Mmm jag vet, jag borde antagligen gått å lagt mej, men som sagt, det blir inte alltid som man vill...                                                    

Skulle vilja ventilera något med er, skulle va kul att veta om ni tycker jag överreagerar eller om de rentav är så att jag har en poäng i det jag känner..                                                                  

Först måste jag säga att vi har blivit fanastiskt väl bemötta på Habiliteringen angående utredningen av mitt barn, personalen har verkligen imponerat på mej och dom har mitt fulla förtroende (även fortsättningsvis).

Så här ligger det till!                                                                                                          

I fredags skulle vi göra ett EEG under sömn på min lilla älskling.

Vi var väl förberedda och kvällen innan kändes det som att de skulle kunna gå riktigt bra.

På morgonen anade jag en viss tveksamhet men jag peppade på och jag hade kvar förhoppningen om att det skulle kunna gå riktigt bra.

(För er som inte känner till bakrunden har jag ett autistiskt barn, som bla har väldigt svårt för nya människor och miljöer och svårt i sociala sammanhang i allmänhet, dessutom är han/hon väldigt lättskrämd en oväntad nyssning kan räcka för en panikångest attack om det är en dålig dag.)

Efter att vi väntat några minuter blev det vår tur och ut kommer en kvinna i blå BURKA och kallar in oss.

Först tänkte jag att hon va en sköterska, men ganska snart insåg jag att vi inte väntade på läkar´n utan att det var hon som skulle genomföra EEG;et.

Jag har inga problem med kvinnor som väljer den "outfiten" MEN hur i herrans namn tänkte dom när det bestämdes att HON skulle genomföra ett EEG på ett autistiskt barn med socialfobi och rädslor för det mesta som inte är tillräckligt väbekant????

Hon såg naturligtvis ut som ett spöke i barnets ögon, dessutom pratade hon med kraftig brytning, som för ett barn var fullständigt omöjligt att begripa någonting av..

Inte helt oväntat" stängde" mitt barn av fullständigt och efter 45 minuter lämnade vi "sjukan" med en "träningsmössa," en bok som beskriver i detalj vad som kommer hända om en månad när vi fick en ny tid.                                                                              

I min värld var detta ett bland det mest oproffisionella bemötande jag någonsin fått på ett sjukhus.

Och jag kan inte sluta undra: HUR FAAN TÄNKTE DOM DÄR??

Jag kommer naturligtvis ta upp detta med inblandad personal, så fler stackars barn förhoppningsvis slipper mötas av Jason i dörröppningen vid nästa läkarbesök...

(Kommentarer om att jag har fördomar mot dessa kvinnor undanbedes vänligt men bestämt då de inte finns några som helst belägg för sånt skitsnack, men jag måste få undra var i pedagogiken ligger när man väljer ett spöke att undersöka ett lättskrämt litet barn??)

Det blir ytterst sällan som man tänkt sej.                                          

Har flera inlägg som ligger på hög här i min hjärna och jag hade verkligen tänkt att börja beta av dom en efter en med start redan i kväll..                                                                                         Men så drabbades jag av ett jätte skov som tog mej hela vägen ner till botten av helvetesgapet och all lust bara rann av mej..

Det enda jag har lust med just nu är att säga upp kontakten med omvärlden och aldrig någonsin ta upp den igen..

Jag är trött, arg, lite ledsen och försäkerhets skull ganska besviken oxå...

Det enda jag kommer på mej sjäv med att fundera över just nu är:

 MÅSTE MAN ALLTID STÄLLA TILL EN SCEN ELLER VARA EN FANTASTISK "DRAMA QUEEN" för att folk ska inse att "de här kanske inte var mitt allra smartaste drag för dagen.."  

En annan tanke som "dyker upp" i mitt huvud är: varför är det så svårt "att behandla andra som du vill bli behandlad själv" eller helt enkelt vända på saken och se den ur ett annat, NÅGON annans perspektiv??? 

Känner att häxan surtant är tillbaka på min axel, men de skiter jag i just ikväll..

I morgon är en annan dag..                                                                           

.....Och för er som undrar vad jag gör om 5 minuter kan jag berätta att jag ska fixa till fläskfilen, sen blire middag, dusch av barn, sagostund och tidigt i säng för mina små hjältar!                  

Därefter är jag antagligen tillbaka här igen...

En sak till bara,   är tillbaka i min lilla stad och det gillas massor!  

Hej hej igen!

Den veckan tänkte jag börja med att lägga upp några högst privata bilder från min semester för ett par veckor sedan.

Håll till godo, detta kommer antagligen aldrig hända igen..

..................................................

..................................................

......................................... 

..................................................

............................................... 

.....WTF??????

Åhhh, hade verkligen tänkt slänga upp några bilder här, men jag måste nog se över mina data kunskaper ytterligare...

Jajaja, så blev det med det..Jag återkommer i kväll, och då förhoppningsvis med både en genomtänkt text och högst privata semesterbilder!!

Ha en bra dag tills dess, nu ska jag antagligen steka pannkakor!