Kära bloggläsare, shit vilken dag ni gav mej i går, 63, sextiotre(!) besökare på EN dag!!

Kände nästan hur jag tappade fotfästet för ett ögonblick... mitt bloggande steg mej över huvudet under några fantastiska minuter och jag kunde se mej själv i morronsoffan på Tv 4.. Alex Schulman var oxå där, lika så Kissie..

Båda var lika mållösa och rörande överrens om att Anna-den nya bloggdrottningen sopat banan med hela blogg-Sverige och tagit bloggandet till helt nya, oanade höjder..

Programet avslutades med hur Alex tog fram en sån där jätte, jätte stor check ur bakfickan å räckte fram som en liten morot till mej för att jag aldrig någonsin ska sluta blogga!

100 000 oavkortat direkt in på katthemmet!!!

Sen väcktes jag tyvärr ur min dröm just när Mikael Persbrandt kom in i studion och bjöd med mej på ett gigantiskt kändis party i Saint Tropez, ....av en ulkande hund...

Så var jag återigen tillbaka i min ganska oglamourösa vardag bland ulkande hundar,skrikande ungar och överkokta makaroner..

Och förvisso en ganska stor portion livlig fantasi....

Sitter här i mörkaste Småland på årets mörkaste dag..

De snöar utanför fönstret och jag vill helst av allt stanna inne under min filt hela dagen..

Jag känner mej på helt fel plats på hel fel årstid, antar att fler känner som jag, och de är inte svårt att längta sej fram i tiden..

Jag älskar havet, och jag tror de är ömsesidigt.

Bilderna är från mina smultronställen i livet.

Det är här jag vill vara, hit vill jag alltid komma tillbaka

De är här jag mår bra, de är här jag kan andas

Här känner jag mej alltid fri, alltid lycklig

Här är så ofantligt vackert

Här finner jag ro, här kan jag alltid vara jag

Här finns inga krav, inga måsten

Det är här jag känner mej stark och lycklig

Här är jag precis lika vacker som jag alltid vill vara..

Nytt år och ett år äldre..

Ja, jag fyller faktiskt så tidigt på året så jag blir ett år äldre om bara nåra veckor...

Har inte riktigt bestämt mej för hur jag ska förhålla mej till de..än..

Brukar försöka vara positiv och tänka att för varje år som går kommer jag ett år närmare mitt bästa år någonsin..

Kanske är de så att jag redan haft mitt bästa år utan att jag ens märkte de?

Hemska tanke!!

Hur som helst funderar jag ibland på hur man vet att man håller på att bli gammal, om nu min generation ens blir gammal på de "gamla" sättet..

Förr blev ju folk gamla redan runt trettio...

I såna fall är jag ju redan nu jätte gammal...verkligen jätte,jätte gammal.. Nästan så jag är inne på övertid!!

Jag tänkte lista en del saker som jag känner att de är en viss ålders varning på.

punkterna har ingen som helst inbördes ordning, så pusta nu inte ut förren du läst sista punkten!

Man vet att man håller på att bli gammal när:

* Äldsta sonen frågar hur de känns att veta att man kan bli farmor när som helst.

* När man suttit still en stund och kan knappt resa sej igen utan hjälp.

* När man inte längre vill åka karuseller på nöjesparken med motiveringarna, "de där ser verkligen farligt ut", eller, "nej usch, de där blir jag alldeles för snurrig av".

* När de motsatta könet slutar vissla efter en på stan.

* När man drar fingret över ögonlocken utan att dom själva lägger sej på sin rätta plats igen, utan att man lixom får dra dom tillbaka.

* När man blir kallad MILF.

* När man tackar nej till ett erbjudande på kvällen bara för att det är så "mörk och kallt".

* När armarna inte räcker till när man läser tidningen.

* När man helt seriöst tänker att de nog faktiskt skulle va en investering att lägga 40 000 på ett litet "lyft".

* När man tittar på sonens kompisar och tänker, "hmm, här finns de potensial".

*När man hellre tar en taxi hem istället för att gå, bara för "säkerhets skull". (precis som om ngn ens skulle tänka tanken..)

* När man hellre tar en skogs promenad istället för en fika på stan eller en "after work".

* När man hör sej själv säga saker som sin egen mamma sa när man var liten och lovade sej själv att så ska jag minsann aldrig säga till mina barn.

* När man föredrar baddräkt istället för bikini.

* När man hör sej själv säga "de var bättre förr".

* När "så ska de låta", blivit en självklar ingrediens i "Fredags myset".

* När man inser att Richard Gere faktiskt har "nånting".

Och man inte har en aningen om vem Justin Bieber är, och faktiskt inte ens orkar ta reda på det heller.

* När man börjar hitta konstiga hårstrån på kroppen på högst märkliga ställen.

* När man allvarlig börjar fundera på att färga håret rött.

* När man tänker i klädbutiken, "den här ser verkligen varm och skön ut och tänk så praktisk nu när svamp säsongen närmar sej".

* När man säger, "nej tack, jag kör".

* När man ser en gammal tant med rullator och tänker "hm, en sån där skulle faktiskt va riktigt skön att ha".

* När man slutar raka benen på vinter halvåret.

* När de känns svårt och jobbigt att lära sej sin nya mobil.

* När man kommer på sej själv att skratta åt buskis.

De finns naturligtvis många fler ålderstecken men de här var de första jag kom att tänka på.

Turligt nog stämmer faktiskt inte en enda punkt in på mej själv, så de måste ju betyda att jag fortfarande är väldigt ung ( eller kanske är jag bara en liten lögnerska?)

Själva då, hur gick de för er, klarade ni testet?

Avslutningsvis vill jag bara citera Jonas Gardell som en gång sa så här:

"Man märker att man håller på att bli gammal när man känner sej trygg av att se polisen patrullera i tunnelbanan"!

Söndagen den andra Januari 2011 - Dagen då verkligheten hann i kapp mej...och kanske nåra till!

Hoppas alla ni därute fick en lika trevlig nyårshelg som jag, lugnt och städat och med riktigt hög mysfaktor!

- Precis som de ska va med andra ord!

Idag är de Söndagen efter... ska tvätta, städa och senare kommer änglarna hem å då vet man att det återigen är vardag..fast Söndag!

Har tänkt på mina änglar och saknat dom ibland... men jag har inte längtat ett endaste dugg...

Oops, nu tappade jag kanske hälften av mina läsare... Bad bad mamma Anna som inte längtat efter sina barn efter EN HEL vecka!!!

Men, men sån blev jag...och jag tänker inte förklara mej ett endaste dugg!!

Jag känner mej otroligt hoppfull inför året och jag vet att det är stora förändringar på gång, och jag tror kanske inte alla kommer kännas bra, men jag är säker på att det kommer att komma något bra ur de, och de måste väl ändå vara de viktigaste.

Jag tror inte det finns så jätte många dåliga saker som händer, utan att de kommer någonting bra ur det... i alla fall på sikt..

Om inte annat så för att man lärt sej något av de som hänt, och man kan kanske se saken ur ett annat perspektiv, NÅGON annans perspektiv och det måste ju ses som positivt!

I övrigt ska jag jobba mer på att försöka ta mej an saker och ting från olika vinklar, bara för att förstå mej på saker som händer och människors handlingar lite bättre.

De är så mycket som jag inte förstår som jag faktiskt önskar att jag gjorde.

Tänker att de nog skulle va lite enklare att vara jag då!

En annan grej jag vill förbättra hos mej själv är att jag ska säga mer bra saker till andra människor som jag vet att dom skulle glädjas åt, bättre på att ge komplimanger helt enkelt..

Ofta tänker jag att nån säger nåt bra eller är fin i håret eller vad som helst, fast de är kanske inte alltid jag säger de..

Så från och med nu ska jag glädja någon varje dag genom att säga något snällt, värmande och uppriktigt!

Tänk om alla människor kunde göra de, då skulle världen med ens bli lite varmare, lite bättre, lite vackrare..

Då var de inte så många timmar kvar på 2010...

Detta bedrövliga år..

Vill minnas att jag skrev nåt liknade för ett år sedan, fast om 2009.

Men nu har jag en mycke bra känsla i kroppen som jag väljer att tro stenhårt på.. i alla fall ett par månader till, sen får vi se..

I morgon är de den första nyårsaftonen på sju år som jag inte ska tillbringa tillsammans med mina barn..

De känns lite märkligt, men om sanningen ska fram så har jag verkligen njutit av min barnlediga vecka som avslutas på Söndag kväll.

Jag har sovit så länge jag velat, ätit när och vad jag vill jag har tillbringat mycke tid i skogen tillsammans med världens finaste hund, Enya.

Som jag tom. delat säng med<3

Nu tror ni säkert att jag ska slå på den stora trumman i morron bara för att möjligheten finns.

Och de har ni ganska rätt i.... men på MITT sätt.. såklart! Alltid på mitt sätt!!

Host,host..nog pratat om detta.

Jag funderar en del på hur min känsla kommer att vara, jag har nämligen en förmåga att bli ofantligt sentimental på nyårsafton..

Jag funderar mer än vanligt på det som varit och på det som komma skall..

De är då som de stora vemodet rullar in, skulle man oxå kunna säga!

Men som sagt min känsla är att de blir ett riktigt bra år!

Ett ANNA år helt enkelt!!

Ni kommer säkerligen oxå få en alldeles underbar nyårsafton om ni följer följande råd!

1.) Drick inte FÖR mycke alkohol!

2.) Ät rikligt med GOD mat!

3.) Umgås BARA med dom du verkligen VILL umgås med!

4.) Undvik smällare och raketer!

5.) Slåss INTE, INTE med någon!

6.) Var inte otrogen! (eftersmaken sitter i för alltid och smakar jävligt bittert!)

7.) Slicka inte på lyktstolpar och ät inte gul snö!

8.) Gå inte hem själva!!

                         Gott nytt Anna år på er alla!!

Funderar och funderar... som vanligt skulle man kanske kunna säga...

Men i kväll har nåt slags inre lugn infunnit sej, känner mej inte ens lite stressad utan bara härligt lugn i min ensamhet.. en underbar ensamhet.

Lika jobbig som ensamhet kan kännas lika skön och befriande är den här hos mej just nu..

Förresten, är man verkligen ensam om man inte känner sej ensam??

Hm, egentligen är man kanske bara ensam om man känner sej de.

För även om de fysiskt sett bara finns en (människo) kropp här så känns de inte ett dugg ensamt, bara fridfullt..

Jag har relativt nyligen lämnat ett (halv) långt förhållande bakom mej och så ensam som jag kände mej i de förhållandet har jag inte varit i närheten av under mina månader som singel..

Ensamhet i tvåsamhet måste vara den värsta sortens ensamhet som kan drabba någon tror jag.

Samtidigt är jag otroligt tacksam att jag fått uppleva den värsta sorten, för nu har jag lärt mej hur de känns att vara riktigt riktigt ensam..

Jag mot hela världen..

Dessutom har jag lärt mej att uppskatta ensamheten tillsammans med mej själv.... Den allra bästa sortens ensamhet!

Själv vald ensamhet tycker jag inte ens borde få kallas ensamhet, utan kanske mer kvalitets tid med sej själv, vilket dessutom är ganska få förunnat..

Försök att uppskatta tiden med er själva så tror i alla fall jag att livet blir lite enklare, lite vackrare och lite mindre ensamt..

          Ta hand om er!

I natt är de så galet mycke som snurrar i huvudet på mej så jag kan faktiskt inte välja ut någonting att skriva om... 

Allt skulle säkerligen bara bli en enda röra och ingen, inte ens jag själv skulle kunna tyda nåt vettigt ur de hela.

Så därför väljer jag helt enkelt att inte blogga över huvudtaget ikväll, de blir nog lugnast så.

För jag menar, skulle jag sitta här och bara babbla om ingenting så skulle jag ju självklart förlora mina läsare och de i sin tur hade ju varit förödande... ja, i alla fall för katthemmet, och de skulle jag aldrig förlåta mej själv för.

Nä, jag vill beröra, uppröra, få människor att vakna, stanna upp och tänka efter, och gör jag inte de kan de faktiskt kvitta för min del.

De finns så otroligt många bloggar som inte förmedlar nånting och i de facket vill inte jag hamna.

För ärligt, vem orkar läsa en text som verkligen inte håller ett dugg??

Inte jag i alla fall!

De finns så otroligt många människor som bara maler och maler utan att säga nånting av värde och som inte själva förstår hur tråkigt de är och att dom borde tystnat för länge sedan..

Såna människor gör mej så trött, duracell-människorna!!

Nä, jag tycker att har man ingenting att förmedla så kan man lika gärna vara tyst..

Men de är min åsikt, många tycker säkert tvärtom, att de är härligt med människor som kan snacka om ingenting utan att bli tråkiga...

Men jag tycker tystnaden kan säga mer än alla ord, så de är mycke därför jag inte vill prata för mycke i onödan..

Jag är hellre tyst och mystisk än öppen och pratglad..

Men de är ju jag de...

I kväll känner jag mej otroligt tacksam för att jag är just jag, och jag är jäkligt nöjd med mej själv... på riktigt!

Jag har så många vänner som har så otroligt dålig självkänsla och självförtroende... 

Såna som inte tror på sej själva för fem öre eller som inte förstår hur fina och bra dom är!!

Så här är de för mej...

Jag har ganska stor integritet, och jag sollar med jämna mellanrum bort människor i mitt liv...

Har aldrig förstått varför man ska umgås med folk med motiveringen "vi har ju känt varandra hela livet" osv...

Kanske just därför de är dax att byta vänner??

Att hänga ihop bara för att man alltid har gjort, trots att man vuxit i sär eller egentligen är jäkligt trötta på varandra.. bara av gammal vana lixom... jätte konstigt ju!!!

I min värld måste man faktiskt förtjäna min uppmärksamhet och vänskap..

Inte för att jag skulle vara så mycke bättre än någon annan men jag tycker faktiskt att min tid här är så kort, kanske tom kortare än jag tror, så varför ska jag då slänga bort min dyrbara tid på människor som inte tillför mej någonting???

Hur sjukt är inte de?????

Och vart vill jag komma med detta?

Jo, till mina vänner som inte tycker om sej själva, vill jag säga;

Ni är så otroligt fina, roliga, härliga och underbara på ALLA sätt, ni vet ju hur jag är..och hade ni inte vart dom ni är så hade ni aldrig någonsin förtjänat min vänskap!!!

Ni är ju faan bäst ju och jag älskar er mina tokfior!!!

Så upp med hakan tjejer, ta för er, inse att ni underbara, att ni förtjänar ett bra liv och att ni ska älskas för vilka ni är och skulle någon inte visa er den respekt och kärlek ni förtjänar, så lämna....direkt och tveklöst och med huvudet högt...

Och vad ni än gör, glöm aldrig, aldrig bort att bara de bästa är gott nog för er.....