Ja, då var det alltså dax för mitt gynekologiska inlägg!

Jag tycker det är bra att det finns kvinnokliniker och gynekologer!

Absolut och verkligen, för tänk hur det (vi kvinnor!) skulle se ut utan?! Hemska tanke!

När man som jag är en hyffsad bit över trettio och har fött tre barn så har man ju "spungit in" i några stycken under årens lopp och har nog träffat de flesta varianter av denna yrkeskår.

Det är dock en del jag har funderat över och kanske inte riktigt alltid förstår.

För det första, (nu pratar jag manliga gynekologer, dom kvinnliga kan jag förstå aningens bättre.)

Hur kommer det sej att man som man väljer att bli gynekolog?

Dom flesta är ju fortfarande relativt unga när dom väljer inriktning och om jag säger så här, jag kan förstå dom som väljer att bli kirurger, hjärnforskare, abulansförare eller kanske kiropraktorer eller allmänläkare, man vill hjälpa och rädda liv. Men som man i låt oss säga 25 års åldern, tänker man så här då: jag brinner verkligen för att få hjälpa kvinnor som har problem med underlivet? Jag vill verkligen undersöka, kika in och se vad jag kan hjälpa till med?

Eller kanske kan det vara såhär: drömjobbet måste ju vara att få se och känna på/i kvinnors underliv X antal timmar varje dag?!

Har pratat med en AT läkare om detta och han "erkände" motvilligt att det sistnämda inte var en helt vild gissning från min sida!!

Men herregud!!! Skäms era snuskgubbar!!

En annan sak jag har funderat över är vad det pratas om i fikarummet?

Hur eller hur så på andra arbetsplatser så pratas det trots allt en hel del jobb, det bollas tankar och idéer och man skrattar åt lustigheter som hänt under dagen..

Mmm, ni fattar hur jag tänker!

Tänk att min vagina bollats runt i ett fikarum!!! Herregud så obehagligt!!! (och jag själv har inte ens varit där och kunnat förklara mej!!)

Nummer tre bland mina gyn-tankar är hur otroligt viktigt det är att gynekologen har rätt bemötande.

Han måste få mej att känna mej trygg och inte allt för obekväm i denna otroligt obekväma situation, ingen lätt uppgift inte!

Han får inte prata för mycket, att diskutera fotbolls VM samtidigt som han grabbar tag i livmodertappen är inte ok!!

Han får inte  heller göra ett nervöst intryck, jag uppskattar om han i alla fall får mej att TRO att han vet vad han letar efter!

En gynekolog jag besökte en gång hade en otrolig handsvett när vi tog i hand, kändes sådär alltså!

En annan jag mötte var otroligt självsäker, han hade översta knappen uppknäppt så den håriga bringan tittade fram på ett ganska motbjudande sätt.

Det var den gången vi skulle prata igenom ett eventuellt kejsarsnitt då barnet låg fel, när jag berättade att min förstfödde vägde fem kg sa han samtidig som han hade handen någonstans långt där inne, ja men då är du ju så elastisk så du kan garanterat föda vaginalt trots sätesbjudningen!! Holy shit var min tanke, vad faan säger karln???

Sen har vi den typen som tror man är gjord av glas, som pillar så försiktigt att det nästan kittlas samtidigt som han frågar vart femte sekund: "går det bra, går det bra??"

-Sluta dalta om gör det du ska istället!!!

Den gynekologen sa avslutningsvis att : jag såg så fin ut??!!

Vaddå fin lixom???

Precis som att läkar`n på vårdcentalen(på den tiden då man fortfarande tog tempen i rumpan!) skulle säga; "åh vilken fin liten rumpa, det här kommer gå som en dans ska du se"!!

Naturligtvis har jag mött gynekologer som uppfört sej helt "normalt" oxå och bara gjort sitt jobb enkelt och snabbt utan att prata mer än nödvändigt!                                                                                   

                                                  

                                                            

                                                  

                                                  

                                                  
                   

 

Caroline

14 januari 2012 23:38

Jisses, det har jag aldrig tänkt på, men jag håller med helt och hållet! De flesta killar som väljer att jobba som gynekolog måste ju gilla att peta och kika i underlivet på en kvinna för inte väljer man att bli gynekolog om man inte vill ta på allt därinne. Men finns ju dem som vill hjälpa andra människor, på ett eller annat sätt. Tur det :)
Intressant blogg!
//

http://mifa13.bloggplatsen.se

annaskrubbe

16 januari 2012 10:34

Tack för din kommentar!

Som jag skrev på Hannas kommentar, jag tror/hoppas att man mer lr mindre "halkar in" på spåret under utbildningens gång, jag känner mej lite mer bekväm i den tanken iaf:)

Hare så gott!

 

Bitchigsnigel

14 januari 2012 23:48

Håller helt med. Har precis samma tankar om varför män väljer att bli gynokologer. Men sen kommer jag på tanken också att när män blir undersökta där nere så vill de med kunna välja att ha en av samma kön så då är det ju bra.
Har själv bara råkat ut för kvinnliga men en av dem jag har fått var så hårdhänt att jag trodde jag skulle gå sönder och så med iskalla instrument. Lät väldigt otrevlig när hon pratade också. Var en så pass obehaglig upplevelse att jag inte kunde göra annat än gå hem och lägga mig i sängen efteråt :( hemskt var de.

http://bitchigsnigel.bloggplatsen.se

annaskrubbe

16 januari 2012 10:30

Tack för kommentaren!
Jag har oxå "många ggr" upplevt att kvinliga gynekologer ofta är mer hårdhänta än manliga!
Mmm, ingen lätt balansgång de där!

Ha de så gott!

 

Hanna

15 januari 2012 22:12

jag håller helt med om att det är ett märkligt yrke! Tänker på vänneravsnittet, när den snygga gynekologen som Rachel har en konversation något i liknande med:
Gynekologen: Ja, av någon anledning så är det många kvinnor som tycker att det är oattraktivt med mitt yrke.
Rachel: Jaså, varför det?
Gynekologen: Det är väl lite som att om jag jobbade med bildäck så hade jag känt när jag kommer hem att 'jag vill inte se ett enda bildäck till...'
Rachel: ...
Men ja, jag håller med om att det är ett märkligt yrke. Tror inte att det är många som pluggar för att bli gynekolog utan det är någon man blir på vägen. Hm.
Kramar

http://hannastankar.bloggplatsen.se

annaskrubbe

16 januari 2012 10:27

Haha, de där avsnittet minns jag:)
I ärlighetens namn tror jag nog oxå att det är lite slumpartat vilken riktning utbildningen tar med tiden!
Det känns onekligen lite bättre att tänka så än att det skulle va nån slags plan redan från unga år!:)
Kramen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen bloggen!   Upplever du att det går lite upp och ner med mitt bloggandet här? Jag upplever precis samma sak, men nu ska det som trilskats vara fixat och jag hoppas att vara helt tillbaka nu, äntligen!   Skönt för dej och skönt för m...

Hej hej bloggen!   Den här veckan är det no-filter-week! Direkt översatt: Inget filter veckan, dvs: den här veckan bör vi inte försköna vår vardag i sociala medier så som i bloggar, facebook, twitter, instagram mm. mm.   Folk har ju en förm...

Idag tänker jag dissa den grupp kvinnor som jag själv är en etablerad medlem av.   Skillnaden är att jag vågar påstå att jag är lite mer "laidback" än många andra, särskilt om vi jämnför med dom som blivit föräldrar dom senaste 5-10 åren.   A...

Hej och välkomna till denna veckas blogg!   Med bara drygt tre månader kvar till jul känner jag att det passar utmärkt med ett "litet" julklappstips!   Denna prudukt är en världsnyhet väl värd att kika närmare på!   Varför lägga onödig ti...

Hej hej bloggen och välkommen tillbaka till mej själv!   Har inte bloggat på ca tio månader men känner att saknaden varit stor då jag ser att mina läsare troget kikar in här då och då trots min långa frånvaro.   Stolt och tacksam!     Mit...