Hej hej bloggen och välkommen tillbaka till mej själv!

Har inte bloggat på ca tio månader men känner att saknaden varit stor då jag ser att mina läsare troget kikar in här då och då trots min långa frånvaro.

Stolt och tacksam!  

Mitt liv har under den senaste tiden rullat på, ibland uppför, ibland nedför ibland både hit och dit på samma gång, lite så som livet ska vara helt enkelt!

Jag har dessutom skaffat mej ett twitterkonto som finns att följa, sök på "NergårdsAnna" så hittar ni mitt halvaktiva konto där!:)

Idag har jag redan hunnit bli lätt bestört över hur vårt samhälle faktiskt ser ut 2013.

För knappt en månad sedan började min minsting i förskoleklass, en helt ny värld öppnades sej och B3 som jag kallar mitt minsta barn (för nytillkomna läsare kan jag berätta att det även finns en B1 och en B2!) har redan växt massor som människa, vilket är härligt att se och som skulle göra vilken föräldrer som helst stolt som en tupp att bevittna!

B3;s självkänsla ökar för varje dag och "hen" känner sej näst intill odödlig, precis som livet ska vara när man är sex år och har hela världen för sina fötter!

I Måndags började en ny liten kille i klassen, han kommer från ett främmande land med ett främmande språk.

Hans familj kan ingen som helst Svenska och vet mycket lite om deras nya land, Sverige.

Han är ensam på hela skolan om att tala sitt språk och allt är väldigt nytt och ganska skrämmande för den här lilla pojken som säkerligen känner sej ensammast i hela världen när han är i skolan.

Eftersom regeringen beslutat att inte längre erbjuda dessa barn/familjer förberedelseklass där barnen får gå tillsammans med andra barn i samma situation och lära sej språket och om Sverige tillsammans, kastas de istället rakt in i den Svenska skolan utan något som helst skyddsnät eller social uppbackning.

Samtidigt står det i den Svenska skollagen att ALLA barn ska ha samma rätt till den kunskap och inlärning som skolan kan erbjuda.

Hur går detta ihop och på vilket sätt ger skolan denne lille pojk samma möjligheter som ges till B3?

Kommer han hem med samma sprudlande självförtroende som mitt barn gör?

Idag fick han gå in tidigare än de andra barnen, då han inte vågade vara ute på rasten, istället satt han inne tillsammans med en lärare och grät förtvivlat.

Hade en diskussion runt detta med en av pedagogerna på skolan i morse, hon gick to.m så långt att hon kallade det för barnmisshandel!

Jag sitter inte inne på alla svaren kring detta, men jag känner mej djupt oroad både med tanke på denne lille grabb och hans framtid men även över vilket samhälle vi håller på att skapa oss här!

Jag vet inte hur DU känner, men JAG tycker det är förjävligt!