God afton bloggen!

Fortfarande inte pigg, men jag gör det ändå!

Känner att jag går ännu en lång, fundersam natt till mötes...

Ikväll tänker jag ta upp ett ämne som jag skrivit om tidigare.

Det handlar om att facea sin rädslor!

För mej är det viktigt att göra saker jag inte egentligen inte vågar.

Det ger mej en kick och självkänslan får sej en knuff framåt och jag känner mej så mycket starkare och bättre efteråt!

Tidigare har jag ju tex, flygit luftballong och bearbetat mina fästingskräck.

Just nu håller jag på att bearbeta en lite annorlunda skräck, nämligen den jag har för håriga ben!

Jag äcklas verkligen av håriga ben och alltför håriga kroppar i största allmänhet.

Jag tycker att det är osmakligt och ofräscht på alla sätt och det gör mej spyfärdig!

Tyvärr kan jag ju inte göra så mycket åt andras håriga kroppar mer än att kanske påpeka detta om jag känner att jag blir alltför illa berörd.

Många av mina vänner tycker att jag är lite överdriven i min avsky och öppensinnad som jag är har jag tagit åt mej av deras åsikter och kommit fram till att dom kanske har en liten, liten poäng i vad dom säger.

Kroppsbehåring är ju trots allt ganska naturligt och ALLA har ju det, mer eller mindre.

Så, just nu håller jag på att utsätta mej för detta hemska så mycket det bara går och vad är väl mer effektivt än att skippa raka mina egna ben??

Min självterapi började för fyra veckor sedan då jag rakade benen för sista gången.

Första två veckorna var hemska och efter drygt två veckor rakade jag hela vänsterbenet!

Det var på den tiden jag fortfarande gick i sandaler, och eftersom jag inte bar strumpor kunde man skymta håret på högerbenet, vilket om möjligt blev än mer smaklöst.

Två dagar senare rakade jag vristen och cirka tio cm upp mot vaden så i alla fall ingen annan kunde ta del av min terapi.

Nu har jag alltså hår på drygt halva högra benet.

Som tur är så är det höst nu så jag blir inte riktigt lika brutalt påmind om min håriga benhalva, men det är tufft alltså! Riktigt jäkla tufft!

Hur länge ska jag nu plåga mej själv då?

Tja, det beror ju helt enkelt på men jag tänker att behåringen ska sitta ända tills jag inte tänker på den mer och jag räknar med att jag nog måste hålla mej året ut i alla fall, dessutom hoppas jag att jag ska klara låta håret växa ut även på vänsterbenet annars känns det lite som fusk.

Det absolut värsta är när jag duschar och tvålar in mej på benet och tvålen verkligen löddrar in sej i håret vilket får det att se ut som könshår!!

Samtidigt känner jag mej otroligt stark och stolt varje gång jag stänger att vattnet och ser att håret sitter kvar och jag har vunnit ännu en gång över håret!

Egentligen borde jag lägga upp bildbevis, men jag är inte riktigt där än, det skulle bli för personligt och smaklöst.

Förhoppningsvis klarar jag det dagen då jag åter ta fram hyveln!

Fortsättning följer....

Må gott alla mer eller mindre håriga vänner och sov så gott!