farit illa av detta periodvis. Dessutom har B svårt för stora grupper, ibland räcker det med att familjen är samlad för att det ska bli för rörigt för B.

När jag och B är ensamma fungerar det mesta bra och B är harmonisk.

Med detta i tankarna bestämde vi att C skulle få flytta till sin pappa, för att få möjlighet att utvecklas och känna sej trygg i sin vardag, och B skulle få den lugn och ro B behöver för att må så bra som möjligt.

Resultatet har blivit väldigt blandat.

B mår mycket bättre, men har blivit otroligt knuten till mej, jag har blivit hans länk till omvärlden, han är trygg med detta samtidigt som jag blivit otroligt låst.

C har fått långa dagis dagar, pratar och frågar mycket efter mej, C blir jätte ledsen när det är dags att åka hem till sin pappa och gråter förtvivlat vid överlämningen och även ibland när vi pratar i telefonen.

Jag försöker uppmuntra och vara positiv men i själva verket sliter det hjärtat ur kroppen på mej.

A har nu börjat prata om att han inte riktigt trivs med sitt boende, då pappas nya har en tonåring i samma ålder som A, som är helt "emo" som A säger, dom pratar inte och undviker mest varandra, vilket pappans nya är irreterad på vilket håller på att dela familjen i två läger..

Helst av allt vill jag bara ta hem alla mina barn igen men jag vet att det kommer att ställa till ett helvete för B, den enda som faktiskt mår bra i den nuvarande situationen..

Är det verkligen rätt att B ska få styra HELA vår situation??

Att B skulle bo med sin pappa är uteslutet pga, att pappan inte förstår eller kan hantera B:s autism, dessutom klarar inte B de långa dagar det skulle innebära att bo med sin pappa. 

Just nu vet jag varken ut eller in och vet inte vems som skulle kunna hjälpa mej att lösa vår tillsynes ohållbara situation.

Ni som har friska barn och en fungerande familj har antagligen ingen aning om hur lyckligt lottade ni är!

Just nu skulle jag ge vad som helst för att få vara i er situation! 

För en liten stund sen blev jag fullständigt mållös....på riktigt!

Var inne på Aftonbladet där jag läser att nu, äntligen, kanske "redan" första Januari 2014 kan det bli förbjudet med tidelag i Sverige.

Som väldigt många andra utgick jag ifrån att det faktiskt redan var förbjudet tills för några år sedan då jag fick veta att så var inte alls fallet.

I Sverige 2011 är det alltså fullt lagligt att ha sex med djur så vida inte djurplågeri kan bevisas.

Tro mej, det är inte alls självklart att det ÄR djurplågeri, varför tänker jag inte gå in på, men tänker ni till så tror jag nog att ni förstår hur jag tänker.

Blev lite "nyfiken" hur man sett på företeélsen historiskt sett. Här skulle jag nu ha en länk till

"WIKIPEDIA-TIDELAG", men som vanligt när jag ska göra mej till här så funkar det inte som jag önskar:(

Men gå in och LÄS!

Det var nämligen här jag blev mållös!!

Jag citerar tredje raden i stycket som heter: "nuvarande lagstiftning". 

"NÄR MAN 1944 AVKRIMINALISERADE HOMOSEXUALITET I SVERIGE LEGALISERADES ÄVEN TIDELAG, DÅ DE LÅG UNDER SAMMA PARAGRAF." 

Dvs, det ansågs likvärdigt att förgripa sej på ett djur som att han sex med sin partner(ja, om han nu tillhörde samma kön, om ni går in och läser förstår ni varför jag skriver HAN!) 

Jag kan i och med denna informationen ställa mej lite förvirrad till om det "bara" var kvinnor som förtryckts genom historien, i och med att man faktiskt så sent som på 40-talet uppenbarligen tyckte att det var samma sak att vara bög som att "sätta på" kon eller varför inte svinet i stian...

För att få lite perspektiv på det hela kan jag meddela att endast 25 år senare landade den första människan på månen! 

Ja ni kära vänner, är det inte en märklig värld vi lever i så säg!

Jag är riktigt nöjd med mitt förra inlägg här!                                                                         Tycker det är roligt att ni engagerar er och säger vad ni tycker och står på er, det är ju faktiskt delvis det jag vill uppnå här, få människor att tänka till, bolla sina tankar och säga sina åsikter! Tack för det, fortsätt så!:)

Idag tar jag mej an ett helt nytt ämne, nämligen: varför är väldigt många så rädda för att vara singel??

I och med att jag är kvinna så blir detta ur ett kvinnligt perspektiv och jag relaterar till många av mina kvinnliga vänner.

Jag har vänner som inte lämnar ett destruktivt förhållande för att rädslan att vara singel är för stor.

Många säger inte ens singel utan ENSAM!

Vilket för mej inte har ett dugg med varandra att göra, men för många är orden tydligen synonymer..

Argument som: tänk om jag kommer bli ensam i fler år, tänk om jag ALDRIG mer hittar en karl i mitt liv haglar tätt i min vänkrets samtidigt som det klagas oerhört på den nuvarande partnern.

När jag då påminner om att "du kanske behöver vara singel ett tag nu för att återhämta dej, skaffa dej ett nytt och bra liv, hitta dej själv och ta reda på vart du vill ta vägen med ditt liv igen", får jag ofta till svar: "men det är så lätt för dej att säga, du är ju så stark, det är inte jag!"                                                                                                                                 För mej handlar det föga om styrka utan om självrespekt och omtanken för mina barn!

Vad ska man med ett EGET liv till om man ändå vill leva det genom någon annan?                

Jag skulle aldrig leva med någon för att jag "behöver", om jag gör det gör jag det för att jag VILL!

För mej handlar förhållanden väldigt mycket om kravlöshet, respekt och att ge varandra utrymme!

Frihet är för mej den finaste kärleksgåva jag kan tänka mej!

Idag frågar jag mej vad som är ok inom djurhållningen i Sverige!                                              

Vart går gränsen för vad vi utsätter våra älsklingar för?

Vad är djurplågeri? Vad är nödvändigt och vad är bara gulligt?                                          

Vart går gränsen för människans egoism och vad är ok att utsätta ett djur för, för att ev kunna förlänga dess liv med några månader?

Är det verkligen sunt att låta sitt lilla djur gå på smärtstillande år efter år bara för att DU har svårt att släppa taget?                                                                                                   När slutet är den enda utvägen ska vi då ta våra djur till en vetrinär som avslutar dess liv med hjälp av en spruta eller ska vi låta djuret självdö hemma i soffan?

Hur mycket styr pengarna den svenska aveln idag? Är det ok att ha en rasstandard som är rent skadlig för individen?

Förra veckan när jag besökte ett djursjukhus resonerade jag med min vetrinär kring hur vida jag ska sterilisera min katt eller inte, då hon påvisat tydliga tecken på stress i samband med sin första kull.

Jag anser att som seriös uppfödare ska man bara avla på de djur som är fysiskt och psykiskt stabila oavsett hur väl dom passar för avel rent exteriört.

Min vetrinär menade på att det inte riktigt var hennes sak att bedömma min katts lämplighet som avelsdjur, samtidigt som hon än dock tyckte att jag resonerade väldigt sunt, efter en stund sa hon,: du skulle bara veta vad folk avlar på, det är rent skrämmande vad vi får se här ibland! 

DET tycker jag är otroligt skrämmande!!

Jag ska ge er ett obehagligt exempel på hur en schäfer ändrat utseende på bara 100 år, schäfern är en av landets populäraste hundras, men även en av landets mest "sjuka" ras.

1880                           1910                          1996                          2008                                                                                                                                                                       Här kommer några andra högst blandade bilder på vad vi gör med våra djur.

  Pudel i rosa outfit och matchande rosa öron.                                    Vem är nöjdast, matte eller hunden/katten?

                                                                                                                                                          Rullstols buren hund, ett helt normalt hundliv eller?                                                                                                                                                                                                        Ihjälplågade hundar, fanns det verkligen ingen som kunde ingripa i tid??

  Hissa eller dissa?

Till slut vill jag ge er ett lite julklappstips om ni nu inte redan handlat till era älsklingar!      

Två stycken otroligt snygga och komfortabla soffor för dina älsklingar att smälta julmaten i och ladda batterierna inför julgransplundringen!

  4200 kr.                   4900 kr.                                      

Jag som aldrig ser på Tv, har idag gjort ett undantag då jag bara inte kunde missa dagens "Uppdrag granskning".                                                                                                      

Det handlade nämligen om ett mycket intressant yrke, ett yrke som jag under väldigt många år kunde tänka mej, ja..ialla f all tills för några år sedan då det senast framkom hur illa personerna behandlats efter sin karriär!

Yrket jag pratar om är så hemligt att jag knappt vågar skriva det, ja i alla fall inte utan att slänga ett öga ut genom fönstret och känna på ytterdörren, inte en utan TVÅ gånger!!                

Så på med läsglasögonen, detta är yrket jag drömt om: Infiltratör!                                                                                  

Tänk vilket spännande, farligt och läskigt yrke!

En sådan kan väl aldrig ha tråkigt på jobbet och känna att: varje dag är den andra lik, eller få långtråkigt?

Mm, långtråkigt möjligtvis när man ligger i buskarna utanför en "kvart" en regnig natt å bara väntar... fast å andra sidan, plötsligt händer det och då oftast rejält!

Å tänk att inte kunna berätta för någon vad man pysslar med utan att sen tillägga, "nu måste jag döda dej", och dessutom mena det!

Ja ja, vad är väl en bal på slottet.....

Å du mamma, du kan vara lugn, numer har jag inga som helst planer på att söka till infilteratörskolan!!

Dessutom tror jag att jag är för gammal och jag skulle antagligen ha lite svårt att smälta in på ett naturligt och avslappnat sätt! 

Det här inlägget borde naturligtvis vara lösenords skyddat, MEN jag skiter faan i de, lite spänning måste jag väl ändå få ha i mitt liv, nu när jag inte blev infilteratör!

Hemma med ett litet barn med hög feber 

Inte så himla mycket att fördriva tiden med när jag inte servar sjuklingen, så här hamnade jag och dess för innan försökte jag hitta lite roligheter på bland annat "roliga lappar" att roa mej med.                                                                                                                            

Vissa lappar är verkligen roliga, andra känns väl sådär, döm själva, här får ni i alla fall ett litet smakprov 

Får jag allt att funka så kommer jag inom kort lägga upp en sevärd kort film här, tills dess: Ha så skoj!