God morgon mina vänner!

Hoppas ni fått en god start på dagen!

Jag har verkligen börjat inse vad en god morgon gör för resten av dagen.

I mitt fall har jag fått lära mej den hårda vägen.

B2 (mina barn heter B1, B2 och B3, i just den ordningen!)har just kommit i väg till skolan, jag sitter nu med B3 i soffan, B3 pusslar och jag sitter här å skriver med kaffekoppen i högsta hugg.

Jag är ofantligt trött, somnade nångång efter två i natt, vaknade ett par gånger till efter de och hade svårt att somna om, klockan ringer 6.45 men då hade redan B2 varit inne hos mej en stund.

Strax därefter tassade även B3 in till min säng.

Ungefär i samma stund bröts förtrollningen.

Inom loppet av 30 minuter har B3 blivit slagen tre gånger och gråtit hysteriskt lika många, jag hade fått en leksak i ansiktet och blivit spottad i ansiktet två gånger.

Eftersom morgon blev turbulent så hann B3 inte äta sin frukost, utan den fick tas med i ryggsäcken...som vanligt.

B2 vägrade klä på sej så det fick ske med tvång lika så tandborstningen.

Samtidigt som jag och B3 fick höra ramor som inte tillhör denna värld.

B3 sprang under tiden upp i trappan och gömde sej med orden: "jag sitter här tills B2 åkt så jag inte får mer stryk"..

Nu sitter vi som sagt här i soffan som två urvridna disktrasor, när vi egentligen borde göra allt det där som är svårt att göra när B2 är hemma, och är det det här som ska vara min och B3s kvalitetstid ihop??

Idag slutar förskolan kl 12 och 11,45 har jag det oblikatoriska Fredags mötet med lärarna där vi går igenom den gångna skolveckan, så om 2,5 timmar är det dax igen, innan dess bör vi hinna duscha, åka till stan och handla och helst så har jag och B3 hunnit med lite mys oxå.

Om du undrar varför jag tar mej tid att sitta här nu så är svaret väldigt enkelt: jag måste få sitta ner en stund med mitt kaffe och landa lite, ventilera och "samla nya krafter".

Så här ser en vanlig morgon ut i mitt liv med ett autistiskt, utåtagerande barn.

Som ni förstår är vår situation fullständigt ohållbar, men nästa vecka har jag 72 möten så då hoppas jag att i vart fall att några pusselbitar ska falla på plats och att vi kan bli hjälpta och kanske avlastade på ett eller annat sätt.

( jodå, vi har faktiskt redan fått hjälp i form av 12 lss-timmar i månaden, fördelade på 3 timmar/vecka, dessutom har jag 1/4-dels vårdbidrag, men ni vet hur de är: mycket vill ha mer!)

Om ni lovar att ha en härlig helg så lovar jag att göra mitt allra bästa