Välkommen Fredagen den 17 Juni!  

Regnet öser ner där ute, jag och mina små sitter under filten i soffan å kollar Svampbob..

De tog mej faktiskt ganska många år att hitta ett sunt förhållnings sätt till denna tvättsvamp och hans polare Patte..

I början tyckte jag att de var ett otroligt fördummande program, och de gör jag förvisso fortfarande, men numer kan jag tycka de är ganska charmigt och jag kan (tyvärr!) se både svampbob, patrick, bläckvald och dom andra i aldelles för många människor i min närhet..;)

Ett litet tips på tal om de!

Ge dina vänner en egen bild i telefonen, å då menar jag inte på dom själva såklart utan på seriefigurer å sånt som man lätt kan komma å tänka på när man pratar med just den personen!

Sånt är vardagshumor för mej.. Naturligtvis vet inte personen som ringer vad som dyker upp i min telefon..

Jag kan avslöja några favoriter, om ni lovar att inte berätta för någon!:)

När M ringer kommer de upp en bild på Hello kitty, I är en kattunge C är Jesus (fast egentligen är de C för många år sedan!), M är sjö, J är just Svampbob osv osv.. dessa tillhör dom mer gulliga.. Sen har jag Joker när S ringer + lite text som förgyller lite extra:)

Min absoluta favorit är när exet ringer, då har jag tänkt till extra och han har BÅDE egen singnal OCH egen bild nämligen liemannen och exorcist-tema-låten:)

Och vips så har mitt liv genast blivit lite roligare:)    

Ha en riktigt god och skön Fredag                      

God Torsadg förmiddag gott folk!

I morse när jag vaknade kände jag mej ovanligt icke trött (pigg känns som ett väl starkt ord!) 

Men sen gick jag upp och efter ca 20 sekunder insåg jag hur fullständigt kraftlös jag faktiskt var... 

Konstigt de där hur de kan svänga..

jag lever ett svängit liv skulle man kunna säga och de låter ju faktiskt riktigt trevligt dessutom! 

Efter en stund ringde dessutom en kvinna på kommunen och meddelade att jag tydligen inte skickat in alla papper jag skulle och riskerar därmed att bli pengalös till midsommar...

Efter de samtalet kändes de inte så himla svängit längre! 

Sen slogs jag av tanken... Tänk om jag har förlorat min simultanförmåga??!! 

Kan den försvinna bara sådär, eller är de kanske en följd av annan sjukdom??

Har jag altzheimers nu???

Fuck fuck fuck!! 

Vad händer nu??

Är de nu jag ska ringa släkt å vänner å tala om hur mycket ni betyder för mej??

Eller ska jag ringa läkarn först kanske? 

Nä, de smarta är nog kanske att ligga lite lågt nåra dar å känna efter...

Min erfarenhet av förhastade läkarbesök säger mej att de kan bli en lätt pinsam historia om jag inte har lite mer "kött på benen" än så här..

Som den gången när när jag gick akut till gyn för kanske 20 år sedan...

Jag var så säker på att jag fått HIV, jag hade ju både lite halsont och lite kli "down under".. 

20 minuter senare lämnade jag gyn med den stora dumstruten på,

då de visat sej att jag har fått en liten svampinfektion som följd av en penecilinkur månaden tidigare..

En annan gång sökte jag akut för min M.S då mina armar plötsligt slutat lyda mej,  jag tappade tallrikar och armarna blev blytunga och domnade så gott som helt bort... Ja, i alla fall som jag upplevde situatinen..

Återigen lämnade sjukan med en lätt rodnad på kinden, då läkarn kommit fram till att min M.S inte var annat än lite träningsvärk som gick över två dagar senare..

Mmm, fattar inte ens att jag skriver om detta ganska genanta... Men för 15-20 år sedan var jag antagligen en fullfjädrad hypokondriker...

Nu har jag naturligtvis mognat och växt ifrån mina hjärnspöken...

Och idag kan jag både plocka fästingar, snyta andras barn och besöka vänner på sjukhus utan att tro att de smittar...De ni!:)))  

God Måndag kära bloggvänner!                                                      

Idag har jag läst runt lite på andras bloggar och konstaterar för mej själv att suck så mycke dynga här skrivs..

Och jag måste ställa mej frågan, varför bloggar folk när dom inte har någonting överhuvudtaget att skriva om eller att berätta??        

Hur många rubriker låter inte i stil med: Kika in och ställ en fråga till mej! Eller, jag är så vanlig i mitt vanliga liv att jag nästan är alldeles ovanlig! Eller kanske: kom in och läs om min vardag som mamma!

Eller den värsta tänkbara; kom in och kommentera!!

 Jag måste bara ställa några motfrågor,

Varför skulle jag vilja gå in och ställa en fråga på nåns sk "frågestund", när personen i fråga känns som den mest ointressanta människan i universum?

Kanske skulle va just den frågan då, hur blir man så otroligt ointressant?

Å alla dessa mamma-bloggar, vem orkar egentligen bry sej om att Alfred i kiruna har fått en tand och sen kom mormor och sa att den var fin???

 Och dessa vardags bloggar utan ett uns humor, charm eller med glimten i ögat?!!

Sen har vi ju alla fantastiska: jag-är-ett-stackars-oskyldigt-offer-och-tyck-synd-om-mej-bloggar....

Har nog bara snubblat över ett par bloggar där man kan läsa om människors lyckliga uppväxt med guldsked i munnen! 

De kanske inte skulle va en blogg för just mej, men den skulle ju å andra sidan inte va mer ointressant än alla offer-bloggar heller!

Skulle va lite kul att få veta hur du tänker angående detta, de kanske rent av är så att de är skönt att läsa om okända människors vardag, då kanske man kan få känna att mitt liv kanske inte är så jäkla uselt ändå?!                                              

Önskar dej en trevlig Måndag i alla fall, oavsett hur tråkig och ointressant du än må vara!   

Är så förbaskat trött på mej själv just!!                                       Så i dagens inlägg skulle jag vilja påminna mej själv om hur fantastisk jag faktiskt är!

Tycker jag vart så himla eländig här under en tid så de kan nog va bra för mej att läsa hur bra jag är! (Visserligen är de ju jag själv som skrivit men de ska jag nog kunna bortse ifrån!)....Dessutom skulle ju listan faktiskt kunnat varit skriven av i stort sett vem som helst!!

  Det är just de som du kan läsa här nedan som gör just mej så fullständigt fantastisk och underbar.                                           I och med att listan kan göras så ofantligt lång har jag valt att begränsa listan krafigt!

* Jag är oootroligt snäll och omtänksam! 

* Jag är viktig och jag behövs verkligen!

* Jag är en fantastisk mor och även en underbar hustru, då de begav sej!

* Jag är klok och interligent (de finns de tom papper på)!

* Jag är en varm och godhjärtad människa, som aldrig sätter mej själv i första rum!

* Jag är rolig! Verkligen jätte rolig!

* Jag är en fantastisk bra, trogen och lojal vän!

* Du kan alltid lita på mej!

* Jag är vacker! Och blir dessutom bara vackrare med åren!  

* Kan jag så ställer jag alltid upp, jag finns helt enkelt alltid där! (så vida jag har mobilen på..!)                                        

* Jag är lång och jag är blond och jag är smal! 

* Jag är otroligt generös och givmild!

* Jag har ett djup och en mening och de jag säger är alltid väldigt genomtänkt!

* Jag står alltid på den svagas sida!

* Skulle jag få en oväntad, stor summa pengar skulle allt gå till välgörenhet! (bla.katthemmet här i stan!)

* Jag är väldigt storsint och ödmjuk!

* Jag är spontan och härlig!

* Som jag ofta brukar säga, jag är antagligen alldeles för god för den här världen!

* Min högsta önskan är att de blir fred på jorden och att alla ska kunna äta sej mätta.. varje dag!                                         * Jag är dessutom oerhört trevlig, charmig, lättsam med stil och god smak! Ja, en riktig party höjare med andra ord, utan att för den sakens skull ta för mycket plats!

Ja, som ni alla förstår var detta bra ett litet axplock av allt de som gör just mej så oerhört fantastisk och älskvärd!                            Lista gärna dej själv om du skulle ha en dålig dag, så inser du ganska snart att du oxå är helt fantastisk, precis som jag!!

Kan bli så att jag tar en tankepaus över helgen..                              

Fick mej lite att fundera på för en stund sen...  

Antingen stannar man kvar eller så förändrar de som inte är bra..

Gör de mej i såna fall till en dålig människa, eller till en bättre

och mer ansvarsfull människa?

Förstör jag, eller förstärker jag??

Kommer jag att dö, eller är de min chans att överleva??  

Till er som som har annat för er i helgen kan jag bara önska en

 fin helg    (åh, förlåt...men jag kunde inte  

 låta bli;)))))    

Min blir som den blir och de behöver ju inte bli sämre...          

Torsdag idag, för er som missat.                                                 Har egentligen haft en bra dag med skolavslutning och mammas jordgubbstårta, mums:)

Min, stora, fina gick ur nian idag, känns galet på nåt sätt, å man märker ju på barnen att man börjar bli gammal, även om jag råkar tillhöra en av dom yngre föräldrarna i klassen.

Men hur man än vrider å vänder på saken, ja eller åren, så är sexton år ändå alltid sexton år!

Så igår var de då möte på familjerätten... 

Märkligt  nog så kände jag mej nästan lite chockad när jag åkte därifrån, "karln" är faan dummare än jag trodde!!                       Ett av hans mest ointerligenta uttalanden måste nog vara att han inte trodde att vår sex åring har någon diagnos, ja eller sjukdom som han själv uttrycker de (de är ju förvisso sant, ngn sjukdom finns ju inte).

Men han hävdar att allt är så fantastiskt när han har barnen hos sej och så fort sex åringen kommer hem till mej så insjuknar han genast i sin autism igen, alltså måste ju problemet vara mitt....

Dessutom har ingen i hans närhet heller märkt av "sjukdomen".

Hur kommuniserar man med en sån människa??

Hur ska han någonsin kunna hjälpa till och dela ansvaret när han sticker huvudet i sanden och intalar sej att allt är bra??

Helt plötsligt känns de som ett ganska bra alternativ att lägga sej ner och dö, de finns ju lixom bara ett tomt skal kvar av mej ändå och jag har verkligen ingen aning om hur faan jag ska kunna fylla de där skalet med energi och glädje igen....

Nu behöver ni inte hetsa upp er, för jag kommer aldrig någonsin skada mej själv, de är en av få saker jag är riktigt säker på..

Som en vän sa till mej igår, du är alldeles för nyfiken på vilken väg livet kommer ta härnäst för att avstå de... sarkastisk som jag är svarade jag, du menar att jag är nyfiken på NÄR jag hamnar inom den slutna vården, om sex månader eller kanske inte förren om fem år????

Jag tror nog att vi kan ha rätt båda två i de fallet...   

Till er som är eller har en närvarande, engagerad pappa till era barn - jag är inte helt säker på att ni vet hur fantastiskt bra, och hur previligerade ni är!

Jag är så otroligt avundsjuk på er och det är faktiskt den enda önskan jag har, om jag nu fick chansen att önska vad som helst i hela världen!!

Ta verkligen hand om varandra

ta inget förgivet

Och för guds skull uppskatta de du har

och glöm inte att oxå VISA de   

Hej igen!                                                                                     Efter några dagars paus i bloggandet är jag åter tillbaka, känns bra även om jag i ärlighetens namn hellre legat i solen vid nån sjö eller ännu bättre, vid havet.

Alla ni som bor i närheten av hav är så otroligt lyckligt lottade, tänk på de, era lyckostar!:)

Jag är SÅ avis!! 

Hoppas att alla haft en skön helg och hämtat sej efter nationaldags firandet.

För ni firar väl??!!

Själv har jag varit små-barns-ledig mellan Onsdag kväll och måndag em.. Kan inte minnas att det hänt tidigare....Jo kanske runt jul å nyår, men ändå!!

Tänkte att de skulle kännas lite märkligt och att jag skulle sakna mina små, men icke!

Igår kväll kände jag bara "jag behöver mer!!!"

Så nu är de väl bara att börja kampen med myndigheter om avlastning, LSS-timmar å allt sånt där...                                     Fattar bara inte att jag är så förbannat trött och kraftlös hela tiden..

Visst har de varit mycke och intensivt men jag känner mej näst intill slut som människa, över och passé, gammal och förbrukad...

HUR GÖR MAN OCH HUR BLIR MAN PIGG???

Skulle vara så otroligt skönt att vara två i detta; någon att bolla tankar med, någon att byta av med, någon som kan krama mej och säga vi tar oss igenom de här och vi gör de tillsammans...

Istället får jag höra att de är tackvare mej vi hamnat här och att problemet är mitt iå med att barnen bor hos mej och att jag är en riktigt störd människa som bara ska ha och ska ha!

I morron em är de möte på familjerätten, soc folket iaf här jag bor är som en skock zombies som antagligen inte skulle märka om man så släppte en atombomb utanför fönstret...

Så tanken på att dom ska kunna tillföra ngt känns ganska avlägsen..                                                                                 Men, men...jag kan ju ha fel..

De kan ju bli mitt bästa mötet hittills.... genom alla tider!:)))      

Ja men, de som lever får se, redan i morron!

Ta hand om varandra, de tjänar alla på   

Detta blir antagligen veckans snabbis från mej, men de kanske kommer mer framåt em.

Vill bara meddela två saker, det första är att tårarna och huvudvärken har hittat hem igen.

De andra är att när jag nu fått lite distans till gårdagen så känns den faktiskt ganska mycke värre än jag befarat..

Bara glada å possitiva nyheter från mej idag alltså  

Jag har inga problem att driva saker och hävda mina rättigheter, men ibland önskar jag att någonting någon gång kunde komma lite mer smidigt till mej..

Ja ja ja, vad är väl en bal på slottet