För er som undrar vad jag gjorde för exakt sexton år sedan kan jag berätta att jag låg på BB och hade just klämt ut mitt första barn!

Det tog mej 32 timmar, blod, svett och antagligen en del tårar oxå.

Tårarna kommer jag inte ihåg, men jag minns att när jag pustat ut en stund så drog jag handen genom håret och fick ganska mycket snor och slem på händerna så jag antar att jag måste gråtit litegrann.

Annars vet jag inte alls vad det skulle kunna varit som jag fann i mitt hår?? 

Förresten känns det inte så intressant heller så här sexton år senare.

Det finns en sak jag aldrig förstått när mammor ska prata om sina känslor kring dagen då de blev mamma, nämligen att det ALLTID ska beskrivas som den lyckligaste dagen i deras liv??

Kom igen nu....

I min värld så var det den dagen då jag hade jävligt ont, (naturligtvis skulle jag envisas med att föda utan bedövning av ngn okänd anledning, tror det var nåt med att jag ville känna känslan på riktigt utan droger och annat trams?!) det var dagen då mitt liv förändrades, den mest omtumlande dagen i mitt liv och faktiskt en av dom dagar då jag kände mej mer ensam än jag någonsin tidigare gjort.

Dels för att jag födde utan barnets far( visserligen självvalt, men under rådande omständigheter hade jag inget val) och dels för att jag fick ligga på en fyra bädds sal, där dom andra tre nyblivna mammorna låg där med papporna brevid sej och som hela tiden talade om för dom vilka fantastiska mammor och kvinnor dom var.

Till mej kikade sköterskorna in ibland och undrade om jag återigen blött igenom sängkläderna så dom behövde bädda rent igen..

Dagen efter fick jag nog och åkte jag hem med mitt fem-kilos kolikbarn..

Glädjen och lyckan kom naturligtvis efterhand och växte sej starkare och starkare för varje dag..

Och idag, sexton år senare är jag otroligt glad och stolt över min ekonomi stunderande förstfödda, nästan lite svårt att sätta ord på känslan idag faktiskt!

Grattis på dagen, min lilla fisunge!      

 

Yvonne

5 november 2011 23:11

Känner ingen som har en sådan självironi,humor och distans som du. Jag är så stolt över dig.

http://URL

annaskrubbe

5 november 2011 23:39

Haha ja, jag är ju för knasig ibland:))
Jag är stolt över dej med bästa mamman!

Föresten, förlåt för innan, jag menade ju kort..
inte gammal!!
Du såg KORT ut och inget annat!!:)))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen bloggen!   Upplever du att det går lite upp och ner med mitt bloggandet här? Jag upplever precis samma sak, men nu ska det som trilskats vara fixat och jag hoppas att vara helt tillbaka nu, äntligen!   Skönt för dej och skönt för m...

Hej hej bloggen!   Den här veckan är det no-filter-week! Direkt översatt: Inget filter veckan, dvs: den här veckan bör vi inte försköna vår vardag i sociala medier så som i bloggar, facebook, twitter, instagram mm. mm.   Folk har ju en förm...

Idag tänker jag dissa den grupp kvinnor som jag själv är en etablerad medlem av.   Skillnaden är att jag vågar påstå att jag är lite mer "laidback" än många andra, särskilt om vi jämnför med dom som blivit föräldrar dom senaste 5-10 åren.   A...

Hej och välkomna till denna veckas blogg!   Med bara drygt tre månader kvar till jul känner jag att det passar utmärkt med ett "litet" julklappstips!   Denna prudukt är en världsnyhet väl värd att kika närmare på!   Varför lägga onödig ti...

Hej hej bloggen och välkommen tillbaka till mej själv!   Har inte bloggat på ca tio månader men känner att saknaden varit stor då jag ser att mina läsare troget kikar in här då och då trots min långa frånvaro.   Stolt och tacksam!     Mit...