Känner väl inte riktigt att jag blev klar med min utredning av livets stora frågar i går kväll, så jag fortsätter helt enkelt idag med en ny fråga som har tryckt mej en aning under Midsommar helgen!      

Det är nämligen så här att jag tycker mej märka vissa helt nya sidor hos mej själv som skulle kunna tyda på en ALLDELES för tidig 40-års kris!!

Jag vet, de låter hur galet som helst!!

Jag ska ge er en snabb bild av min uppfattning av mej själv(om de nu överhuvudtaget är möjligt..risken är väl att den inte blir helt rättvis och opartisk, men ödmjuk som jag är ska jag försöka neutralisera den och vara så ärlig och jordnära som bara JAG kan vara.)

Jag har alltid sett på mej själv som en jordnära och ganska klok människa, skulle tom vilja sträcka mej till att säga att jag är ganska smart, i allafall stundvis tycker jag att de glimmar till riktigt ordentligt! 

Dessutom är jag lite halvkul och ibland riktigt social!

 Jag har alltid vart ganska stolt och nöjd med min musiksmak som faktiskt är fantastiskt bra! 

Och det är väl just här som jag märker av en ganska absurb skillnad, för att inte säga besvärande pinsam!  

Jag har alltid hållt den svenska visan högt och spelar gärna Taube och Wreesvijk mfl, för mina barn i hopp om att föra de svenska kultur/musik arvet vidare.

Sen har jag alltid varit svag för hårdrock/rock och ganska mycket därimellan..

Jag tycker helt enkelt om mycket så länge den finns en känsla och ett hjärta bakom, har sällan blivit särskilt impad av de där suuuper komersiella, även om de självklart finns ett å annat guldkorn även där.

Det är just här min oro till stor del ligger..

 Det är nämligen såhär att under dom senaste veckorna har jag kommit på mej själv med att lyssna på LADY GAGA, MADONNA och de mest skrämmande av allt: BRITNEY SPEARS!!!

Jag har dessutom kommit på mej själv med att sjunga med och de sjukaste av allt, av någon helt oförklarlig anledning kan jag delar ur texten!!!

Till saken hör att jag är 38 år och har en halv vuxen son!!!

Som om inte detta skulle vara nog... Igår eftermiddag hörde jag mej själv fråga en vän om inte vi skulle ta å åka upp till Globen i Oktober och se Britney live???!!!

De värsta av allt var att hon blev halvt exalterad och mer eller mindre skrek; Åå fy faan vad kul, när? när? när?  

Hoppas ni som läser detta förstår och tar min rädsla för att inte säga skräck på fullaste allvar!

Sedan undrar jag ju naturligtvis hur jag ska förhålla mej till detta?

Ska jag stålsätta mej, bita ihop och hoppas att de lägger sej framåt hösten?

Ska jag söka proffisionell hjälp och stöd?

Eller är de så att jag ska sluta streta imot och istället bara ge mej hän, luta mej tillbaka och "njuta" av tonerna från dessa flickor, kanske ska köpa mej en kropps strumpa á lá Gaga och

leva ut för fulla drag?

Har du kanske ett bättre förslag eller råd skulle jag bli otroligt tacksam...

Vet varken ut eller in längre och snart orkar jag inte mer....