Sitter och snorar i soffan med B3, kollar på Ice age och hare ganska gott!

Härligt med "barn"filmer som har bakat in en hel del vuxen humor oxå! Hitta Nemo och Ice age är nog mina favoriter å Zid är min hjälte!:))

Den här regniga Lördagen tänker jag lätta upp stämningen en smula och prata känslor och kanske slå hål på en å annan klyscha, eller åtminstone försöka..

Just nu lever vi ett otroligt kontrollerande samhälle, big brother följer varje steg du tar, och i familjen ska både partners och barn kontrolleras med järnhand och ingenting lämnas åt slumpen. När jag växte upp var det en dödssynd att läsa någons dagbok, idag kontrolleras både mobil och dator av allt från kontrollerande partners till big brother och allra helst ska det bajsas med öppen dörr bara för att visa hur ärlig man är och att stolt visa upp, här finns ingenting att dölja!

De få människor som fortfarande håller på sin intergritet ses ofta som tråkiga och introverta idag..

Någonting som jag funderat på är hur det är möjligt att i allt detta hysteriska kontrollerande påstå att: känslor är inget man kan rå för eller som man kan styra över?!!

Skitsnack tycker jag!

Eller i vart fall när det gäller vem man "väljer" att tycka om.

Sen om man vänder på det så tror jag inte att man kan välja att tycka om någon som man finner helt oattraktiv om vi snackar val av partner.

Men jag är helt övertygad att man kan styra över vem man väljer att bli kär i, det kanske inte är jätte enkelt, men jag tror att med lite träning och "rätt tänk" så kan man lära sej att välja partner som man väljer skor tex.

Jag tänker såhär: man köper ju inte ett par skitsnygga skor om dom är två nummer för små och om man nu råkat göra det en gång så lär man ju inte göra det igen.

Men vissa kvinnor verkar dras till en typ av män som dom verkligen borde sky som pesten och sedan ursäktar dom sej med att: jag dras alltid till skitstövlar, lögnare osv..

Jag tycker att ett "felköp" må vara hänt men efter tionde paret kan man ju inte längre skylla på "men varför ska jag alltid ha oturen att köpa för små skor".

Men när det kommer till val av män så funkar det tydligen alltid att resonera så av någon sjuk anledning som jag inte riktigt förstår..

Visst kan jag förstå att man faller för någon som man finner attraktiv, men ganska snart brukar hornen växa ut och någonstans borde det ringa en klocka som säger: DET HÄR ÄR INTE BRA; DET HÄR KAN INTE GÅ VÄL!!

Tyvärr blundar många kvinnor (och för all del män) för detta, och sen vaknar dom upp två år senare  med en unge på halsen och vänner som tagit avstånd med ett: varför händer detta alltid mej??

I min värld är det rent skitsnack, säg istället som det är: jag gillar "farliga män", jag tror att jag kan göra om en sunk till en hunk, eller jag har ingen respekt för mej själv så jag tror inte jag kan få bättre än så här, men kom inte till mej och säg att du inte kan styra över dina känslor eller val av partner!

En annan sak som oxå förvånar mej är kvinnor som blivit dumpade och börjar bete´sej helt irrationellt. Dvs, dom sjunker så långt under sin värdighet så det är fullständigt bedrövligt att se.

Det ska ringas, inte en gång utan helst 3000 gånger i timmen, det ska ältas, gråtas, hämnas och snackas skit till leda..

Visst är det trist att bli lämnad, men hur tänker man när man börjar terrorisera den som lämnat egentligen??

Sjunker jag så lågt jag kan och börjar bete´mej som en fullständig idiot så kommer han/hon säkert börja tycka om mej igen och ta mej tillbaka och vi kommer bli lyckligare än någonsin???

Ledsen, men mer patetisk än så tror jag knappast man kan bli.

Varför inte välja att lägga sin energi på sånt som du faktiskt kan påverka än att bete´sej som en fullständig galning??

Så tänk dej noga för innan du kommer till mej och påstår att du inte kan styra över dina känslor..  för det VET jag att alla kan bara man lär sej!