Som ni säkert redan vet så är jag en djurälskande tjej!

Mitt hjärta slår lite extra för katten!

Jag har alltid haft katt, ja, i alla fall från det att jag var två år. 

Jag är fashinerad av kattens smidighet, egenhet, dess graciösa rörelser, skönhet, intergritet, tillgivenhet, dess stolthet och värdighet och inte minst klokhet!

Hade jag fått vara ett djur hade tveklöst varit en puma, ett bergslejon, om jag själv fått välja!

Det har alltid vilat en mystik kring katten och dess "okända liv". "En katt är det ingen som hunsar med eller sätter sej på"!

Spotta tre gånger när en svart katt springer över gatan, det finns knappt en skräckfilm utan en katt som jamar och smiter ut genom dörren.

Häxan har alltid en katt på kvasten när hon far till Blåkulla, dessutom har katten berikats med nio liv.

En katt har en förmåga att känna om en kvinna är gravid eller om någon drabbats av cancer långt innan den drabbade själv vet om det.

Ja, listan kan göras lång av sägner och myter kring den "mystiska" katten.

Kanske just därför har katten haft en otroligt låg status i samhället?

Jag skriver HAR för under dom sista 20-15 åren har kattens status ständigt stigit grad och dom sista åren är det helt ok att köpa sej en katt för "hund priser", dvs upp till en 15 tusen kronor för en registrerad raskatt.

Hade det stannat här hade ingen varit gladare än jag, men tyvärr är det ju inte så vi människor fungerar.

Dvs, finns det "smidiga" pengar att hämta så går det allt som oftast över styr så även i det här fallet.

Många uppfödare ser en hyffsad biinkomst i sikte och då ska det banne mej avlas satan!

Tyvärr är det dock inget som gynnar katten, tvärtom, raskatten har i många fall hamnat där många av våra kära hundraser befinner sej sen ett antal år tillbaka.

Det finns inte många friska hundraser kvar idag, tyvärr.

Hundar ska ledröntgas, ögonlysas, hjärtundersökas, det förekommer diabetes och epilipsi, ögon rinner och faller ur sina hålor, vissa raser måste snittas för dom kan inte längre föda fram sina valpar ect, ect...

Samma problem har idag även många raskatter. Om nu det fysiska skulle visa sej fungera är risken att det uppstår problem med psyket överhängande.

Katter som är superstressade, har magproblem, släpper pälsen, kissar inne, kilar sönder sej och äter antideppresiva läkemedel osv, osv ökar kraftigt.

Allt för att vi människor ser en chans att tjäna lite extra pengar.

Tycker utveckligen är otroligt skrämmande. Vart är den Svenska husdjurs hållningen på väg?

Tyvärr får Sverak och skk ta på sej en stor del av ansvaret då det är dessa som godkänner avelsdjuren och sätter rasstanden, visserligen ihop med internationella föreningar, men någonstans måste man ju reagera och sätta ner foten.

Jag har haft och har raskatter idag, men jag har nyligen fattat beslutet att aldrig mer skaffa mej en renrasig katt, tyvärr..

Jag har tyckt om tanken på att ha en katt som jag valt helt själv som ska passa in i mitt liv.

Vissa raser trivs som innekatter, vissa behöver få vara ute, långhårig eller korthårig, med päls eller utan, med eller utan svans, katter som gillar att bada, aktiva katter eller soffliggar katter, allt finns att välja på, men tyvärr har det kommit att bli på kattens välbefinnandes bekostnad, vilket för mej känns otroligt sorgligt!

                       Peterblad

Bengal

                                                  

                                                  

                Perser med nos!                          

 Perser utan nos tillsammans med en Sphynx.

Här är mina katter,dvs världens finaste!

Överst: Smilla,(selkirk rex) sjuk i stressrelaterad sjukdom.

Mitten: Nova,blandras.

Nedre: Agnes, blandras. 

Hur ser du som kattägare eller bara allmänt intresserad på detta? Är jag lika sönderstressad som min Smilla eller finns det en poäng i mitt inlägg?