Lite trött idag...                                                                         Inte trött så jag vill sova, men trött på folk, folk som dömmer utan att veta.

Å andra sidan kan man väl inte veta om man aldrig fått veta?!

Jag syftar på mitt barns autism..

Har ju ett par turbulenta år bakom oss och när vi tills slut fick veta, kändes de så skönt att den resan var över..                            

Idag känner jag mer som faan faan faan..

Det är ju nu den egentliga resan börjar, den livslånga resan som aldrig kommer ta slut..

Även om det är förhållandevis lugnt här hemma just nu så möts jag dagligen av folks blickar och tankar..

Det kan göra mej så otroligt både ledsen och trött!!

Vissa dagar skiter jag fullständigt i det, andra dagar vill jag bara skrika rakt ut; vad fan glor ni på?? Alla barn är inte stöpta i samma form, mitt barn är autistisk inte ouppfostrat!!!

Jag har insett att det kommer vara såhär resten av mitt liv, varje dag vi är ute bland folk kommer det uppstå situationer där folk glor, skakar på huvudet och tycker jag är en dålig/slapp/lat morsa!

Eller så glor dom för att mitt barn har varma kläder en stekhet dag, eller är tunt klädd en kylig dag..

Men är det en sån dag är det ingen ide´att försöka byta.. Om jag inte vill få dom nya kläderna sönder slitna vill säga..

Ibland känns det svårt att det inte syns direkt, som en blind som har käpp, en lam i en rullstol eller en mongolid eller vad som helst som SYNS!!

Kanske är det en hemsk tanke som jag inte borde skriva här, men ibland tror jag att det skulle underlätta, folk skulle ju se och förstå direkt och inte titta snett på mej och mitt barn och skaka på huvudet och tycka att jag borde tvångs steriliserats eller nåt sånt..

Det är tufft nog, vi behöver faktiskt inte andras fördomar ...dessutom!

Allt är inte alltid vad det först verkar vara, men så är det nästan ingen som tänker, det är synd, väldigt synd..                              

För mej kan sånt vara avgörande om jag överhuvudtaget orkar ta mej hemifrån, ner på stan eller vad det nu kan vara..

Orkar jag med allt sånt idag? Är de verkligen nödvändigt att vi vistas bland folk just idag?

Det är så lätt för andra att säga, bry dej inte om sånt, skit i dom, de är väl ingen som tittar eller tänker nåt sånt..

Men som sagt, alla dagar är inte bra dagar ibland orkar man faktiskt inte vara stark och bara strunta i andra..

Jag hoppas verkligen att jag kommer till den punkten en dag då jag uppriktigt skiter i alla andra, vilket jag faktiskt är ganska övertygad om att jag kommer att göra!

Jag menar, jag har ju faktiskt hela livet på mej..