Senaste inläggen

Av annaskrubbe - 12 april 2012 21:16

Medan jag väntar på att min "bästis" ska ringa kan jag lika gärna berätta för er om något som hände mej i eftermiddags.


Jag och barnen hade tänkt att gå till skogen och titta på träden och klättra på stenar, men sedan ångrade dom sej och ville gå till lekplatsen med linbanan istället.


När vi kom fram var där redan en farfar/morfar med sitt barnbarn och en farmor med sina och två barn till som bor granne med lekparken.


Mina barn sprang fram till linbanan och vi började åka, dom andra barnen anslöt sej snart medan dom "äldre" satt och pratade.


Jag fick agera hjälp-och-lektant till alla barn, vilket jag gärna gjorde. Efter en stund gick vi vidare till gungorna där jag fick putta fart till dom som inte kunde och sätta på skor som "råkat" fara av i farten.


En av flickorna berättade att hon snart skulle fylla fyra och att hon var där med sin farmor.


Vilken snäll farmor du har sa jag och gav henne mer fart.


Flickan håller med och tittar upp på mej och frågar: Är du oxå farmor?


VA???? Näe du sa jag och slutade ge henne fart!


Jag är faktiskt "bara" mamma, tycker du att jag ser gammal ut???


Flickan tittade på mej och svarade helt kort: Ja!


Efter en stund sa jag till mina barn att vi skulle dra oss hemåt och började samla ihop våra jackor som låg vid bänken där dom verkliga farföräldrarna satt, då säger "gubben" till sitt barnbarn: Nu får du tacka den snälla tanten som hjälpte dej med linbanan!


Utan att tänka vände jag mej till gubben och sa: vaddå TANT?


Han svarade utan att röra sitt (otroligt gamla och rynkiga!) ansikte: Ja, vad ska jag säga då?


Jag spände ögonen i gubben och svarade: Vad är det för fel på tjej??!


Eftersom jag börjat gå slapp jag höra hans svar..



Eftersom min gårdag inte blev fullt så festlig som jag tänkt mej kände jag mej verkligen si så där 37 år äldre än i förrgår.. Men inte trodde jag att det syndes SÅ väl!


Jag som själv tycker att jag ser relativt välbevarad ut jämförelse med andra i min ålder fick mej en rejäl knäpp på näsan!:)


Och det där jag brukar säga till folk som undrar, att jag inte är så ung som jag ser ut...

Känns väl inte så på tapeten att slänga sej med  fortsättningsvis...  






                                                

                                                  

                                                                    Anna 39 år ung?!








Av annaskrubbe - 12 april 2012 10:37

Dagens inlägg börjar jag med en låt, tyvärr hittade jag bara en dålig mix på youtube, men med tanke på mitt tidigare inlägg om egoism så känns det som en helt rätt låt att spela ändå.


Ärligt talat och med handen på hjärtat, hur glad är man egentligen för sin vän med det ständiga flytet i livet och man själv allt som oftast är tvåa på bollen??!!:)


Jag vet vart jag står och jag tycker texten är skitrolig om än ganska sorglig!



Varsegoda och döm själva, här är Oscar med "schysst och populär"!








Om nu Oscar står för "dagens låt" tar jag själv på mej "dagens fråga" som lyder:


 

Varför ska "männen" som igår fick sina straff för gruppvåldtäkten i Mariannelund, Småland (som ägde rum i slutet av förra året) sitta av sina straff i Sverige och kosta oss en jäkla massa pengar för att direkt efter avtjänat straff utvisas till hemlandet?



 

För att vi har råd eller kanske för att vi har så mycket plats på våra Svenska anstalter??


"Dagens -ge mej mer" måste bli solen som åter glimtat till här i min lilla stad  !!!



Egentligen har jag väldigt mycket annat att skriva om idag men jag tror det får vänta några dar antar att jag behöver landa och samla ihop mej lite först!









Av annaskrubbe - 8 april 2012 13:34

God fortsättning på påsken kära vänner!


I brist på tid så bjuder jag er några riktigt härliga klipp som jag inte kan se mej mätt på just nu!


 



 




 





Så jäkla skön kille!!




                                                  

                                                  
         

Av annaskrubbe - 31 mars 2012 15:56

Äntligen, äntligen!!


Ikväll visar SVT2 filmen som jag försökt få tag på sedan jag såg den för första gången för ca ett år sedan!


Sällan har en film berört mej så starkt på alla plan som just denna lilla, stora film!


Det är en kortfilm på 15 minuter, så har du möjlighet kolla in STV2 kl 18.00 i kväll så gör det!!


Filmen heter "Nudisten" och är regiserad av: My Sandström, 2010.


Skriv gärna och berätta hur du känner inför Kerstin och hennes beslut!

Har kollat upp filmen lite och i morgon kanske jag avslöjar vad jag känner till om den....!   






Av annaskrubbe - 29 mars 2012 08:22

God morgon Sverige!


Idag är jag lite sjuk, snuvig och med en djävulsk huvudvärk!


Vi har klarat oss bra från influensan så det är väl inte mer än rätt att jag får känna av den lite grann så här på slut spurten!


Att vara sjuk är bra för då känner man att man lever!


Idag ska jag hämta min lilla smula och det är så himla skönt och härligt på alla sätt å vis!


Med all respekt för alla föräldrar där ute, så måste jag säga att det är något speciellt med denna glädjespridande lilla unge!!

Jag misstänker att det är för att vi är så lika!

Smulan har min humor,empati, ofta mitt sätt att tänka och min interligens, dessutom är smulan söt som socker!!   Det perfekta barnet helt enkelt!!;)


Nu till det jag hade tänkt prata om, nämligen egoism och hur vissa människor har förmågan att suga energi och kraft ur allt som kommer i dess väg utan att ha förmågan att kunna ge eller förmedla något positivt över huvudtaget någon gång!

Folk som "skiter så länge hängslena håller", helt enkelt!


Jag tror att egoism är vår tids stora folksjukdom!


Man tutar och kör, går över lik med skyddspappar på i jakten på det man vill ha, ska ha, måste ha..


Självklart ska man vara målmedveten! Men mina fråga är: måste det ena utesluta det andra?

Kan man inte vara målmedveten, ödmjuk och empatisk på samma gång?!


Visserligen har man ju hört att det oftast är ganska ensamt på toppen, men kan det vara värt det? Kan man verkligen glädjas åt framgång, pengar och allt det där fullt ut om man inte har vänner att dela framgången med?


Jag har inga vänner som tillhör den gräddan var det gäller karriären, men jag har människor i min närhet som gör vad som helst för egen vinnings skull.


Som ganska jordnära och faktiskt en snäll och omtänksam människa så blir man lätt ett offer för dessa gamar.

Har man ställt upp och delat med sej av det man har tillräckligt många gånger så har vissa en förmåga att ta mej för given.

Det är just det som får mej att sparka bakut!!


TA MEJ FÖR FAAN INTE FÖR GIVEN!!


Det är nog ett av det värsta jag vet, märkligt nog har jag förmågan att hamna i den sitsen då och då ändå!

Som ni förstår så börjar jag närma mej den känslan med storm steg just nu! Jag börjar känna mej ur sugen på energi, utnyttjad och tagen förgiven!


Det som är allra värst med såna här människor är att det inte räcker med att hinta dom om att det här är inte ok, man måste verkligen säga ifrån en gång för alla vilket hittills har resulterat i att personen i fråga blir skit sur och säger/skriker: och jag som alltid har ställt upp för dej!!

Daaha...


Ibland får jag lust att ta mina barn och mina katter och flytta upp på fjället, långt ifrån allt vad sivilisation heter...tror det skulle göra mej och familjen riktigt gott!

Men det är ju bara jag det! 

Dessutom kan jag tänka mej att dessa ur-sugare verkligen skulle behöva en månad eller 3 själva på fjället, att tvingas "faca" sej själva helt enkelt..


Näpp, nu ska jag va lite kattvakt och sen lite hundvakt och sen världens bästa morsa för hela slanten!


                                                  

                      

Av annaskrubbe - 27 mars 2012 11:01

Nu var det visst ett tag sen jag var här igen.


Jag har vart så himla glad och tillfreds under flera veckor men så plötsligt är jag tillbaka nere på jorden igen.


Frustrerad!!


Har tvingats ta en liten paus i mina data studier vilket suger rejält! 


Hoppas på att vara tillbaka efter påsk, anledningen till det är att min mellis (2) har haft en tuff period med mycket agg och utspel mot sin mamma.


Mitt barn som är autistisk har fortgående perioder där det favoriseras en person åt gången..


Tiden runt min operation var det pappa som var den stora favoriten, nu har det övergått till att det är mormor som favoriseras.


Oftast är det jag som är bäst i världen, men nu var det ett tag sedan jag var favoriten.


Jag vet ju att det är så det funkar men ibland tar det ganska hårt krafterna.


Allt jag säger är fel, jag är ful, dum och äcklig, inget jag gör blir någonsin bra.

Dessutom blir mellisen otroligt ful i munnen, det används mycket fula ord, hot och slag.


Ja, allt som inte borde finnas i en sjuårings vokalubär och tankar finns där under dessa perioder.


Allt jag kan göra är att behålla lugnet, vara sakligt och inte gå in i några diskussioner.

Jag kan inte hänga upp mej på "småsaker" utan får bita ihop och välja mina "konflikter" med omsorg, dessutom ska jag vara kärleksfull och tänka positivt och uppmuntra trots att mellisen skriker att jag bör passa mej noga, för snart är "2" så stor att "2" faktiskt kan döda mej..


Idag kom vi till skolan efter halv nio, efter 1 1/2 timmes "turbulens".

Vågar inte ens tänka på hur en sådan skoldag kan bli och ännu mindre hur eftermiddagen kommer se ut..


Bäst att dricka en kanna kaffe till så man står stadigt på jorden i eftermiddag!:)


...En sak till, i luren står det att det ska vara 20 grader och sol här i dag...

Du som tagit solen ifrån mej, LÄMNA GENAST TILLBAKA DEN!!!

Jag slår vad om att jag behöver den lite mer än någon annan just idag!:)


 

Av annaskrubbe - 22 mars 2012 09:04

Sitter å ugglar framför Tv;n, tanken va att jag skulle se nyhetsmorgon men på vägen dit råkade jag fastna vid ett program om plastik kirugi.


Den första vi fick träffa var en kvinna av modell; mogen.


Jag försökte gissa vad det var hon ville fixa under intervjuvn, då jag själv skulle vara otroligt nöjd om jag såg ut som henne vid den åldern!


De enda jag kunde komma på var att det var något som inte syntes i bild så jag gissade att hon var missnöjd med sin mage!


Svaret var helt fel, hon tyckte nämligen att hon hade en hemsk hals som gjorde henne gammal och oatraktiv?!!


Nästa missnöjda kvinna var en 21 årig porrskådis som hade så fula bröst att hon nästan blivit av med jobbet?!

Innan sin första operation var hon ganska nöjd med boobisarna men hon ville göra dom större, nu var dom stora men fula?!


I mitt liv, här i min lilla stad är jag den enda jag känner som är nöjd med mina bröst!

Eller nöjd och nöjd, jag är inte missnöjd i vart fall och jag ser dom mer som en vanlig kroppsdel än som något som jag tänker låta mitt liv kretsa runt!

ALLA mina närmaste vänner har fixat tuttarna och ett par har inte haft råd än, men det har största prio när pengarna väl rullat in.


Mina vänner har lagt ner mellan 35 och 45 tusen kronor  på sina bröst!!


Hade jag haft 45 tusen över en månad så hade jag antagligen tagit med mina barn på en resa där dom fått bestämma ALLT!


Jag tycker ärligt talat att det är riktigt skruvat!


Är man inte helt nöjd, eller tycker det skulle vara fint med ett piffigt dekolletage någon gång så finns det ju faktiskt behå:ar för alla tillfällen som dessutom får boobisarna att se helt naturliga och fina ut!

Jag personligen tycker modellen mindre är så mycket finare!.

Stora "behag" på en nätt kropp blir bara groteskt och ganska oattraktivt enligt mej.


Jag förstår verkligen inte hur ett självförtroende eller en god självkänsla skulle kunna sitta i brösten?

Skulle det verkligen vara på det viset kan jag inte låta bli att undra vad som mer kan sitta i brösten som vi bara inte upptäckt än?

Interligens? Musikalitet? Balanssinnet?


Jag är helt övertygad om att man borde rannsaka sej själv och ta reda på det egentliga problemet än att skylla på sina stackars bröst!

Har jag bara ett par konstgjorda bröst så löser det sej alltid?!!

Jag tror dessutom att man lever ett ganska fattigt liv om man ens kommer på tanken på att man ska skaffa sej låtsas tuttar för 40 tusen?!


Sitter någon inne på någon vettig förklaring till varför man utsätter sin kropp för detta vansinnes dåd så får ni gärna berätta för mej!


Ha en härlig dag och bränn nu inte tuttarna i solen!!

Av annaskrubbe - 18 mars 2012 21:14

Hej igen kära vänner!

Jag förstår om ni saknat mej, men jag har inte riktigt räckt till den senaste veckan!


Som ni vet har jag ju börjat "plugga" litegrann, och även om jag "bara" läser halvtid så tar det musten ur mej.

Jag har verkligen förstått att har man rusat in i den berömda i 180 så blir man kanske aldrig helt återställd vad det gäller stressnivå och ork.

Jag har somnat med barnen vid åtta på kvällarna och för mej som är nattmänniska så känns det ganska udda, men skönt!


Nu till min rubik till det här inlägget!


Ni som följt mej en tid min kanske minns mitt inlägg i början av året då jag gick händelserna lite i förväg och helt enkelt summerade 2012 trots att bara några dagar av året gått!


Det var ju litegranna ett önsketänkande då jag utlyste 2012 till mitt bästa år ever, MEN hör här gott folk, väldigt mycket har redan börjat falla på plats!


* Jag har börjat "plugga"!

* Våren är här, varm och tidig, helt enligt min "spådom"!

* Min kära mamma har bokat sin resa till Italien!

* Och till slut, min finaste lilla solstråle ska flytta tillbaka hem då vi har fått en mycket mer harmonisk och strukturerad vardag med min "mellis" som har fått sin assistent som det funkar jättebra med och nästa vecka ska vi skola in på fritids så smått!!!


De ni, vem är det som gått å blivit medial???? Ha??!!


Problemet är bara att jag inte riktigt tror på "sånt" själv så det blir ju en viss inre konflikt i mej själv om ni fårstår hur jag menar?


Men så länge min "spådom" fortsätter att slå in så tänker jag inte lägga ner någon större kraft på att "avmedialitera" mej..

Jag är alltid öppen för nya tankebanor och jag tänker snällt följa med "tåget" så länge det tar mej dit jag vill!!


Jag vill dock passa på att tala om att det är ingen idé att ni hör av er till mej i sökandet på vigselringar och bortsprungna katter för det har jag inte en aning om, men ett hett tips är att leta efter ringen någonstans, på ett mörkt ställe, det kan vara på en gammal vind i ett ännu äldre pottskåp, längst ner i skåpet finns en påse med skruvar och spikar där KAN du finna ringen!

Katten därimot kommer att komma hem tids nog, han är nämligen i grannskapet och för sina gener vidare och har i dags läget inte en tanke på att återvända hemåt.

Om några veckor kommer han dyka upp, mager men ack så lycklig!

En kastrering är då att rekommendera!


Lycka till!


Skapa flashcards