Idag tänker jag prata om ett oootroligt känsligt ämne, nämligen ärlighet!

Jajaja, jag vet, ALLA säger att det är självklart, viktigt och att man alltid ska vara ärlig och är det någon som frågar vad som är den viktigaste egenskapen hos en annan människa svarar dom flesta ärlighet utan att blinka.

I ärlighetens namn tycker jag att det är rent skitsnack!!

Det finns väl ingen som vill att man ska vara ärlig, eller?!

Nu menar jag inte att man ska säga till någon som fått barn tex, guud vad konstigt ditt barn ser ut... Man behöver ju naturligtvis inte vara elak och oförskämd och såra folk, man kan ju svara lite mer generellt i det fallet och kanske säga nåt mer allmänt om hur fina bebisar är!

I ett fall tycker jag att man absolut man ska vara absolut jätte ärlig, nämligen när det kommer till kläder och bristen på klädsmak.

Tex om en vän kommer i en outfit som framhäver kroppen på ett mindre smickrande sätt och hon då frågar: den här blir väl fin i kväll? Då anser jag att jag MÅSTE vara 110% ärlig och säga som det är!

Jag tillhör dom som tänker nåt i stil med: fråga inte om du inte kan ta sanningen!

Då menar jag den riktiga, sanna sanningen!!

Jag förväntar mej att folk är ärliga om jag frågar något...

Tyvärr så funkar det inte riktigt så har jag förstått!

Jag har väldigt svårt att förstå vitsen med att fråga om man inte vill höra den andres åsikt..

Jag har skaffat mej facebook en stund igen, och där råder sånt hyckleri så jag blir alldeles häpen!

Där finns tydligen en oskriven lag att man måste kommentera andras statusar men bara med hyllningar och stående ovationer.

Jag är ibland ärlig och kommenterar som JAG tycker och känner inför statusen...

Bad bad Anna så får man ju INTE göra!!

Näpp, för då är jag sur och negativ!

Man ska alltså vara ärlig så länge man håller med och gör man inte det så är man sur och dum om jag förstått det hela rätt??!

I min värld blir det ganska svårt att föra ett interligent samtal om man alltid tycker lika, det blir lixom inte så givande. Jag älskar att prata och diskutera och att få motargument, det är så man utvecklas och kommer vidare i livet tycker jag.

Finns det något mer givande än när någon får en att tänka om genom att ge sin syn på saken?!

Nu förväntar jag mej kanske inte dom mest begåvade samtalen över fb, men man måste väl ändå få säga ifrån någon gång ibland?!

Jag tycker att om man är vänner på riktigt så måste man väl kunna säga sin åsikt utan att bli häxan surtant i den andres ögon?

En annan sak jag kom att tänka på precis nu är, hur många svarar inte servitrisen på resurangen, tack det var jätte gott, på frågan om det smakade bra?? Och sedan säger till sitt sällskap att, det här var ingen höjdare??

Visst, ibland har man kanske inte tid att påpeka det eller så har man rastlösa barn med sej och då kanske man väljer att le och hålla med.

Men annars... unnar man sej att gå ut och käka och betalar ett antal hundra lappar så måste det väl ändå smaka som man tänkt sej och helst lite bättre ändå?!

Japp, det här var i alla fall min ärliga åsikt om ärlighet!

Ha de!