Så vare jul igen...

Hade inte tänkt att nämna de här, antar att de finns andra som gör de bättre..

Typ alla ni som verkligen gillar julen... å därmed kan säga nåt vackert direkt från hjärtat..

Klarsynt som jag är kan jag inte låta bli att tänka på alla barn som aldrig upplevt en vit jul..

Som förknippar julen med sprit, skrik och bråk å där man lägger pengarna på alkohol istället för på god mat och julklappar..

I min värld är julen barnens högtid och ingen annans...

Så snälla ni, ge alla dessa barn en vit och riktigt god jul!!

Låt de bli er julklapp till mej!

Faan oxå!!!

Hade bestämt att krypa till sängs runt nio i kväll, men i vanlig ordning kom de lite emellan och nu är klockan 01.00 och jag hamnade visst här istället för i sängen..

Tänk så tokigt de kan bli när man är befriad från de mesta som kallas självdisiplin..

I natt funderar jag på ordens betydelse och vad ett ord kan betyda för olika människor.

Ta ett vanligt ord, vilket som helst.. låt oss ta ordet galen!

Om jag skulle be tio olika människor skriva ner de första dom tänker på när dom hör ordet, skulle jag antagligen få lika många olika svar.

Tänk sedan på hur dom skulle skulle uppfatta en person som beskrevs som just galen.

En del skulle nog säga sinnessjuk andra rolig, när jag själv beskrivs som galen tar jag det som en komplimang, jag menar vem vill inte va sådär lite härligt galen???

Tänker man på de här blir de inte så svårt att se varför så många människor missförstår varandra och ofta hamnar i konflikter.

Man använder samma språk och samma ord men pratar om helt olika saker.

Jag kan inte låta bli att fundera på om man verkligen måste sätta ord på allting hela tiden??

Som känslor tex, hur ofta misstolkas inte känslor,och sättet man ständigt envisas med att försöka förklara och sätta ord på dom..

Tänk så här, jag är en djur människa och har alltid haft djur, djuren har inget verbalt språk men komuniserar ändå klockrent med varandra, dom är raka och ärliga och de blir ytterst sällan missförstånd..

Jag möter i mitt yrke människor som ofta har problem med det verbala sättet att uttrycka sej men är ända experter på att tala om vad dom känner och vad dom vill.

Jag tror att vi andra krånglar till de nåt fruktansvärt för varandra genom att man jämt och ständigt ska sätta ord på allting.

I mitt yrke arbetar vi en hel del med bilder istället för med ord, vi har helt enkelt kort för vad man vill och vad man känner, de kan röra sej om så enkla bilder som ansikten med olika munnar på.

Hur enkelt som helst, man visar bara upp sitt "känslo-kort" och alla vet med desamma hur den personen känner sej, inga frågor eller diskussioner alla vet ändå och man respekterar de enkelt och smidigt.

För mej som kvinna kan jag ibland känna att det här sättet skulle va perfekt för mej att komunisera med många män tex.

För hur ofta uppstår de inte onödiga missförstånd och diskussioner där??

Hm, antingen är de bara jag som är trött och trött på karlar eller så kanske det är så att jag faktiskt sitter inne på lösningen på världens största problem, nämligen bristen på en rak och ärlig komunikation människor emellan...

Nästan hundra besökande... Får jag va nöjd med..

Har ju inte kommit i gång med bloggandet "på riktigt" än känns de som..

Ni som har den äran att vara vän med mej på Facebook känner antagligen igen de här... Men de gör ingenting, de går bra ändå!

Här är nämligen mitt brev till Tomten!

Kära Tomten,

Du vet antagligen inte vem jag är, men jag vet vem du är och jag gillar dej och tror på dej, tycker du verkar vara en reko kille!

Dessutom har jag alltid varit svag för långhåriga killar...

Vi har träffats ett par gånger förr men de är ganska länge sen nu, kanske tom 34 år!!

Så du behöver ju inte känna nån press att du bör känna igen mej, jag är ju vuxen nu..

Jag fick en av mina bästa presenter någonsin av dej, en alldeles egen Drutt!!

Jag blev så lycklig och jag har fortfarande kvar min finaste Drutten, om än lite märkt av livet där hon ligger i sin kartong..

Jag vill egentligen bara påminna dej om att jag är en riktigt god människa.

Jag är otroligt ödmjuk, generös och givmild, jag står alltid på den svages sida och jag tycker att alla människor är lika värda.

Jag har alltid värnat om djur och natur och skulle jag få in en oväntad, större summa pengar har jag lovat att skänka en ansenlig summa till katthemmet i stan där jag bor.

Jag har ett otroligt stort hjärta och jag delar alltid lika oavsett om det ens är delbart.

Avslutningsvis vill jag säga att jag kände mej ledsen och sårad när filmen "Tomten är far till alla barnen" hade premiär..

Tycker den var orättvis och jag vill att du ska veta att jag tror inte en sekund på att du är "sån"...

Förresten, tomtemor?? Är hon fortfarande med i bilden?

Jag har oxå bidragit med pengar till världens alla katastrof drabbade..

Har jag sagt att jag är ny separerad förresten??

Mvh, Anna i Eksjö

Ps. 1) Jag tycker inte du är tjock, jag tycker bara du har pondus. Ds.

Ps. 2) Jag tycker dina renar är jättefina. Ett litet tips bara, om du smörjer Rudolfs mule med ringblomma så lägger sej snart rodnaden. Ds.

Klockan närmar sej halv två

Borde väl egentligen sova då

Har haft nåra märkliga dar

många tankar dröjer sej kvar..

De här med rim är de töntigaste jag vet

men ibland kan man väl få vara det

Som sagt har mycket märkligt hänt

men mycke var nog som jag känt

Varför kan man inte bara vara snäll

men istället blev allt svart efter en jäkla smäll...

Nää, nu måste jag nog dra

i morron är en annan dá...

Lovar er att aldrig mer rimma

men i kväll känns allt som i dimma

Haha, fy faan vad detta blev kasst

Men de bör inte ligga mej till last...

För egentligen är jag ju jäkligt bra

de vet ju både du och já....

Idag funderar jag på skitsnack och vad de är..egentligen!

Kan skitsnack vara positivt?

Vad är de för skillnad på fakta, skitsnack, och att bara vara elak?

Jag tror att skitsnack mycke väl kan vara positivt.. Då tänker jag på media tex.

Mycket media ägnar sej åt skitsnack och rena spekulationer å de kan ju slå hårt mot en del, väldigt hårt.

Men många andra skulle ju inte överleva natten om inte media lagt ner meter vis med löpsedlar om deras liv och leverne.

Ta Linda Rosing tex, min kära blogg kollega.. 

Vad har inte media gjort för henne?

Hon hade säkerligen inte passerat 50 skyltarna (iaf inte lika många gånger) om de inte vore tack vare media...

I min ganska oglamorösa vardag florerar de väldigt mycke av de man skulle kunna kalla skitsnack.

Men jag är inte helt säker på att det är just de det är..

Om jag och en vän pratar om en tredje person rent allmänt, är ju inte de samma sak som att snacka skit, men om vi säger att personen i fråga har lagt på sej lite väl mycke för sitt eget bästa, är de då skitsnack??

nej, de tycker inte jag, de är ju faktiskt fakta.. vägde hon/han 60kg tidigare och nu helt plötsligt är uppe på 70, så måste väl de ända klassas som fakta, om än ganska jobbig fakta.

Dessutom kan man ju undra var i värdet ligger i att prata om de, men de får bli ett helt annat blogg inlägg en annan gång..

Skulle vi däremot prata om en kompis kompis ny-gamla flickvän, som jag hörde av en annan kompis hade legat med mitt ex nya pojkvän, då tycker jag nog att de börjar osa en aning skitsnack och dessutom ganska elakt sådant!

Om det här nu skulle stämma skulle man ju kunna säga att de är spekulationer, dessutom ganska grundlösa sådana, som är de verkliga skitsnacket..?

Själv vet jag att folk pratar om mej..... på gott och ont..

Men så länge jag vet vad jag gör och kan stå för de, så är de helt ok att prata!

Så länge folk pratar om mej vet jag att jag berört, roat, rört upp eller fått människor att tänka till och kanske tom, tänka om...

Å då känner jag att jag lyckats riktigt, riktigt bra!

I övrigt ser jag väldigt mycket fram mot kvällen, då ska här drickas glögg å "pratas" vitt å brett med riktigt snygga, fina flickor.. de ni!!<3

Kärlek, kärlek, kärlek....

Jag är inte säker på att jag har koll på det här med kärlek riktigt...än..

Eller rättare sagt, jag tror inte jag har koll på vad MIN kärlek är..

Vad kärlek är för mej.

Jag tror att kärlek och älska är två av världens mest missbrukade ord.

För mej är älska de största ordet som finns..

För vad har man att komma med när man sagt de magiska orden???

Jag älskar dej jätte mycket, eller jätte, jätte, jätte mycket??

De blir ju inte riktigt lika effektfullt, eller?

Många jag känner slänger sej med dom magiska orden lika ofta som dom pratar väder eller julklappar...

För mej är de så här, om man använder sej av ord, vilka som helst, FÖR många gånger så förlorar dom sin innebörd, jag blir resistent helt enkelt...

Å blir man resistent mot dom vackraste ord som finns så har man verkligen förlorat stort... kanske allt...

Jag tror inte heller på att man kan älska hela tiden,varje dag och varje minut..

Jag kan bara älska nåra få sekunder i sträck.... i månaden eller om året..

Men då är de stort och då älskar jag innerligt, de är då tiden stannar och allt annat försvinner.

Då är de bara jag och kärleken!

Resten av tiden kan jag gilla, tycka om, vara kärleksfull och omtänksam, jag kan vara förälskad och pirrig i hela kroppen..

Antar att de är de många kallar att älska..

Men för mej är de inte samma sak, inte på långa vägar.

De har hänt att jag slängt ut någon som sagt sej älska mej.. 

I mitt hem kan man inte komma och slänga sej med orden som om man pratar väder.. Respektlöst!!

Jag lever inget fattigt liv och jag är en otroligt känslosam människa och jag har älskat och jag kan älska.. men de är inget jag gör varje dag och de är jag otroligt tacksam för, jag vill bevara kärleken helig och vacker.

Så säg inte att du älskar mej, säg att du gillar mej eller att jag är lite fin ibland..de räcker för mej och har du tur kan de hända att jag gillar tillbaka<3

Måndag förmiddag, 13 December, tio grader kallt fem meter snö, å ganska blåsigt vilket gör att de känns som minus 52 mot kinderna..

Så ser alltså dagens utgångsläge ut... Jippie... eller inte..

Idag känner jag mej ganska lågmäld, för att inte säga helsänkt...

Men de gör inte så mycke, jag är van, vet att de snart känns lite bättre...

Dessutom finns de fördelar med sänkt-heten, man känner att man lever och att man har en kropp och man lär sej att uppskatta att vara glad och en bra dag blir lixom lite mer en bara en vanlig bra dag.

Det är en ganska härlig känsla, smaka lite på den så får ni se..

Jag tänker mycke på livet, hur det är och hur de fungerar och hur människor betér sej..

De är så himla mycket som jag inte förstår med alltihopa...

Varför många säger en sak och menar en annan och gör en tredje...

Hur ska man tolka sånt??

Eller som många säger, att man ska vara ärlig och inte gå bakom ryggen på varandra..

Jag tillhör nog dom som man kan kalla rak och ärlig, hoppas jag i af.

Men säger man som man känner och tycker så blir dom flesta sura och börjar beté sej högst märkligt... 

Sånt förstår inte jag!!!

Be inte om ärlighet om de inte är ärlighet du vill ha, säg hellre att jag ska vara ärlig så länge jag säger de som faller dej i smaken.

De tycker jag är ärligt!

Jag är dessutom grym på att charma och slicka röv så de blir inga som helst problem för mej!!

Jag måste bara förtydliga mej själv lite här, de är inte så att jag är dumt ärlig, eller strör salt i öppna sår bara för att jag måste vara ärlig till varje pris, så är de verkligen inte.

Jag tycker själv att jag har en ganska stor finkänslighet och respekt för andra, men frågar du mej så svarar jag....ärligt!

Sen är de så här att många säger att "ärlighet varar längst" och de tror jag inte en sekund på...

Jag som ofta säger vad jag känner blir nästan alltid besvärlig, omständig, och ibland oxå konstig i andras ögon..

Typ.. "kan hon inte bara hålla käft och infinna sej i ledet."

Svaret på det är; jag önskar verkligen att jag kunde, att jag hade den förmågan, för tänk så mycke lättare mycke skulle vara för mej då..

Men tyvärr krockar de alltför hårt om min tanke om ärligheten och respekten för mej själv..

Är jag inte ärligt mot mej själv kan jag aldrig se mej själv i spegeln när sminket är avtvättat på kvällen, ge mej själv en dunk i ryggen å säga: fy faan vad du är grym Anna!

Ta hand om varandra, de är alltid en bra början...

Som säkert den uppmärksamma redan märkt så har jag bytt namn på min nya bekantskap, bloggen.

Anna Skrubbe - den nya bloggdrottning känns lite mer korrekt, lite mer jag.

Tror att de är viktigt att min blogg känns mer JAG faktiskt om vi ska kunna bli riktigt goda vänner och kanske till å med bästisar i slut ändan.

Så här är de nämligen, jag gör det här av två, kanske fler, men i huvudsak av två viktiga anledningar nämligen:

1); jag har så vansinnig mycke som far runt i mitt huvud HELA tiden, så jag tänkte att detta kunde funka som en slags avlastning för min hjärna, ni vet..allt som är fullt måste ju tömmas nånstans..

Förhoppningsvis kan bloggandet ge mej något slags inre lugn...

Vilket de förvisso hitintills inte verkar ge mej, snarare en ännu större inre stress, men jag ger mej inte så lätt... ni får antagligen dras med mej ett bra tag här.. Anledningen till de får ni i min nästa punkt, punkt 2.

2); Jag ska inte säga annat än att jag vill göra pengar på det här, stora pengar!

MEN, nu kommer en de viktigaste med hela grejen, jag ska INTE köpa bobisar eller gucci prylar för pengarna.

Jag tänker nämligen skänka en, än så länge okänd procent (iaf för er) till katthemmet här i stan.

Nu snackar jag inte tre öre per hundring, utan kanske 15-20% upp till en vissa summa..

För så här är de, de här är något jag sagt sen jag var kanske 15 år, att om jag får in en summa pengar från oväntat håll så ska jag hjälpa katthemmet här i stan.

Grejen är att ingen någonsin har trott mej, dom flesta har skrattat och tror att jag är störd på riktigt, att jag är mytoman,eller lider av någon annan psykisk ohälsa.

Så nu kära vänner har jag lovat även här vad jag tänker göra med alla pengar, skulle jag inte hålla mitt löfte nu skulle de ju bli oerhört jobbigt och pinsamt för mej...

Ser rubrikerna i huvudet... ingen vacker syn kan jag lova er...

Så nu är de ju faktiskt upp till er om jag kommer att få förverkliga min dröm och dessutom få visa för alla som skrattat åt mej och min idé att jag nästan är alldeles, alldeles för god och osjälvisk för den här världen...