Hej igen bloggen!

Var nästan en månad sen jag var inne och delade med mej av mina öden och äventyr.

Det stör mej ganska mycket att jag inte riktigt får struktur på mitt bloggande, i mitt fall handlar det ju sällan om idétorka utan just brist på struktur och i viss mån tid eller ro.

Samtidigt känner jag att det är ganska typiskt för hela mitt liv just nu - bristen på struktur.

Å andra sidan lever jag säkerligen ett betydligt mer strukturerat liv än många andra tack vare B2s autism.

Den där jävla diagnosen ja....

Det finns inget jag avskyr så mycket som den.

Vi har haft en riktigt jobbig period här hemma igen och jag går inte ens på knäna längre, det är mer som att jag fallit ner i en vak och försöker dra mej upp med hjälp av isdubbar bara det att jag glömt att ta bort det där plastskyddet från själva dubbarna och då blir det ju inte så himla bra..

Naturligvis infaller det där jävla höstlovet också, mitt upp i alltihop..

Lov är det värsta som kan hända min familj, då rubbas nämligen strukturen fullständigt, så även den här gången..

För säkerhets skull passade B2 på att ta sina agressioner till nya höjder och gårdagen toppades med att grannen kom in och skällde ut oss för att B2 försökt döda hennes pojk.

Jag vet att det mesta hänger på mej var det gäller struktur och tydlighet men jag är inte mer än människa och jag är förbannat trött på att dra detta lass alldeles själv.

Dessutom har jag två barn till som inte är diagnostiserade och som har andra behov och önskemål än kanske just det som råkar vara schemalagt för dagen.

Känns förjävligt att tänka på att hela familjen tvingas leva ett autistiskt liv bara för att en av oss har diagnosen.

I morse när B2 kommit iväg till skolan gick all luft ur mej, tårarna rann av lättnad över att det äntligen blivit vanlig Måndag igen och jag får några timmars andrum innan rond två drar igång i eftermiddag, eller andrum och andrum, B3 finns ju alltid här och skriker efter uppmärksamhet när det äntligen bjuds möjlighet till egentid med mamma!