Hej hej bloggen!

Den här veckan är det no-filter-week!

Direkt översatt: Inget filter veckan, dvs: den här veckan bör vi inte försköna vår vardag i sociala medier så som i bloggar, facebook, twitter, instagram mm. mm.

Folk har ju en förmåga att lägga upp bilder och inlägg från vardagen som ser lite bättre ut än vad verkligheten egentligen är, vilket kan få oss andra med en ganska medioker vardag att må dåligt och känna oss otillräckliga.... har jag hört.

Tanken är ändå ganska skön tycker jag!

Tänk om folk kunde lära sej slappna av och "go by the flo" lite mer och sluta visa upp sin konstlade lycka och framgång i tid och otid!

Så idag tänker jag skriva helt utan filter och berätta lite om min rätt oglamourösa vecka!

Jag är förbannat trött just nu, har svårt att komma upp på morgonen och igångsättningsmotståndet är enormt varje dag, varje timme.

Jag är inne i en period då min hy är bedrövlig och jag är ganska ful faktiskt. den känslan är rätt deprimerande.

Höst! Jag hatar hösten och jag fryser!

I morse hade hunden skitit i hallen och kaffet var slut, Helvete!

Moppen startade snällt men vinden sved mot ansiktet så tårarna rann.

I morron ska jag till tandläkaren. Jag är ganska rädd för tandläkaren, dom har ju sällan nåt positivt att komma med dessutom kostar det pengar. 

På Torsdag ska jag opereras..i halsen.

Fattas bara att han slinter med skalpellen och skär halsen av mej... Just my luck!

Men det kanske är lika bra för roligare än så här lär det väl knappast bli här i livet?!

Ha en hyffsad vecka kära läsare och glöm inte bort att det alltid finns någon som har det betydligt bättre än du!  

Idag tänker jag dissa den grupp kvinnor som jag själv är en etablerad medlem av.

Skillnaden är att jag vågar påstå att jag är lite mer "laidback" än många andra, särskilt om vi jämnför med dom som blivit föräldrar dom senaste 5-10 åren.

Att ni bara orkar??!!

I många fall får jag en känsla av att barn är den nya tidens accosearer, som ska kläs och visas upp, framhävas och daltas med.

Att uppfostra sitt barn till en individuell och självständig individ med en tro på sej själv verkar helt tillhöra en svunnen tid.

Min sistfödda, B3, började ju som bekant förskoleklass för ca en månad sedan och sen ett par veckor är jag så trött på dessa morsor som följer sina barn till skolan och som samlas i en liten "mammagrupp" utanför skolan för att prata om sina fantastiska barn!!

Jag tar helst en annan väg ut från skolgården, men ibland tvingas jag förbi "mammagruppen" och då kan jag inte låta bli att slås av tanken: hur mycket kan egentligen hänt sen igår vid den här tiden?

Jag ser även på barnens kläder att dom fått en helt ny garderob inför skolstarten från någon av dom stora kedjornas höstkollektion, många har ju naturligtvis varit på "barnklädersparty" och betalat 876 kr för en liten tröja med ett lingon och ett blåbär på för att det är ju "den bästa kvaliteten"!

När det var dax för den första gympalektionen kom alla pojkar med en spindelmannen-gympa-påse och alla flickor kom med en princess-gympa-påse fylld med nyinköpta tricoter för vuxna, fast i barnstorlekar.

Vad är det för fel på ett par mysbrallor och en t-shirt? Barnen är ju för faan inga atleter eller elitidrottare, dom är SEX år och ska leta "bolldatten" och hoppa runt lite i 45 minuter!!

Hur tänker ni??

När dagen för skolfotot kom befann sej dessa morsor i någon slags äcklig och riktigt motbjudande eufori.

Äntligen ska deras tandlösa små barn förevigas i märkliga håruppsättningar och plastiga klänningar.

Morsorna instruerar särskilt flickorna hur dessa ska le sitt naturligaste leende på ett fullständigt onaturligt sätt och vilken sida som är deras mest bildsköna.

Alltsammans bara för att den lilla dottern själv tycker det är så roligt att ta helt naturliga bilder som sedan ska delas ut till släkten framåt den 24 December, men bara om bilderna blir bra, såklart!

Vad sänder detta ut för singnaler?

Samtidigt talar vi ständigt om för våra små älsklingar att dom är så bra och fina precis som dom är och att skönhet de ni barn, det är något som kommer innefrån de!

Hej hej bloggen och välkommen tillbaka till mej själv!

Har inte bloggat på ca tio månader men känner att saknaden varit stor då jag ser att mina läsare troget kikar in här då och då trots min långa frånvaro.

Stolt och tacksam!  

Mitt liv har under den senaste tiden rullat på, ibland uppför, ibland nedför ibland både hit och dit på samma gång, lite så som livet ska vara helt enkelt!

Jag har dessutom skaffat mej ett twitterkonto som finns att följa, sök på "NergårdsAnna" så hittar ni mitt halvaktiva konto där!:)

Idag har jag redan hunnit bli lätt bestört över hur vårt samhälle faktiskt ser ut 2013.

För knappt en månad sedan började min minsting i förskoleklass, en helt ny värld öppnades sej och B3 som jag kallar mitt minsta barn (för nytillkomna läsare kan jag berätta att det även finns en B1 och en B2!) har redan växt massor som människa, vilket är härligt att se och som skulle göra vilken föräldrer som helst stolt som en tupp att bevittna!

B3;s självkänsla ökar för varje dag och "hen" känner sej näst intill odödlig, precis som livet ska vara när man är sex år och har hela världen för sina fötter!

I Måndags började en ny liten kille i klassen, han kommer från ett främmande land med ett främmande språk.

Hans familj kan ingen som helst Svenska och vet mycket lite om deras nya land, Sverige.

Han är ensam på hela skolan om att tala sitt språk och allt är väldigt nytt och ganska skrämmande för den här lilla pojken som säkerligen känner sej ensammast i hela världen när han är i skolan.

Eftersom regeringen beslutat att inte längre erbjuda dessa barn/familjer förberedelseklass där barnen får gå tillsammans med andra barn i samma situation och lära sej språket och om Sverige tillsammans, kastas de istället rakt in i den Svenska skolan utan något som helst skyddsnät eller social uppbackning.

Samtidigt står det i den Svenska skollagen att ALLA barn ska ha samma rätt till den kunskap och inlärning som skolan kan erbjuda.

Hur går detta ihop och på vilket sätt ger skolan denne lille pojk samma möjligheter som ges till B3?

Kommer han hem med samma sprudlande självförtroende som mitt barn gör?

Idag fick han gå in tidigare än de andra barnen, då han inte vågade vara ute på rasten, istället satt han inne tillsammans med en lärare och grät förtvivlat.

Hade en diskussion runt detta med en av pedagogerna på skolan i morse, hon gick to.m så långt att hon kallade det för barnmisshandel!

Jag sitter inte inne på alla svaren kring detta, men jag känner mej djupt oroad både med tanke på denne lille grabb och hans framtid men även över vilket samhälle vi håller på att skapa oss här!

Jag vet inte hur DU känner, men JAG tycker det är förjävligt!

Hej Tisdag!

Kommer just från ett möte med rektor, lärare, assistent, pedagoger och HUB representanter.

Det var det tuffaste mötet i år, kanske på flera år..

På ett sätt borde jag vara nöjd, äntligen har poletten trillat ner hos samtliga inblandade, något jag kämpat för sedan förskolestarten för knappt ett och ett halvt år sedan.

Det jobbiga är att nu äntligen kan dom lägga ihop två och två och inser att B2 är en tickande bomb redo att detonera när som helst.  

Ni vet ibland kan man säga saker bara för att man vill att den man pratar med ska vifta bort det och säga, nu får du ge dej, du behöver ju inte ta i så du...ja ni vet vad..osv, osv..

Ni vet, bara för att övertyga sej själv om att man helt fel ute.

På mötet idag tyckte jag att jag drog saker till sin spets då jag sa att både barn och vuxna börjar känna en rädsla inför B2 och jag tror inte det handlar om OM längre utan snarare om NÄR någon kommer att råka väldigt illa ut pga B2s utbrott.

I två sekunder blev det tyst i musiksalen där mötet ägde rum sedan höll samtliga av skolans personal med!

Vi måste verkligen börja tänka på dom andra barnens säkerhet på allvar nu, många barn i klassen är rädda sa klassföreståndaren och fick medhåll från alla andra runt bordet.

KA´DICH!!

Där kom den, som en riktig käftsmäll!

Nu är det verkligen på riktigt, mina farhågor har hunnit ifatt och det är bara en tidsfråga innan de oxå besannas, nu vet inte bara jag nu vet ALLA och vi alla tänker på samma sak..

Just nu känner jag mej förtvivlad, förkrossad, hjälplös och otroligt ensam.    

Kan det aldrig få bli lugnt så jag kan få en chans att hämta andan och på något sätt ladda om??

Aja, får nog ta den här dagen till att försöka landa och förhoppningsvis hitta ännu en strategi för hur faan jag kommer vidare härifrån?!

God förmiddag kära kamrater!

Är det bara jag eller finns det fler som funderat lite kring det här med nöje som i nöjesblad?

Jag tänker mej att ett nöjesblad är ett blad som handlar om just nöje.

Idag har jag varit inne och läst Aftonbladets nöjesblad, där möttes jag av följande rubriker:

Larry Hagman död

Travolta om döde sonens autism

Bon Jovi om dotterns överdos

Carola-  jag trodde jag skulle bli våldtagen

Grammisvinnare i bussdödskrasch

Thorsten Flinck har sökt vård för sitt missbruk

Jag kan inte låta bli att undra, var i dessa artiklar ligger nöjet??

Det känns lite som att se fram mot en extra billaga med födelseannonser men när jag väl öppnar billagan finns bara dödsannonser om spädbarnsdöd..

Jag vet inte, men jag tycker det är riktigt smaklöst..

Hej Torsdag!

Idag ställer jag frågan vad som man helst läser om i en blogg?

Själv tillhör jag den skaran som väldigt sällan läser andras bloggar. I mitt fall beror det mest på att det finns så otroligt mycket skitbloggar som varken är särskilt intressanta eller roliga eller som tillför någonting i mitt liv.

En bra blogg i mina ögon innehåller mycket humor och skrivs med glimten i ögat, den lyckas förmedla någonting som verkligen berör, en välskriven blogg är alltid tillfredsställande att läsa och den bästa bloggen av alla, den som får mej att tänka till, tänka om eller som gör mej nyfiken på människor, händelser eller saker som jag inte visste att jag överhuvudtaget kunde bli intresserad av.

Lyckas man med något av detta har man verkligen lyckats i mina ögon!

Det är ytterst sällan jag går in på en "vardagsblogg" och orkar läsa mer en fyra rader, tyvärr!!

Vilken typ av blogg gillar du? Har du en favoritblogg som du tycker att jag absolut inte får missa?

Bloggar om barn, min underbara kanin, bästa middagstipset, pysselhörnor och träning får mej ofta att må psykiskt dåligt så kan du rekommendera någon sån som ÄR BRA så tipsa gärna.

Jag ser så mycket fram emot att få ändra uppfattning!!

Ha en fortsatt bra Torsdag!

Synpunkter på min blogg är såklart otroligt välkomna!!

Glad Onsdag alla vänner!

Idag är det den 21 November 2012, exakt en månad före jordens undergång, om vi nu ska tro vissa tolkningar av Mayakalendern.

Själv tar jag det hela med ro.

Stundvis kan jag till och med tycka att det skulle vara lite skönt och ibland undrar jag hur det skulle gå till rent praktiskt?!

I och med att det finns ett exakt datum så borde ju allt ske på samma dag som nån slags big bang fast tvärtom då kanske?

Aja, den som lever får helt enkelt se men jag befarar att det kan bli ett lika stort antiklimax som vid millenium:et för 12 år sedan, dvs, vi vaknar upp dagen efter och inser att INGENTING hände!

Idag tänker i alla fall jag ta med mej B3 till den stora staden och göra sånt som man helst gör en månad före the D day...Nämligen gå på Mc´donalds och sen kanske köpa mej ett färgglatt nagellack!

Sitter här vid mitt köksbord och funderar lite över livet och vad som pågår i mitt liv och i alla andras liv som vare sej jag vill eller inte ständigt vävs samman med mitt.

Jag känner mej ganska ofta trött och frustrerad på livet, men när jag tänker lite mer på saken förstår jag att det kanske inte så ofta är MITT liv som frustrerar mej utan faktiskt mer ANDRAS jävla liv som irriterar mej.

Problemet med mej är väl mer att jag ska va så satans empatisk och en god lyssnare som efter en stunds tystnad kommer med interligenta svar, råd eller synsätt på saken, vilken jag ofta i och för sej tycker är det dummaste jag hört på otroligt länge..

Kan säkert låta ganska falskt av mej men jag tänker såhär, har personen valt att sätta sej i den här situationen så är väl min uppgift, om personen nu ber om det, att ge min syn på saken som kanske kan få denne att vidga sitt synsätt som förhoppningsvis kan leda till en possitiv förändring.

Antagligen har jag fel här för hade jag tänkt rätt så borde jag väl inte känt mej så trött och frustrerad? Eller??

Om ni undrar i vilket läge luren är i dag kan jag upplysa om att jag valt att helgardera mej, dvs. både i "stör ej"-läge OCH ljudlös, just in case lixom!:)

Ha en helkul dag nu allihopa!:)