Igår kväll träffade jag en lärare, fd rektor dvs någon med stor insikt i skolväseendet.

Han var ganska trött på att träffa nya människor som undrar vad han jobbar med.

Han menade att ALLA har gått i skolan, ALLA har minnen och en relation till skolan, ALLA tycker därmed någonting om skolan..

Och allt som oftast får han stå till svars för fel och brister inom skolan, frågor som han oftast själv oxå tycker skolan hanterat väldigt fel.

Sånt där är ganska märkligt tycker jag, samma sak vad det gäller läkare, nog sjutton är det alltid någon som kommer fram och ska fråga om magont eller konstiga prickar och fläckar och helst oxå få sej en snabb undersökning a la solsidan:)

När jag var gravid med min förstfödde råkade jag märkligt nog ut för liknande händelser, flera människor som jag inte känner kom helt ogenerat fram och ställde mer eller mindre privata/intima frågor om min mage och graviditet.

Dessutom skulle folk ta på min mage i tid och otid jag förvandlades till nån slags allmän egendom.

Om någon nu frågade om denne fick känna på min jättemage, frågade dom SAMTIDIGT som dom la handen på magen, vilket inte gav mej en chans att säga "nej, jag vill faktiskt inte att du tar dina händer på MIN mage, men tack ändå!" 

För att inte tala om alla rättigheter folk tog sej att prata om och bedömma min kula, om jag var liten eller stor om det var en pojke eller flicka osv osv...

I min värld kändes detta både irriterande och faktiskt riktigt kränkande och jag slogs av tanken "vart tog rätten till min egen kropp vägen"????

Nu var det ju inte de jag tänkte ta upp i detta inlägg utan något helt annat..nämligen om det kan vara så att vi överdiagnosiserar våra

barn idag?

Det är här mitt samtal med läraren från igår kommer in..

Vi har nämligen funderat över samma sak.

Är det så att man gärna ställer en diagnos för att slippa undan eget ansvar för att barnet inte fungerar "som alla andra i samma ålder".

Läraren hävdade att barn som inte fungerar som förväntat i skolan ofta skickas vidare till psykologer osv för att till slut bli utredda, få en diagnos bli satta på mediciner för att sedan komma tillbaka och snällt infinna sej i skolan igen.

Han menade på att bara för att man inte riktigt kan inrätta sej i skolans tilltänkta led behöver man ju inte ha en diagnos!

Alla ser inte lika dana ut och alla tänker inte lika dant och alla mognar inte på samma dag, det behöver ju inte innebära att någonting är fel, för mej låter det mer som att alla har olika personligheter, något som "konstigt nog" uppmuntras i dessa dagar...såvida man håller sej inom ramarna förstås.

Sen finns det naturligtvis dom som får en diagnos för att dom ska ha en och det kan hjälpa till oerhört att få ett svar och att äntligen kunna förstå sej själv lite bättre och att kunna få möjlighet till den hjälp och stöd man behöver och självklart ska ha för att kunna få leva ett så rikt liv som möjligt! 

Ha en skön Lördag allihop!

 

Lisa

23 juli 2011 14:00

Halkade in på din blogg och har tänkt dessa tankar ett par gånger själv, jag gillade inte heller folk som skulle klämma och känna när jag var gravid. så jag brukade väsa ifrån. Så väldigt osvenskt att göra så men folk tar sig friheter ibland så man blir tokig. Nåja jag ville egentligen bara tacka för tänkvärda ord.

http://www.pegapower.bloggplatsen.se

annaskrubbe

23 juli 2011 18:30

Tack för din kommentar!
Såklart man måste säga ifrån när man inte känner sej bekväm, svenskt eller inte men gäller det sin egen kropp måste man väl ändå själv få ha sista ordet? Ja, man BORDE ju ha de iaf!:)
Trevlig fortsättning på helgen:)

 

Ankie

23 juli 2011 21:47

Hej
Mycket intressant inlägg :)
och är det inte lite så också i dagens samhälle att alla gärna vill ha någon/något att skylla på istället för att ta egenansvar?
Syftar då på ex detta med "läkaren var okunnig","soc gick inte att nå "osv osv...istället för att man faktiskt lär sig utrycka sig och har som du skriver en viss respekt, en person inom sitt yrke kan omöjligt stå till svars för alla andras fel o brister

http://missangela.bloggplatsen.se

annaskrubbe

23 juli 2011 22:07

Tack för din kommentar!:)
Visst är de så, lätt att skylla på ev diagnos osv..
Ibland känns det som att det är för lätt att skylla på, sen är det självklart skillnad på diagnos och diagnos, men jag känner vissa som får mer problem efter dom har fått sin diagnos och verkligen gör den till en del av sin identitet, dom lixom presenterar sej med diagnosen som andra namn... Istället för att försöka vända det till något kreativt och faktiskt kunna "utnyttja" diagnosen istället för att göra sej till ett offer för den..
Ha en fortsatt trevlig helg;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen bloggen!   Upplever du att det går lite upp och ner med mitt bloggandet här? Jag upplever precis samma sak, men nu ska det som trilskats vara fixat och jag hoppas att vara helt tillbaka nu, äntligen!   Skönt för dej och skönt för m...

Hej hej bloggen!   Den här veckan är det no-filter-week! Direkt översatt: Inget filter veckan, dvs: den här veckan bör vi inte försköna vår vardag i sociala medier så som i bloggar, facebook, twitter, instagram mm. mm.   Folk har ju en förm...

Idag tänker jag dissa den grupp kvinnor som jag själv är en etablerad medlem av.   Skillnaden är att jag vågar påstå att jag är lite mer "laidback" än många andra, särskilt om vi jämnför med dom som blivit föräldrar dom senaste 5-10 åren.   A...

Hej och välkomna till denna veckas blogg!   Med bara drygt tre månader kvar till jul känner jag att det passar utmärkt med ett "litet" julklappstips!   Denna prudukt är en världsnyhet väl värd att kika närmare på!   Varför lägga onödig ti...

Hej hej bloggen och välkommen tillbaka till mej själv!   Har inte bloggat på ca tio månader men känner att saknaden varit stor då jag ser att mina läsare troget kikar in här då och då trots min långa frånvaro.   Stolt och tacksam!     Mit...