Är mitt uppe i en barnfri och ganska stillsam helg, lite Aw igår med dom finaste flickorna !

Låg i sängen ganska tidigt och vaknade inte förren strax före tolv(!)

Kan inte minnas att de överhuvudtaget hänt förr!

Sen tog jag brunchen på altanen och sov lite till i solen, när jag vaknade var jag lite hungrig så jag tog middan, bestående av en halv liter jordgubbs gräddglass med ungefär lika mycke chokladsås i soffan till en god film.

Nu ligger jag här å funderar om jag är pigg nog att ta steget in i duschen..

Du tänker säkert att jag är en riktigt lat jä..el, men det är jag faktiskt inte alls..

Jag samlar nämligen energi inför den kommande veckan som jag misstänker kommer bli en av mina tuffaste ever.

Efter Måndagens möte kommer ingenting bli som förr igen och jag känner mej ganska nervös och spänd, orolig och lite, lite hoppfull..

Försöker att avdramatasera och se till de positiva men innerst inne är jag ganska förtvivlad för att inte säga förkrossad, i alla fall just  nu i denna stund..

Ibland blir jag så förbannad på såna som försöker trösta som inte har en aning om vad dom pratar om. De kommer bli bra de här, de kommer bli jättebra och tänk vad skönt att få veta såhär tidigt... Bla bla bla...

Vad faan då, de kommer bli bra??? BRA bli de väl aldrig???

De kommer kanske bli bättre och kanske så bra som de kan bli med tanke på omständigheterna. 

Men helt jävla BRA blir de väl inte, då hade jag ju för de första ens aldrig varit i den här situationen!!

Näe tack, bespar mej alla; de blir BRA- tröstningar!

De är ju som att säga till nån som förlorat ett ben, de blir BRA igen benet växer snart ut, alla vet ju att det inte är så, så den sk trösten blir ju mer som ett hån en till tröst och stöd!

För er som inte vet vad jag pratar om kan jag hänvisa till tidigare inlägg..

Näpp, nu har jag rensat huvudet lite nu är de kroppens tur, kanske inte just för att rensas, men väl duschas 

Ta hand om varandra, de är faktiskt lika så bra!