Sedan en tid tillbaka har jag funderat en del på sex!:) Japp, tro´t om du vill men så är det!:)

Vet vad ni tänker men det är inte riktigt så, så mamma du kan lugnt läsa vidare! 

Jag vet inte om det alltid varit såhär fast jag inte märkt det förren nu. Men i min värld så har det här ökat.. massor, det är nästan så att det är mer vanligt än ovanligt, i vart fall här i min lilla stad.

Så, nu ska jag inte hålla er på sträckbänken längre, här kommer det!

Jag har förstått och märkt att många människor ligger sej ur kriser, problem och sorger!

Eller åtminstone tror att dom gör det 

Jag vet dom som levt i ett riktigt lååångt och sk. seriöst förhållande i 10-15-20 år som plötsligt tar slut och redan veckan efter så date:ar och ligger dom som aldrig förr och mellan date:erna gråter dom och undrar hur exet kunde vara ett sånt svin.

Kommer detta med "lösaktigheten" sedan på tal så har jag hört många som säger något i stil med: jamen jag/hon/han mår ju inte så bra just nu och då är det lätt hänt???

Vaddå "lätt hänt"????

Att snubbla på en rot ute i skogen är för mej lätt hänt, men att träffa någon och ta hem och sedan ha sex med, det är faan inte så jäkla lätt hänt!!   

Inte i min värld i vart fall!

Likaså dom som är deprimerade eller desperata efter att ha ett förhållande har också väldigt lätt för att ta sängvägen, precis som om det skulle hjälpa??

Som om den blivande partnern skulle tänka: jamen hon/han har legat med hela stan, då är detta säkert en jätte seriös och stabil människa som jag väldigt gärna tar hem till morsan och som säkert blir en perfekt förälder till mina framtida barn...

Jag tänker nog lite mer tvärtom där!

"Problemet" är säkert större i en små stad där dom flesta känner eller är bekanta med dom flesta, det blir lite som en slags indirekt inavel...

Vem vill ha sex med någon som bästa kompisen, grannen eller hon/han i kassan redan har varit i, på, över eller under??

För mej känns det lite si så där faktiskt!

Jag tror lite mer på att kanske låta tiden ha sin gång och när tiden är mogen så händer det nog, förr eller senare till slut för dom flesta ändå!

Avslutningsvis som jag sa till en vän härom dagen:

 Ska jag släppa in en man i mitt och barnens liv igen, och därmed också "offra" en del av det liv vi har tillsammans, så måste han verkligen vara så jäkla fantastiskt underbar och kunna väga upp allt de vi faktiskt har..med råge, annars är det faan inte värt det!

Kanske låter som rätt höga krav, men jag vet att han finns någonstans därute och jag vet att han är värd att väntas på    

Resonerar du nu inte riktigt som jag, så använd för 17 iaf kondom, det tjänar ALLA på!