Som "gammal" hästtjej, är det inte så svårt att beröras extra av gårdagens tragiska händelse i världscups tävlingarna i hästhoppning i Verona, då den regerande Os-guld hästen Hickstead föll ner och dog inne på arenan inför tusentals chockade människor i publiken och framför Tv apparaterna runtom i världen.

   Hickstead 1996-2011. 

För sexton och ett halv år sedan tvingades jag låta min häst Gabond somna in, endast fem år gammal.                                                                                                                              

Jag hade haft hand om stoet i många år och Gabond var inte ens torr i sin ulliga fölpäls när jag träffade honom för första gången.

För första och antagligen sista gången i mitt liv upplevde jag total kärlek vid det allra första ögonkastet.

Den kvällen, den 6/6 1990, kom jag inte hem från stallet förren vid tio tiden på kvällen (detta var före mobiltelefonen gjort entré i mitt liv!) och jag möttes av min mamma ute på gården som var på vägs ut för att leta efter mej..                                                                                            

Några veckor senare sa min mamma orden jag aldrig trodde jag skulle få höra: -"jag skiter i att köpa ny bil, vi köper fölet istället"!!!                                                                                                                                                                                                                        Har svårt att minnas att jag någonsin varit så lycklig i hela mitt liv!!                                    

Som djur innehavare vill många gärna påstå sej ha en väldigt speciell relation till sin älskling, så även jag:)

Men något VAR det mellan oss - på riktigt!!:)

Gabond gnäggade alltid när jag kom till stallet, han mötte mej alltid i hagen, ibland hoppade han över staketet i hagen när han såg vår bil komma bara för att möta mej.

Stallets ägare sa vid något tillfälle att den där hästen Anna, han är beredd att gå genom eld för dej..

Tyvärr fick vår kärleks saga ett hastigt och otroligt sorgligt slut fem år senare...

Därefter blev det aldrig mer detsamma för mej, visst tycker jag hästar är fantastiska varelser, men utan min lilla prins (183cm hög!) så fick jag aldrig tillbaka den där innerliga glädjen och känslan för hästarna igen...                                                                                                                                                          

Det händer ibland fortfarande att jag drömmer om min häst, särskillt om jag har det extra fullt upp och är stressad, hade jag trott på skyddsänglar så är jag ganska säker på att min häst skulle vara min lilla ängel!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen bloggen!   Upplever du att det går lite upp och ner med mitt bloggandet här? Jag upplever precis samma sak, men nu ska det som trilskats vara fixat och jag hoppas att vara helt tillbaka nu, äntligen!   Skönt för dej och skönt för m...

Hej hej bloggen!   Den här veckan är det no-filter-week! Direkt översatt: Inget filter veckan, dvs: den här veckan bör vi inte försköna vår vardag i sociala medier så som i bloggar, facebook, twitter, instagram mm. mm.   Folk har ju en förm...

Idag tänker jag dissa den grupp kvinnor som jag själv är en etablerad medlem av.   Skillnaden är att jag vågar påstå att jag är lite mer "laidback" än många andra, särskilt om vi jämnför med dom som blivit föräldrar dom senaste 5-10 åren.   A...

Hej och välkomna till denna veckas blogg!   Med bara drygt tre månader kvar till jul känner jag att det passar utmärkt med ett "litet" julklappstips!   Denna prudukt är en världsnyhet väl värd att kika närmare på!   Varför lägga onödig ti...

Hej hej bloggen och välkommen tillbaka till mej själv!   Har inte bloggat på ca tio månader men känner att saknaden varit stor då jag ser att mina läsare troget kikar in här då och då trots min långa frånvaro.   Stolt och tacksam!     Mit...