För en liten stund sen blev jag fullständigt mållös....på riktigt!

Var inne på Aftonbladet där jag läser att nu, äntligen, kanske "redan" första Januari 2014 kan det bli förbjudet med tidelag i Sverige.

Som väldigt många andra utgick jag ifrån att det faktiskt redan var förbjudet tills för några år sedan då jag fick veta att så var inte alls fallet.

I Sverige 2011 är det alltså fullt lagligt att ha sex med djur så vida inte djurplågeri kan bevisas.

Tro mej, det är inte alls självklart att det ÄR djurplågeri, varför tänker jag inte gå in på, men tänker ni till så tror jag nog att ni förstår hur jag tänker.

Blev lite "nyfiken" hur man sett på företeélsen historiskt sett. Här skulle jag nu ha en länk till

"WIKIPEDIA-TIDELAG", men som vanligt när jag ska göra mej till här så funkar det inte som jag önskar:(

Men gå in och LÄS!

Det var nämligen här jag blev mållös!!

Jag citerar tredje raden i stycket som heter: "nuvarande lagstiftning". 

"NÄR MAN 1944 AVKRIMINALISERADE HOMOSEXUALITET I SVERIGE LEGALISERADES ÄVEN TIDELAG, DÅ DE LÅG UNDER SAMMA PARAGRAF." 

Dvs, det ansågs likvärdigt att förgripa sej på ett djur som att han sex med sin partner(ja, om han nu tillhörde samma kön, om ni går in och läser förstår ni varför jag skriver HAN!) 

Jag kan i och med denna informationen ställa mej lite förvirrad till om det "bara" var kvinnor som förtryckts genom historien, i och med att man faktiskt så sent som på 40-talet uppenbarligen tyckte att det var samma sak att vara bög som att "sätta på" kon eller varför inte svinet i stian...

För att få lite perspektiv på det hela kan jag meddela att endast 25 år senare landade den första människan på månen! 

Ja ni kära vänner, är det inte en märklig värld vi lever i så säg!

Jag är riktigt nöjd med mitt förra inlägg här!                                                                         Tycker det är roligt att ni engagerar er och säger vad ni tycker och står på er, det är ju faktiskt delvis det jag vill uppnå här, få människor att tänka till, bolla sina tankar och säga sina åsikter! Tack för det, fortsätt så!:)

Idag tar jag mej an ett helt nytt ämne, nämligen: varför är väldigt många så rädda för att vara singel??

I och med att jag är kvinna så blir detta ur ett kvinnligt perspektiv och jag relaterar till många av mina kvinnliga vänner.

Jag har vänner som inte lämnar ett destruktivt förhållande för att rädslan att vara singel är för stor.

Många säger inte ens singel utan ENSAM!

Vilket för mej inte har ett dugg med varandra att göra, men för många är orden tydligen synonymer..

Argument som: tänk om jag kommer bli ensam i fler år, tänk om jag ALDRIG mer hittar en karl i mitt liv haglar tätt i min vänkrets samtidigt som det klagas oerhört på den nuvarande partnern.

När jag då påminner om att "du kanske behöver vara singel ett tag nu för att återhämta dej, skaffa dej ett nytt och bra liv, hitta dej själv och ta reda på vart du vill ta vägen med ditt liv igen", får jag ofta till svar: "men det är så lätt för dej att säga, du är ju så stark, det är inte jag!"                                                                                                                                 För mej handlar det föga om styrka utan om självrespekt och omtanken för mina barn!

Vad ska man med ett EGET liv till om man ändå vill leva det genom någon annan?                

Jag skulle aldrig leva med någon för att jag "behöver", om jag gör det gör jag det för att jag VILL!

För mej handlar förhållanden väldigt mycket om kravlöshet, respekt och att ge varandra utrymme!

Frihet är för mej den finaste kärleksgåva jag kan tänka mej!