Senaste inläggen

Av annaskrubbe - 25 september 2012 08:43

Hej och god morgon bloggen!


Idag skippar jag skitsnacket och kastar mej rakt över dagens inlägg, som idag handlar om min besatthet av vissa, oftast offentliga personer.

Ni kanske minns för något år sedan när jag kom på mej själv att vara smått besatt av Britney Spears. Vilket kändes ganska genant, delas för att jag snart blir 40, och dels för att Britney är en förvirrad tonårs idol som står för något som är ganska långt från mina egna tankar och värderingar.

Som tur var gick den besattheten över på några månader.


Sen en tid tillbaka har jag skaffat mej nya föremål för min besatthet. Jag skulle nog vilja sträcka mej till att säga att jag är ganska avundsjuk och kan tom bli lätt provocerad av deras jävla kärlek och härlighet!

Naturligtvis handlar det om Alex och Amanda Schulman!

Just nu följer jag deras bloggar och deras program slaviskt!

Det mest fantastiska är när dom gästar varandras program då jag som tittare får en känsla av att jag är en i familjen. En del av familjen Schulman!


Dom är framgångsrika, snygga (kanske Amanda lite mer), delar en underbar humor och en till synes oändlig kärlek för varandra.

Och jag bara älskar att hänga med dessa människor, om än bara genom skärmen och dom har ju naturligtvis inte en aning om min mentala närvaro under deras härliga middagar, men det stör mej inte alls. Jag är gärna en doldis som myser i glansen av deras kärlek!




                                                  
                                                  
                                                  
                          

                                   




Av annaskrubbe - 18 september 2012 22:42

God afton bloggen!

Fortfarande inte pigg, men jag gör det ändå!

Känner att jag går ännu en lång, fundersam natt till mötes...


Ikväll tänker jag ta upp ett ämne som jag skrivit om tidigare.

Det handlar om att facea sin rädslor!


För mej är det viktigt att göra saker jag inte egentligen inte vågar.

Det ger mej en kick och självkänslan får sej en knuff framåt och jag känner mej så mycket starkare och bättre efteråt!


Tidigare har jag ju tex, flygit luftballong och bearbetat mina fästingskräck.


Just nu håller jag på att bearbeta en lite annorlunda skräck, nämligen den jag har för håriga ben!

Jag äcklas verkligen av håriga ben och alltför håriga kroppar i största allmänhet.

Jag tycker att det är osmakligt och ofräscht på alla sätt och det gör mej spyfärdig!

Tyvärr kan jag ju inte göra så mycket åt andras håriga kroppar mer än att kanske påpeka detta om jag känner att jag blir alltför illa berörd.


Många av mina vänner tycker att jag är lite överdriven i min avsky och öppensinnad som jag är har jag tagit åt mej av deras åsikter och kommit fram till att dom kanske har en liten, liten poäng i vad dom säger.

Kroppsbehåring är ju trots allt ganska naturligt och ALLA har ju det, mer eller mindre.


Så, just nu håller jag på att utsätta mej för detta hemska så mycket det bara går och vad är väl mer effektivt än att skippa raka mina egna ben??


Min självterapi började för fyra veckor sedan då jag rakade benen för sista gången.

Första två veckorna var hemska och efter drygt två veckor rakade jag hela vänsterbenet!

Det var på den tiden jag fortfarande gick i sandaler, och eftersom jag inte bar strumpor kunde man skymta håret på högerbenet, vilket om möjligt blev än mer smaklöst.

Två dagar senare rakade jag vristen och cirka tio cm upp mot vaden så i alla fall ingen annan kunde ta del av min terapi.

Nu har jag alltså hår på drygt halva högra benet.

Som tur är så är det höst nu så jag blir inte riktigt lika brutalt påmind om min håriga benhalva, men det är tufft alltså! Riktigt jäkla tufft!


Hur länge ska jag nu plåga mej själv då?

Tja, det beror ju helt enkelt på men jag tänker att behåringen ska sitta ända tills jag inte tänker på den mer och jag räknar med att jag nog måste hålla mej året ut i alla fall, dessutom hoppas jag att jag ska klara låta håret växa ut även på vänsterbenet annars känns det lite som fusk.


Det absolut värsta är när jag duschar och tvålar in mej på benet och tvålen verkligen löddrar in sej i håret vilket får det att se ut som könshår!!


Samtidigt känner jag mej otroligt stark och stolt varje gång jag stänger att vattnet och ser att håret sitter kvar och jag har vunnit ännu en gång över håret!


Egentligen borde jag lägga upp bildbevis, men jag är inte riktigt där än, det skulle bli för personligt och smaklöst.

Förhoppningsvis klarar jag det dagen då jag åter ta fram hyveln!


Fortsättning följer....


Må gott alla mer eller mindre håriga vänner och sov så gott!

Av annaskrubbe - 17 september 2012 22:13

Kära vänner, ha tålamod!
Just nu känns det som att jag ligger på dödsbädden, men förhoppningsvis är de bara en släng av influensa och jag är snart på benen igen!
Då kommer ett inlägg som inte är helt färdigställt än då min sjukdom satt käppar i mitt inläggshjul!

Ha det gott tills vi hörs igen!

Av annaskrubbe - 15 september 2012 12:34

Hej och god middag Lördagsbloggen!


Idag är en bra dag, mår bra och känner mej på riktigt gott humör!


Så, vad tycker ni att vi ska prata om idag då?


Jag har inte en susning....så då passar det kanske lite bra om ni kan få göra jobbet istället?!


Det är nämligen såhär, som dom flesta säkert redan vet att jag är ingen TV-tjej.

Men nu när det är höst och mörkret faller på så kan jag tänka mej att det skulle kunna vara mysigt att krypa upp i Tvsoffan och kika lite på burken nu när den ändå hänger där.


Frågan är bara vad jag ska se?

Som en hjälp på vägen kan jag informera om att jag har typ ettan till nian tror jag plus några andra kanaler som jag inte har så mycket koll på, men Discovery och MTV tror jag finns med oxå!


Jag kan inte se långa serier med fler än åtta tio avsnitt för då tappar jag intresset.

Dokusåpor av olika slag går tvärbort likaså matlagningsprogram, ja, förutom Pluras, det har jag sett ett par gånger för länge sen och Plura är en karl helt i min smak:)


Samhällsprogram kan vara intressant för mej och jag tycker om musik, barn och djur som dör undviker jag helst, men blod och bestialiska mord roar mej.

Sport kan vara kul, men inte fotbolls kval till höger och vänster!


Komedier tycker jag sällan är roliga och det finns en skådis som gör usla komedier som jag inte minns namnet på, men han får mej att vilja dö, så inget med honom,Tack!


Japp, där har ni nu ett litet underlag att jobba vidare på!


För att inte röra till det för mycket för mej så här i början så hade jag tänkte mej en max två TV-kvällar i veckan på max tre timmar vardera.


Ha nu en härlig Lördag medan ni snickrar ihop en trevlig TV-tablå åt mej!:)

 

Av annaskrubbe - 13 september 2012 08:51

Jag vet inte hur många gånger den här sommaren som jag sagt  meningen: ”Vi försöker väl att äta ute.” Det är så kallt och så grått  och så motbjudande utomhus, men man vill ju så gärna FÖRSÖKA.

Så vi försöker.     Och  vi sitter där ihopkurade, med krökta ryggar, gungar fram och tillbaka  som sinnesslöa på våra stolar. Och det är filtar över knäskålar och  plädar över axlar och man funderar på att ta en klunk av det där vinet  som blivit flygplans-vins-kallt av att stå ute en timme, men man avstår  för det är så behagligt att sitta med armarna i kors över bröstet. Det  finns en lycklig jävel i sällskapet och det är hen som får grilla, för  står man riktigt nära grillen så värmer det så fint där framme och vid  något tillfälle kan kroppen till och med slappna av i det där. Vi andra  fortsätter att frysa. Och maten läggs på det kylda porslinet och vi äter  med stela nackar, nickar olyckligt till varandra, jodå, det var gott,  det här. Men så mycket mer säger vi inte till varandra, vi har nog att  göra med att stå ut.     Så kommer den första kastvinden, hela  sällskapet fryser till, vi sitter orörliga, förstelnade och väntar ut  den här vinden som går rakt mot våra nackar och sedan in i märg, ben,  snippa och pung.     ”Oj, det blåser upp”, mumlar någon.     En annan tittar upp. Och fortsätter sedan sammanbitet att äta.     Och  kastvinden, det var tydligen ingen kastvind, det var ytterligare ett  väderomslag till det sämre, jodå, det blåser riktigt rejält nu, vinden  pinar oss, det gör lite ont om kinderna nu.     Och något händer  i stämningen. Vi äter mer aggressivt nu. Vi är plötsligt inte längre  ledsna, bedrövade av vädret. Vi är förbannade.     Så känner man  första droppen, på handen, kanske, eller rakt på huvudet. Något litet  vått som lovar mer. Och droppar blir till dugg och dugg blir till stril  och just när strilet omärkligt glider över till ösregn så reser vi oss  alla upp och roffar åt oss vad vi kommer åt och jäktar in. Och just i  den stunden, när vi flyr i panik, så tänker jag på det land vi lever i.  För svensk höst är skit och svensk vinter är ett helvete och svensk vår  är ett skämt och när den svenska sommaren inte levererar då känner jag  inte en vrede mot sommaren som sådan, jag känner en vrede mot Sverige,  jag menar alltså riket, nationen, jag känner för att gå åter ut i  iskylan, ställa mig bredbent med armarna utsträckta mot ösregnet och  skrika: ”SVERIGE! DU KAN FARA ÅT HELVETE!”

 
 
 Må väl!
 
 
 

Av annaskrubbe - 10 september 2012 13:34

Hej hej igen!
Kan konstatera att ni är hyffsat många som läser min blogg till min stora glädje!
Om man ställer upp er på en rad blir ju raden ganska lång!;)
Jag kan inte låta bli att undra vilka ni är?
Vet ni vem jag är?
Inget jätteont om fjortisar men finns där några vuxna människor som gör sej besväret att kika in här? (det är ju trots allt "en blogg för vuxna";) )

Antagligen får jag aldrig veta, men det vore ju lite spännande ändå, trots allt!;)
Ha en skön, solig men sval Måndag!

Av annaskrubbe - 10 september 2012 08:48

Från det ena till det andra..


Klockan är före nio denna Måndags förmiddag, känns som jag varit uppe sedan fyra. Känner mej gammal, ful, sliten och fullständigt maktlös, inte den ultimata kombon om du frågar mej!


Ni som varit med mej ett tag här vet att jag har ett barn med autism, även kallad B2 här på bloggen.

B2 är sju år och har just börjat första klass.

Ända sedan starten i förskoleklass för ett år sedan har B2 hatat skolan.

B2 gör allt för att slippa gå dit, första terminen var det mycket bråk här hemma och både jag och B3 fick ducka för flygande föremål, sparkar och slag.

Den andra terminen bytte B2 strategi och började hålla sej fast i tex trappan eller gjorde sej helt "lealös" och tung som tusan, allt för att slippa undan.

I slutet av vårterminen började B2 att rymma iväg på morgonen istället, så helst skulle jag jaga B2 i 40 minuter innan vi kunde komma iväg till skolan.


Samtidigt som B3, fem år, behövde hjälp med lite av varje på morgonen.

Ja, ni förstår att det varit lätt kaotiskt här emellanåt.


Jag har försökt att få hjälp med skolskjuts på morgonen men skolan säger att det ligger på LSS handläggarens bord och vise versa. En annan sak jag fått höra är att förskolan inte är oblikatorisk så då sätter man inte in så kostsamma åtgärder osv, osv..


Väntar även på att få hjälp från hjälpmedelcentralen med att få nya lås i ytterdörren så B2 inte når att låsa upp och kan smita iväg.


Nu är höstterminen inne på sin fjärde vecka och morgonproblematiken likaså.


Jag är så förbannat trött på detta så jag blir tokig!!


Skolan börjar kl 08.00 och idag lyckades vi komma dit till 20 över..

På väg därifrån sprang jag ihop med rektorn, han frågade hur det var och det blev typ droppen..

Helt utschasad som jag känner mej och med gråten i halsen (hatar att jag blir så förbannat gråtig när jag är trött och arg!!) förklarade jag för rektorn att det är ett helvete och att jag faktiskt inte orkar ha det såhär varenda morgon. Dessutom är det faktiskt SKOLPLIKT nu och om jag inte kan ta B2 till skolan så kommer snart socialen och knackar på och undrar varför B2 inte kommer till skolan och då kommer dom att fixa det på ett eller annat sätt oavsett vems bord de nu ligger på!


Till svar fick jag då: Vad bra att du säger såhär Anna, jag ska se vad jag kan göra så kanske vi kan få till ett möte med LSS-handläggaren snart så får vi se vad vi kan göra!

Förresten, har du fler kontakter med socialen förutom med LSS??


 

DAAH!! Jag är inget socialfall, jag råkade bara få ett barn med autism!! Och just nu och ett år tillbaka i tiden har jag bara försökt att få lite hjälp för att kunna få leva ett vanligt liv med vanliga problem!!

Det är allt!!


Känns som det kan bli en lång höst även i år, trist och onödigt tycker jag, jag vet att jag har rätten på min sida, men varför ta den lätta vägen när man kan krångla till det??


Aja, Ha en skön vecka alla därute!

Av annaskrubbe - 9 september 2012 20:15

Idag tänker jag skriva om ett urgammalt, uttjatat riktigt tråkigt ämne.

Jag har skrivit om det förr och många med mej men nu på sistone har jag börjat störa mej ganska mycket..återigen.

Ämnet är såklart baj...nä förlåt..facebook ska det ju naturligtvis vara.

Facebook är så konstigt och det lockar fram hemska sidor hos människor, själv förvandlas jag till ett fullständigt miffo när jag hamnar framför fb, jag förlöjligar mej själv, framställer mej själv som en otroligt lågbegåvad människa, jag lägger upp statusar som jag själv inte förstår mej på en stund senare.

Som härom dan tex, då jag ändrade min status från "i ett förhållande" till "gift", fråga mej inte varför, men det kändes rätt just då, men när gratulationerna började komma in skämdes jag och försökte snacka mej ur det hela på ett otroligt barnsligt sätt som jag idag inte alls förstår vitsen med..


Jag kan med andra ord inte hantera fb överhuvudtaget. Just nu är jag som sagt med, men oftast är jag ur, och jag tror att det är just där jag ska hålla mej.


Men nu till varför jag stör mej extra mycket just nu!

Jag är så jä*la trött på alla dessa meningslösa grupper, ni vet dom här: "Gilla om du är emot barnmisshandel", så följer en bild på en sönderslagen liten flicka.

"Gilla om du är emot rattfylla" och en bild på en rullstol, "Gilla om du tycker att dessa här rätt till ett liv, följt av en bild på nåt jä*la schimpansunge i en bur, osv, osv...


Men hallååå!! I min värld är det så jäkla dumt så det finns inte, hur många är öppet för barnmisshandel??

Vore det inte bättre att i så fall starta någon grupp i stil med "Gilla om du brukar slå dina barn, och gärna kollar på barnpornografi samtidig".

Då skulle man ju kunna hjälpa polisen på samma gång lixom, låt 150 000 gilla och sen lämnar du över listan till polisen så har man gjort något bra och vettigt av facebook oxå!


Sen finns det andra typer av fantastiska grupper, nämligen alla dessa "gilla om du förstår sambandet-grupper", de är så fördummande att jag bli tokig!!

Ni vet, "gilla om du tycker dessa passar ihop" följt av en bild på en kräfta å en snaps.

Eller, "Gilla om du förstår sambandet mellan dessa" + bild på en penna och ett kassettband..


Daaah, är vi vuxna människor eller?? Är det vi som är Sverige och dess framtid??

Jag blir både livrädd och kraftigt oroad när jag tänker på det!


Skulle ju inte kännas super tryggt att tex bli opererad av någon som just varit inne och gillat ett ganska uppenbart samband, som tex ett paraply och en gummistövel, eller förresten, kanske borde bli mer bekymrad om läkaren valt att inte gilla...


Aja, jag kommer antagligen aldrig få min önskan om en facebook fri värld uppfylld, men jag känner att JAG för varje dag som går kommer en dag närmare mitt allra sista facebook inlägg...ever...


Våga vägra facebook, använd kondom och sov så gott!!

Ovido - Quiz & Flashcards