Jag har funderat en del på sistone.....oxå!

Och det här är vad som senast rört sej i huvudet på mej..

Det handlar om frihet och hur otroligt viktig den är för att livet ska kunna fungera överhuvudtaget.

Låter säkert väldigt klyschigt, men jag tror att frihet är nyckeln till livet.

Sting, den gamle räven har gjort en låt som heter "if you love someone seth them free".

Och det är ungefär så jag försöker tänka, man kan aldrig låsa in och tvinga, klamra sej fast vid någon man älskar..

För låter man aldrig någon gå, låter man denne heller aldrig få en chans att återkomma..

Det är betydligt lättare sagt än gjort, och jag är själv under upplärning och ibland tvingas man tillbaka till ruta ett.

Det krävs en sällan skådad styrka och ett mod utöver de vanliga och inte minst en osjälvisk syn på kärleken för att lyckas, men kan man bara tillåta sej att våga misslyckas så tror jag man har kommit en väldigt god bit på väg...

Detta gäller nödvändigtvis inte bara kärleksrelationer, utan dom flesta reationer överhuvudtaget, kärleken till sina barn, vänner och kanske till och med till husdjuret, vad vet jag?

Men tänk dej själv att älska så att hjärtat värker, men ändå kunna öppna dörren och säga "du är fri att gå"...

Är inte de verklig och osjälvisk kärlek så vet inte jag?!